Det är härligt att ungar säger vad de tycker. Ibland.

T.ex. när sonen på stranden högt och tydligt sade; En pappa med sin flicka (dotter) som badar! , när vi passerade ett kärlekspar.

Jag orkar inte räkna alla ggr. jag fått sjysha tjocka-tanter-kommentarer. det är mindre roligt.

Men imorse så blev det verkligen väldigt väldigt pinsamt. Som tur var tror jag inte att offren hörde den sista delen av sonens utläggning. Då hade jag behövt flytta tror jag.

Vi satt och väntade på skolbussen. Där nere är fullt av mammor och barn och barnflickor varje morgon. Många bussar. Bredvid oss sitter en mamma med sin son som verkar vara i ungefär samma ålder som min. Jag har sett honom ofta och det är uppenbart att barnet inte är helt frisk. Mentalt sett.

Min knasunge säger högt och tydligt; Den där pojken gör knäppa saker hela tiden när han är ute! Det är han, han är litet galen! Och peekar pekar.

Jag försöker tysta ned honom på svenska så ingen hör vad jag säger. Förklara. Han säger allt på spanska . Såklart.

Avslutningsvis så säger han, högt ...

Jag tror att det var för att de gifte sig med sin egen familj !?

Det är det man får för att man fösröker lära dem saker och ting ( detta härstämmar ifrån du-kan-inte-gifta-dig-med-mamma-eller-maya-diskutionen). Skam och vanära. Jag tror att mamman stängde av öronen redan när  hans prat om galenskap började. Hoppas det.

Andras ungar säger också konstiga saker förstås. det skulle ju kunna vara en tröst. Men ibland är det tvärtom. SOm igår.. när grannungarnas maid (de ungarna som jämt och ständigt är i mitt hus) berättade att pojken sagt till sin mamma att hon inte fick vara hans mamma längre. För att Lotta var hans mamma nu och att han minsann skulle  bo med sin nya mamma-lotta. Mamman hade såklart blivit jätteledsen. Och säkert arg och nu hatar hon väl mig.  Så kan det gå.