Jag räknade just ut (i en konversation som jag höll med en person på insidan) att jag spenderat tretusen dagar med barn. Undantaget 19.00 till elva tolv nånting nästa dag, min senaste geburtstag.
Trots att jag desperat frammanar mitt minst cyniska Jag, kan jag inte se något annat än femtusen dagar till i med ett fågelbo med unisont och konstant whining.
Som jag sitter här och skriver , växlar jag emellan bokstäver och tjat om flingor och bannande av choklad. Medlar i bråk gällande stolar. Och så vidare. Tjattret.
Måste tvätta as usual, ballar ur totalt på min garderobsdörr som numer är fasttejpad så att jag måste känna mig fram som en blind genom en jäkla ufflåda för att klä mig, vill sätta upp gardinstången och sy den där jäkla gardinen. Måla en tavla. STÄDA! Fokuserad. Utan att bli avbruten heela tiden. Som nu.
Detta om detta. Desperat längtan efter ensamhet. Femtusen dagar 2 go.
Nu, gå och tjata till mig en plats i meningslöshetens imperie. (Son två trakasserar son 1 som sitter och bajsar, en regelrätt FN-insats alltså).
theme.postedin: En saga | Permalink | Kommentarer [3]
och när det plötslig gått 15000 dagar så står där helt själv eller tvingar lilltjejen att stanna hemma, för hon får inte gå ut för hon är för liten bara 16 ...
det går så sjukt fort...
take care !
3000 is a piece of cake
Skrivet av hstn den 25 januari, 2010 kl. 17:56 #
hm.. jag fattar vad du menar
Men
Jag skulle verkligen uppskatta en halvdag
ärligt talat
vi talar nu
om att vara 90 procent av föräldraskapet
ensam
Skrivet av lotta den 26 januari, 2010 kl. 19:07 #
de e tungt...
Skrivet av hstn den 26 januari, 2010 kl. 20:06 #