till att börja med, tack för alla kommentarer..en del instämmer jag med en del inte helt men inget ont mot någon, vi är alla olika och bra är väl det :) Vad jag skulle vilja förklara lite tydlilgare är att när jag höll på så tyckte jag att det var underbart! visst en del gånger mådde jag dåligt men de gångerna glömdes snabbt bort för dejten senare var det så bra igen.Jag levde i en värld som handlade om exklusiva middagar, fina hotell, resor, presenter, fina underkläder, riktiga gentlemän...allt det upplevde jag, det kan ingen ta bort från mig. Dock så är det först nu i efterhand när muren har rasat och man faktiskt kan se tillbaka med öppna ögon utan ett rosa skimmer...nu ser jag att världen jag levde i inte bara va fantastisk...jag ser allt annat och känner nu det jag inte kände då. Jag ser män som inte alls tilltalar mig med dess utseende, jag ser nakna manslemmar som gör mig illamående, jag känner smärtan efter alldeles för hård analsex, jag känner rädslan när jag sitter i främmande bilar på väg till främmande adresser mitt i natten, jag känner olusten av att ligga hjälplös hos en främling som ser mig som en vara...det finns så oerhört mkt som jag förträngde och valde att inte se när jag höll på, anagligen för att det är enda sättet att övertyga sig själv om att det e oki det man håller på med. Tillbaka till det som jag egentligen skulle vilja göra...lämna ut en lista på alla mina kunder, ge den till medierna som mer än gärna får se till att dessa ställs inför det faktum att allmänheten känner till vad dom gjort. Men jag tror inte det går...jag tror inte det skulle fungera...de kan bara neka, de kommer aldrig få något straff...jag har fått mitt och kommer få leva med det men jag och alla andra tjejer i min situation kommer aldrig få någon upprättelse...vi kommer aldrig kunna sätta dit dom, för gör vi det drabbar det bara oss själva och de största förlorarna är vi..männen kan prata sig ur situationen. Om du hade två vänner..en man som köpt sex ett par gånger men försvarar det med att han var svag och ensam och att han förkastar det nu...eller en tjej som sålde sig under ett år till främmande män..vem skulle du ha mest förståelse för? vem är troligast att allmänheten "förlåter" och accepterar tillbaka?

Efter att ha tittat runt lite på nätet kan man se lite olika riktningar, dels finns det artiklar i främst kvällspress som då å då tar upp ämnet och intervjuar unga tjejer som sålt sig, dels finns det en hel mängd eskorttjejer som bloggar. Detta gör att jag inser att det kanske är av intresse att förklara i vilken ringhörna jag står i och min erfarenhet av det hela. Jag blev betalflicka som jag kallade mig för ett par år sedan och höll på i drygt ett år. Jag var drygt 20 år och hade egentligen ingen anledning att hamna där men livet har sina svängar och tyvärr halkade jag nog av min väg och in i detta. Under tiden som prostituerad höll jag endast till på nätet, jag tog aldrig droger och ytterst sällan ens alkohol..endast om det ingick middag i dejten kunde jag ta ett glas vin, men jag ville aldrig tappa kontrollen utan vara helt vid mina sinnenes fulla bruk. När man är uppe i det hela ser man inte riktigt det man ser efter man slutat. Jag kände hela tiden att jag hade kontroll, att jag inte tog skada.Jag var väldigt medveten om debatten, om vad folk trodde och tyckte, jag gick till och med till en terapeut för att försöka reda ut mitt liv och se om jag kunde gräva i det för jag insåg att jag borde ju tycka det jag höll på med var något hemskt. Men inte ens i terapi kunde jag känna det jag känner nu efter att ha slutat. Jag levde som i en bubbla, jag deltog med inilägg i debatten om att det visst finns tjejer som trivs, som vet vad de gör...jag var ju en av dom! jag hade inga problem, levde bekymmerslöst...trodde jag. Efter en rad incidenter där det ena ledde till det andra och med hjälp av en väldigt stark, förstående och förlåtande människa blev jag mer eller mindre tvingad att ta tag i mitt liv och ta mig därifrån. Den första tiden efteråt var jag mest bara irriterad, jag ville egentligen fortsätta, jag kände ingenting jobbigt med det jag gjort och tyckte att han tagit ifrån mig mitt liv. Jag började omgående träffa en psykolog en gång i veckan..jag minns de första samtalen..jag kunde inte riktigt förstå att jag skulle må dåligt, jag mådde ju bra! Idag har det gått mer än ett år sen jag slutade och har precis gått igenom den värsta perioden i min bearbetning. Det finns så mkt känslor, tankar, funderingar där under alla hårda lager på ytan som det tar tid för att komma fram...men när de väl börjar tränga igenom känns det, det påfrestar och jag fick en tid av konstant påminnelse, obehag och olustkänslor. Än idag dyker dom känslorna upp, lite mindre med tiden dock. Utöver allt det som kommer upp har jag också en hel del att jobba på när det gäller att vara intim med män igen, det är något som kommer ta tid, ibland undrar jag om det nånsin kommer kännas bekvämt och njutningsfullt igen...hoppas oh jobbar för det. Så, för att summera min ställning i det här...ja, prostitution kommer troligen alltid finnas på ett eller annat sätt men jag tror inte på den lyckliga horan (det skulle jag klart ha sagt att jag gjorde för bara ett halvår sen). Både männen som köper och tjejerna som säljer behöver stöd på något sätt..kritiserar man dom försvarar dom sig bara och med det intalar sig själva hur legitimt och ofarligt det är, på något sätt måste man möta dom där dom är, förstå hur just deras situation är. Jag önskar att man kunde prata mer öppet om det här, inte bara krypa in i sig själv eller på sin höjd ha en förtrogen att bolla med. Tänk om samhället vore lite mer förlåtande, förstående och jobbade mer för att hjälpa än att fördömma...då kanske skulle någon förändring kunna ske.

Efter att ha träffat alla dessa män fick jag en del "stammisar". En stammis är någon som återkommer till mig regelbundet, han behöver dock inte bara träffa mig utan kan ha andra favort flickor också men vanligtvis hos mina köpare hade de enbart mig. En av mina första stammisar var en man i 40 års åldern från en mindre ort strax utanför stockholm och han jobbade här och hade övernattningslägenhet på kontoret. Vi kom mycket bra överens från första början, han var lätt att ha att göra med. Dock med tiden så kände jag att han började fästa sig vid mig och började pruta på mig vilket jag inte uppskattar. En annan man som jag såg regelbundet var ca 35 år, bodde i stockholm och hade även han övernattningslägenhet på kontoret vilket gjorde det lätt att ses. Han var väldigt öppen med mig och vi pratade mycket om livet och dess stora frågor. Han var helt klart medveten om vad han gjorde men han tände på det faktum att han ägde mig. Han hade träffat många flickor innan mig och en period när vi inte sågs hittade han lätt nya, men när vi väl sågs var han en man som såg till att jag trivdes. Gemensamt för majoriteten av "stammisarna" är att de var gifta, hade barn och var ytterst medvetna om vad de gjorde. Många av dem tände på att köpa en flicka och att äga dom.Med mig kunde de få leva ut många av sina fantasier även om de inte behövde vara speciellt avancerade. Ibland pratade vi mycet med varandra och berörde ämnet sexhandel. Jag övertygade alltid mina kunder att jag visste vad jag gjorde och inte mådde dåligt av det, det lugnade dem på något sätt och fick dem att berätta för mig varför de gjorde det. Anledningarna är egentligen lika många som antalet män, men gemensamt är nog att de sökte bekräftelse och uppskattning (speciellt de gifta männen) Ibland nu när jag tänker tillbaka försöker jag tänka mig in i deras situation, hur kände de när jag lämnade dom? när de på kvällen återsåg sina fruar? när singelmännen dejtade "vanliga" tjejer på krogen? när de läser om sexdebatten som ständigt är aktuell?...inser de att de är en del av den eller blundar de för den? är de oroliga för att jag ska berätta för någon, ange deras namn? det finns så mkt frågor, inte bara angående mig själv och mitt agerande utan även vad gäller de männen jag träffade.

Efter en tid inom den här världen där män är mer än villiga att betala slantar för en kort tids nöjen lärde jag mig att urskilja 3 kategorier av sexköpare. Kategori 1: singel män 30-35 år. Med bra karriär, välbetalda yrken. Ensamstående och jobbar för mkt för att hitta sin egen hjärtevän, för att göra det lätt och bekvämt för sig har de inga problem med att anlita en tjej i sin egen ålder för att få lite skönt. Dessa män är vad jag ansåg vara "bra" kunder. De ser det självklart med att betala innan man har sex, de prutar inte på priset, de håller tiden, de kräver inget mer så som fejkade orgasmer, en falsk vänskap m.m. De har koll på att det är ett affärsutbyte men för den skull behandlar de en väl och mycket gentlemannamässigt. Kategori 2: Gifta män, de har troligen små barn hemma, det har blivit slentrianmässigt med frun, han söker äventyr. De är ca 35-45 år och ofta var jag deras första betalflicka. De här männen är lite knepiga som kunder. De vill egentligen inte betala och känner sig olulstiga inför det. De träffar ofta endast mig och deras sexliv var beroende av när vi träffades. För dessa män betyder jag väldigt mycket, jag är inte en betalflicka i deras ögon utan en älskarinna som de uppskattar och vill ta hand om. De inbillar sig lätt att jag känner samma sak tillbaka, att de betyder något speciellt för mig, de frågar ofta om vi kan ses utan betalning, om de får bjuda på middag, de pratar ofta länge på nätet med mig. De är män med framstående arbeten, de bor i bra områden och de kan spendera ett par tusenlappar i månaden på egna nöjen utan att det märks hemma i familjen. Kategori 3: Dessa män bodde inte i stockholm, de bodde runt omkring i landet och var ofta i huvudstaden för affärer. De var på så sätt väldigt lättillgängliga och det var alltid hög kvalitet på träffarna. I den här kategorin finns många så kallade höjdare, många namn som skulle väcka uppmärksamhet i medierna. De här männen hade oftast köpt sex innan och hade säkert andra flickor de träffade samtidigt som mig, de blev aldrig speciellt fästa vid mig som person utan mer för det jag kunde erbjuda dem. Det charmiga med dessa män var träffarna som oftast innehöll middagar, drinkar, presenter, en hel natt..för att sedan inte höras av och orska problem mellan gångerna då man träffades. De här är majoriteten av de män jag träffade. Går man på gatan tror jag man har ett litet annat klientel, detsamma gäller nog beroende på ålder och geografiska skillnader.

Kan inte hålla mig utanför den ständigt aktuella sexköps debatten. Utan en fascinerande inledning, utan krusiduller börjar jag skriva och berätta lite succesivt om hur det är där ute i sexhandeln. Som ung tjej drogs jag in i detta och efter en kort tid är man fast. Det blir en vana, ens liv, allt kretsar kring detta. Man har svårt att se vad som egentligen pågår, man ser bara just nu och här. Man ser bara affärer, prisförhandlingar, köpta upplevelser, bekvämligheten i att bli försörjd. Av alla män som träffar flickor och betalar för det är majoriteten de som har det mkt bra ställt, de som har råd att lägga flera tusenlappar per månad på lite nöje för egen del.I mitt fall när jag höll till på nätet var det främst framstående företagare, östermalmare, djursholmdirektörer, affärsmän boendes på hotell som anlitade mig. Jag funderar ibland på att lägga ut namnen, att röra runt i grytan...men tyvärr, som så många andra flickor i min situation är det i slutändan inget alternativ, det skulle endast innebära en förlust för mig själv. När man väl har kommit ifrån det livet och hur mycket man önskar att männen lynchas i media så går det inte, även mitt eget liv skulle gå i spillror. En blogg får ses som den gyllene medelvägen. Min första, allra första. Honom minns jag helt klart...en man ca 30 år, tv-profil boendes i centrala stockholm. Oerhört attraktiv, charmig. Det var hans första gång också, efter avklarat pengautbyte samtalade vi, kom varandra närmare och det tog inte lång tid innan vi hade avklarat det vi hade bestämt. När det var gjort försökte jag reflektera, försökte känna att det var fel det jag gjort..kände inte det. Han var ju snygg och jag hade ju ändå bara fått lite pengar. Ju fler man träffar desto mer avtrubbad blir man. Man slutar förvånas över önskemål, över beteenden och över personligheter. En annan man jag träffade var en äldre man kring ca 45-50, engelsktalande, jobbandes på ett stort svenskt bolag. Jag minns honom som en av de mest obehagliga träffarna, redan på nätet var han efterhängsen, han loggade alltid in med olika namn, jag tackade nej ett flertal gånger men han gav sig inte utan hade sitt sikte inställt på mig. Till slut blev det av att vi bestämde träff. Han hämtade upp mig i sin stadsjeep och vi åkter till hans lgh. Han var en mkt dominant man. Han smiskade, höll hårt, hade önskemål om min klädsel...när vi var klara fick jag be om mina pengar, efter en del snirklande fick jag dom men han ville gärna fortsätta och gå ut och clubba med mig. Jag avböjde vänligt och tog taxi hem. Den kvällen grät jag...det var inte ofta jag gjorde det under den här perioden men ett par gånger hände det. Det var när jag hade haft träffar som verkligen varit psykiskt och fysiskt påfrestande. Jag träffade aldrig honom igen trots han idoga försök. Efter möten som varit mer påfrestande än andra kunde det hända att jag sökte efter någon som ville träffa mig utan att betala, dock upptäckte jag med tiden att dessa män var i många fall de samma som de som köpte sex. Till och med gick ett par män över från att vara lite trevliga kk till att bli mina kunder. I dessa fall inser man att man inte betyder överdrivet mkt för dem. Man börjar sätta ett pris på sig själv. Det absolut värsta är de gånger då man inte fåt något napp och man måste pruta på sig själv. Det är en mycket obehaglig känsla, mår illa idag bara jag tänker på det. förtränger den känslan så långt jag kan...den är för obehaglig. Det har varit så många möten, så många ansikten, så många förhandlingar..men fortfarande minns jag varenda en av dem. Jag ser dem framför mig, jag vet vad vi gjorde,vad de hade för böjelser. Jag åerkommer om det i senare inlägg. Detta är mitt lilla sätt att vara delaktig i den debatt som tyvärr har svårt att ta sig upp på ytan av naturliga skäl. Jag hade hoppats det kunnat vara annorlunda. Sanna