- I Love it

Dagens låt, dagens hängselskärp.  http://www.youtube.com/watch#!v=PvfPDQBPswM&feature=related

Livrem och hängslen i ett. Ge mig.

Men nu då, gårdagens tröttma på jobbet. Ni ser, det är så här att namnet på butiken anspelar på det diaboliska. Det har visat sig på senaste att vi verkar vara ett av förortens primära mål för kristna fanatiker. Och det är som ni kanske förstår, jobbigt.

Igår gick det så långt att ett posse av eritreanska jesusknäppare, gick till aktion. En liten och mycket meningslös aktion men wtf, jag har bättre saker för mig. Loggan var ett hån emot alla hjärtan. Som symboliserar någon vackert. Och så hundratusen WHY? BUT WHY?

Någon timme senare kommer någon som antagligen är en väninna till dem och ber ena biträdet klippa bort etiketten på en femtiokronors reahalsduk. Antar att hon inte hade sax hemma? Dedikationen än slående.

Det finska zigenarparet som gck in och höll en föreläsning förra veckan kunde man ändå skratta åt. Men när kärringar står och pekar med krokiga häxfingrar och mumlar om satansdyrkan och galenskap så börjar jag bäva så smått inför framtiden. Jag vill verkligen inte bli antimecka. Inga mera knäppisar. Orkar inte.

lliterala dumbommar med 8 månaders schooling i ryggen. Spenderade minst trettio minuter med att, in spe såklart, förklara principen om REA och sänkning av priser för en vinna som vägrade acceptera att hennes väninna köpt en likadan tröja som hon, fast billigare. EN dag?!  Bara en dag! Att alla företeelser sker över en dag, eller en natt  kunde hon inte förstå. Jag fattar att jag framstår som en känslokall oempatiskt hagga. Men, ha ett tjog liknande konversationer varje dag och det händer den bäste.  Det är synd om människor som inte får gå i skolan. Som inte kan få fram detde vill, eller förstå det man förklarar. Men det finns också en magisk gräns, där det också blir synd om mig. Jag kan ju inte gärna börja plocka fram äpplen och crap för att demonstrera. Ha små tygdockor att illustrera med.NEJ. Jag säger näjje.

Och när jag ändå håller på att kräka ned mina kunder, hatgrupp 47 - Personliga assistenter. Det ligger ett hem för de mindre lyckligt lottade genpoolerna, i närheten. Vårdtagarnas handledare eller man nu kallar dem kommer in , en masse, och parkerar de dreglande gubbarna, downsarna och så vidare vid ingången och ställer sig sedan och provar kläder tillsammans. Läänge.  På betald tid. Där har vi ondska. Gå till bibblan eller promenera. Vad som helst förutom att prova jeans. Har god lust att sätta dit dem.

Det var allt hat jag bar med mig för dagen. Annars ganska bra.