Efter att ha träffat alla dessa män fick jag en del "stammisar". En stammis är någon som återkommer till mig regelbundet, han behöver dock inte bara träffa mig utan kan ha andra favort flickor också men vanligtvis hos mina köpare hade de enbart mig. En av mina första stammisar var en man i 40 års åldern från en mindre ort strax utanför stockholm och han jobbade här och hade övernattningslägenhet på kontoret. Vi kom mycket bra överens från första början, han var lätt att ha att göra med. Dock med tiden så kände jag att han började fästa sig vid mig och började pruta på mig vilket jag inte uppskattar. En annan man som jag såg regelbundet var ca 35 år, bodde i stockholm och hade även han övernattningslägenhet på kontoret vilket gjorde det lätt att ses. Han var väldigt öppen med mig och vi pratade mycket om livet och dess stora frågor. Han var helt klart medveten om vad han gjorde men han tände på det faktum att han ägde mig. Han hade träffat många flickor innan mig och en period när vi inte sågs hittade han lätt nya, men när vi väl sågs var han en man som såg till att jag trivdes. Gemensamt för majoriteten av "stammisarna" är att de var gifta, hade barn och var ytterst medvetna om vad de gjorde. Många av dem tände på att köpa en flicka och att äga dom.Med mig kunde de få leva ut många av sina fantasier även om de inte behövde vara speciellt avancerade. Ibland pratade vi mycet med varandra och berörde ämnet sexhandel. Jag övertygade alltid mina kunder att jag visste vad jag gjorde och inte mådde dåligt av det, det lugnade dem på något sätt och fick dem att berätta för mig varför de gjorde det. Anledningarna är egentligen lika många som antalet män, men gemensamt är nog att de sökte bekräftelse och uppskattning (speciellt de gifta männen) Ibland nu när jag tänker tillbaka försöker jag tänka mig in i deras situation, hur kände de när jag lämnade dom? när de på kvällen återsåg sina fruar? när singelmännen dejtade "vanliga" tjejer på krogen? när de läser om sexdebatten som ständigt är aktuell?...inser de att de är en del av den eller blundar de för den? är de oroliga för att jag ska berätta för någon, ange deras namn? det finns så mkt frågor, inte bara angående mig själv och mitt agerande utan även vad gäller de männen jag träffade.