Plus; Vad för sorts hjärtlöst MONSTER gömmer kaffet ?
theme.postedin: En saga | Permalink | Kommentarer [0]
Man borde använda sig mer av evolutionens andemening överhuvudtaget. I vardaglig ton, i planering och beslutstagande. Inredning kanske. Och när man storhandlar.
theme.postedin: En saga | Permalink | Kommentarer [0]
Ärligt nu, kan det vara så att de plockar ut mindre snabbtänkta personer med flit, när de castar för Lyckohjulet på teve tre ? Så att programmet bli långt nog, alternativt för att ingen ska vinna för mycket pengar ? I zink so.
theme.postedin: En saga | Permalink | Kommentarer [0]
En dag helt utan ambition. Slöplocka, promenera och så vidare.
Jag tänker på sånt jag dömer ut, utan egentlig rätt. Självbevarelsedrift till exempel. Själv är jag ju posterfigur för att springa med huvudet in i väggen, så fort jag får chansen, så det blir ju lätt så att man vill förakta den som faktiskt vurmar om sitt välbefinnande och vill ha någon sorts framtid att se fram emot. Mäh!, egoo, tänker jag. Det är ju de som är vinnarna. Om vi nu ska hålla oss till den darwinistiska läran. Det är det korrekta, välartade sättet att reagera. Evolutionen har aldrig vara gentlemannamässig.
Sedan personer som ÄR big business. De som håller monologer om sin samhälleliga tyngd på telefonen och basunerar ut ord som ångar viktighet så fort det bjuds. Jag tror att det inte är direkt skryt. Tänker att det är lite av ett martyrskap det med. Bara att man inte förstår det om man inte känner till just den sortens ansvar. (Svamlar jag nu ?) Alltså, inte att personerna vill att man ska veta att de ska skicka eller emottaga Sjuhundratusen riksdaler, utan att de än mycket ansvarstyngda. Jag projicerar. Plötsligt tycker jag synd om alla kostymbärare.Och om det nu skulle tolkas annorlund så kanske är det också plåster på såret, somewhat. En knaper tröst. I och med jobbet finner jag mig själv med att ha konversationer som jag inbillar mig att folk tjuvlyssnar på. Varje gång jag sitter i ett någorlunda viktigt möte känner jag mig som Stockholm stads största phoney. Som att jag spelar teater. Jag ogillar business mer än jag trodde. Hatar fakturor som hänger över huvudet. Hatar moms och papper och arbetsgivaravgifter. Gillar inte tanken på att ett par oturliga sammanfallanden skulle kunna ställa mig på ruinens brant inom loppet av någon månad. Och eftersom att jag provat många olika lifestyles kan jag med säkerhet säga att jag mest av allt uppskattar en halvt bohemisk tillvaro, utan pengar men också utan enorma krav. Inte för att vi har pengar alls, men jag hade inte känt mig bekvämare även om. Jag behöver tid. Jaha nu skulle jag göra en parentes och så blev det sådär. SÅ EFTER.Dagens låt : http://www.youtube.com/watch#!v=vN7HQrgakZU&feature=relatedtheme.postedin: En saga | Permalink | Kommentarer [0]
