Spegelsalen. Min dotter lyckades överraska mig, med råge. Trots att jag vet vilken liten kokett apa hon är.
Efter att magdanserskan (som visade sig vara en av de fyra som dansat på mitt bröllop), var färdig med sitt första nummer , frågar hon mig om det var hennes tur nu. Hon kliver upp på scenen och dansar som besatt , sjunger (försöker med mikrofonen som dessvärre var avstängd), gör de mest bisarra rörelser I tell you, härmar ``Prinsessan`` och kommer undan med dryga hundratalet gästers applåder och skratt. Hon hade the time of her life och började morgonen med att skrika att hon ville gå tillbaka till festen.
Jag, nöjd med kvällens outfit. Minus de lejongula strumpbyxorna som jag fantiserat ihop men inte lyckades lokalisera. Hittade en klänning (very seventies) som är exakt samma färg som mina ögon. Photoshop-pipett-samma. Nästan inga male gazepoäng, viktoriansk halsringning/långärmat och ändå kände jag mig nice bredvid heta blåsor. Beklädnadens motsvarighet till Den Naturliga Makeupen (som gränsar till ett moment 22). Jag älskar mig själv när det det händer. (edit. Fast den franska manikyren var litet och fiskande lam när jag tänker efter)
Mer love, när jag kom på att jag glömt en sak i mottagningshallen, som hade stängt. Smyga in, i mörkret i de enorma tomma och svulstiga rummen med balkong emot vattnet , vy = slottet, som i en stormande snökula. Klezmermusik (live) i bakgrunden. Magic. Ni vet när man inte vet vad man önskar sig mest, att slippa bli störd, eller att få dela det med någon.
Och gott vin.
Nu får det däremot gärna sluta snöa. Städa tvätta, sedan jobba. Deja vu.
theme.postedin: En saga | Permalink | Kommentarer [0]
