Saker jag tänkt på idag.
1. En teckning min mor ritat av min far, som ung. Blyerts. Jag fick se en trave skisser när jag var runt 10 år kanske (hästar emot solnedgång minns jag också väl). Eller 12, vem håller räkningen ? Iallafall, han står med bar överkropp i en dörrpost och tar stöd med armarna uppåt mot karmarna, tittar rakt emot. Mina gener, fast han är mer som Bruce Lee, än Iggy Pop. Strecken som formade huvudet var bleka och raka. Har inte sett den sen dess. Cravings!
2. Min nyårsklänning. Bagarmossen, Y2K, svart spets på silver. Älskade. Why leave? Jag vet att jag hade foton på mig och min syster ifrån den kvällen, någonstans. Kanske blev de lootade tillsammans med mitt knappa arvegods , i källaren i det tveksamma området (tillsammans med klänningen? Intrigen tätnar). Tanken på att andra människor har foton på mig som jag inte sett, ger mig rysningar förresten. Eller ännu värre : fotona man inte vet existerar. Man står och minglar i en bakgund. Ful min/runaway boob/gör nåt konstigt som kan beskådas när som helst, av familjen Holmqvist i Skövde. Eller en kusins granne.
/och min ravebyxa/saknar/
3. En brosch jag köpte i en loppiskällare vid Fridhemsplan och skulle ge bort i present. 10 år sedan. Didnt happen. Jag kom på att den säkert står någonstans att finna, ibland alla mina nipperaskar. Ser ut som en gitarr. Eller en såndär femtiotalssak med en liten musikant som spelar gitarr?
4. Ett brevställ. Det första jag gjorde på slöjden ever. Ett mästerverk såklart, jag kan fortfarande minnas min gränslösa stolthet. Min mamma använder det fortfarande, det står på kylen och innehåller busstidtabeller. Man kan väl säga att träslöjd hooked me redan första gången. Jag åtog mig därefter alltid enormt ambitiösa projekt och utförde dem i perfektionismens och prestationsångestens sanna anda.
Jag känner mig lite gladare nuförtiden. Men mycket vill ha mer, duroferon simply doesnt cut it. Tänkte göra en omvänd potemkin och helt enkelt ignorera allt det där vita och känslan av isnaglar som gör ont. Typ sola solarium och göra slingor och äta glass och skit. Självsuggestion.
theme.postedin: En saga | Permalink | Kommentarer [4]




Visst är det trist när prylar försvinner. Jag brukar ha bra koll i lådor och förråd, men mina leksaker är bara BORTA! Hade varit roligt med gamla Lego nu när man har knattar/knattor omkring sig!
Å andra sidan var mitt Lego minimalt i omfattning, när man jämför med dagens barn som kan göra allt från robotar till rymdstationer. Jag byggde bara små hus. Vita väggar och röda tak, det var allt. Och det tyckte jag var kul då. Jo, några fönster hade jag också.
Men vart har det tagit vägen?
I miss my Lego!
Och pappersdockorna som man ritade så mycket kläder till!
Skrivet av BM den 04 mars, 2010 kl. 09:42 #
Det är sämst !
Jag tror attde som har en hamsterådra lider lite extra dessutom ;)
Skrivet av lotta den 06 mars, 2010 kl. 10:01 #
Har både nyårsblåsa och ravebyxa här..har haft ett antal år..och fler grejjer därtill du får väl komma å ta en titt nån dag. Puss!
Skrivet av lillasyster H den 13 mars, 2010 kl. 00:06 #
oooh
jag är senil baby
Skrivet av lotta den 13 mars, 2010 kl. 13:38 #