Min kollega som inte är min syster, var rödgråten när hon gick till jobbet imorse. Hennes familj tyckte att det var dags att gifta sig nu. De hade besparat henne besväret att hitta man och bostad och datum och allt det där. Stackarn. Spelar ingen roll hur mycket man vet att valet är fritt. Att man är vuxen. Hur många val är vi egentligen helt fria att ta ? Tryck och skuld och andras lidande och dömande och allt det där, ni vet, är ett omtänksamt helvete.
Jobbade nio till tio igår. En man i sällskap med en dam, båda ifrån Pakistan, droppade in sent och alla i personalen fick sina handflator tolkade. Spökljud här. Jag hade en konstig handflata som sa att jag inte hörde hemma i min kropp. Ältar och tänker och oroar mig. MYCKET komplicerad och väldigt KÄNSLIG konstnärssjäl. Så hemligt var det att jag var tvungen att kliva åt sidan så att ingen av tjejerna hörde. För att folk helt enkelt inte förstår mig. Jag borde inte bo här. Så ungefär. Sedan fick jag uppge mitt namn och min mors namn, och de ska sedan räknas på. På något sätt. Han kunde inte fortsätta , men skulle komma tillbaka lovade han.
Jag glömde min bok på perrongen idag när jag skulle hem, ringde och bad mannen plocka upp den, då satt någon och läste i den. Trots att jag själv satt halvvägs in till stan , kändes som om jag störde mitt i t-bane-läsningen, the holy hour.
Efter att ha sett bliderna på festen i fredags har jag bestämt mig för inte inte vara med på bild innan jag gått upp minst 2 kilo. Jag såg ut som en mumie.
theme.postedin: En saga | Permalink | Kommentarer [0]
