Morgon; Upp 05.45 och väcka alla barn, mata alla barn , klä på alla barn, packa lunchlådor och böcker och pengar till museibesök, chatta med man på andra sidan jorden, byta blöja, amma sjuk bebis, lämna stort barn på sin buss 06.30.

Gå upp igen. Bråka med litet barn som vägrar gå till skolan, i sjuutuusen år. Låtsas gråta lite. Hota upp barnet och till slut få på barnet kläder. Springa ned till buss som redan har passerat en minut innan avgångstid ( för andra gången den här veckan till sonens stora glädje), utan att ens ringa på den förbannade intercomen. Aarg. Gå upp och chatta litet mer och klaga. Ringa taxi . Packa med sjuk bebis i taxi (maidenbörjar senare). Ringa busstanten på vägen. Bråka med busstanten, hata busstanten vara elak mot busstanten och slänga på luren i busstantens öra. Ha litet ångest över att behöva möta busstanten igen, två gånger om dagen till och med. Amma bebis i taxi. Torka kräket som bebisen disponerar väl över mamma sig själv och taxibil. Väl på skolan skriva in namn och datum i loggboken , med vänster hand, full av kräk med bebis på armen. Hata vaktgubben lite också.

Lämna son. Åka hem full av kallt kräk, med en sovande bebis på armen.

Efter all denna angst tänkte jag att jag kanske kunde kväva mitt hemska humör med en pedikyr. Men eftersom taxin kostat pengar jag inte räknat med (jävla busstant!) velade in i det längsta. Ringde min nya panama-bästis, som kom typ 40 min sent pga. trafik, sitta på trottoar som en idiot .. och sen gick vi till salongen. Fixade fötterna och gjorde såklart en riktig  _ lotta_. Det vill säga lyckades förstöra nagellacket innan det torkeat ordentligt, eftersom jag inte hade tålamod att vänta. Money well spent.

Handlade mat. Handlade bröd i bageriet och tog en kaffe innan det var hemgång. Hemi lagom tid tills det att lilla ungen kom hem. Grannungarna kommer förbi. Grannungens lilltjej målar väggen med grön krita. Laga lunch. Mata mina plus grannens barn. Byta blöja. Byta kläder. Gå gå gå med bebis. Stora pojken kommer hem. Ner och hämta den. Mata den. Skicka hem maiden.

Sedan dagens fistfight. Det brukar väl i snitt vara en sisådär två timmars slagsmål här hemma. Skrik och gråt och sura miner. Laga middag. byta blöjor och så vidare och vidare. Försöka prata litet med mannen. Tjata om läxa i evighet. Sitta ned och hjälpa med läxa.

Bada alla barn. Natta bebis. Försöka att inte somna med bebis (svårare än ni kanske tror). Komma ut och se att stora sonen som badat sist har hoppat ur badet själv. Känna vatten med fötterna. Inse att ungen har täppt för hålet i duschen och glömt stänga av vattnet. Inse att hela ungarnas sovrum, badrum offcourse, och halva lekrummet samt hallen är översvämmad. 3-4 cm vatten överallt. Gorma. Skrämma barn. Få panik . Bli apatisk. Ringa man och gråta litet. Tycka synd om sig själv.

Borsta tänder på barn, natta barn försöka prata vett med barn. Sedan börja skyffla bort vattenmassorna. Två timmars slit jämförbart med gruvarbete i tell you. Röda händer, och ett inte så himla gott humör. Klockan halv elva var jag klar tror jag. Och så blöja, och amma igen. och sedan svimma i sängen. Och så upp igen nästa morgon. Hopp upp i ekorrhjulet.