Sanna Ehdin

Minns en scen som utspelade sig på Sabis, Fältöversten på Östermalm i Stockholm för några år sedan. Jag stod i kö vid kassan och det tog tid och får då se en äldre smal och välklädd kvinna komma in i affären. Det är något speciellt med henne, vet inte vad men hon fångar mitt intresse. Hon går rakt på lösgodiset från ingången, absolut närmsta vägen, och till och med tränger sig fram. Bryr sig inte om att hon knuffar till någon.

Damen tar en påse och börjar lägga ner, men hon äter samtidigt som hon lägger i sin påse. Kvinnan tappar några punchpraliner på golvet men böjer sig ner och tar upp dem och stoppar dem i munnen. Hennes målmedvetenhet är så stark att man kan ta på den. Hon har lite för mycket blå ögonskugga och läppstiftet sitter lite snett på men annars försöker hon se ut som en oklanderligt fin dam. Men att se hennes agerande vid lösgodiset var sorgligt… och lite hjärtskärande. Förstår att detta med att socker är rena knarket för dem som är sockerberoende… Har tack och lov aldrig känt så själv. Drogen socker som kidnappat en massa människor numera. "Jag äter hellre kakor än mat" som Carolina Gynning sa på Förkväll häromdan.

Nu är det hett med sockerböcker. I höstas kom uppmärksammade boken "Socker åt folket" av Thomas Hedlund och André Persson (Anderssons Pocket), och den handlar om att svenskarna äter mest godis i världen. På bara 20 år har konsumtionen av karameller och choklad ökat med nära 50 procent – och under samma tid har vår vikt i snitt ökat med fem kilo. Denna bok var ett uppvaknande för många.

Jag har alltid sagt att det brast när lösgodiset släpptes fritt på 1980-talet, det var startskottet till en massa ohälsa och viktökning. För många har blivit hooked av Karamellkungens fluff-fluff och annat.  Och det är svårt att äta bara lite, speciellt när det finns i sådant överflöd… Och mer socker göra att man bara vill ha mer, det är ju själva definitionen på en drog. Sockerberoendet sveper massa med sig, vilket nästa bok handlar om:

Snart kommer "Sockerbomben" av Bitten Jonsson i ny omarbetad utgåva (i samarbete med Pia Nordström och med förord av mig) på Optimal förlag. Där skriver Bitten bland annat om att socker kan vara sju gånger mer beroendeframkallande än kokain… Det är nog många som kan instämma i det, och hur socker kan få livet att gå överstyr – fast man inte alls vill det. Bara lite är liksom svårt. Socker och godis ger ju ingen mättnad, det ger bara sug efter mer. Det vet jag från tiden man åt ettöresgodis  – ja, kanske några som minns det? Fick en hel påse för en krona och man åt och åt… och borstade tänderna sen!

Sockerbomben är en klassiker, först i sitt slag i Sverige och jag rekommenderar den varmt till alla. Därför att alla berörs av socker på något sätt idag – indirekt eller direkt. I min ursprungsfamilj på fem personer var (är) två personer sockerberoende…

Nu har precis en ny bok släppts: Sötsug – om drogen som erövrade världen av Johan Frisk, journalist och författare (Blue Publishing, Falun 2010). Det är en spännade bok som jag rekommenderar för det är en innehållsrik reportagebok. Den berättar om sockrets historia och om sockerindustrins försök att motverka gränsvärden, märkning av livsmedel och sockerskatt. Den går igenom sötmans kemi och kopplingen till den fetmaepedemi som härjar i världen. Den reder ut begreppen kring aspartam, sukralos och de andra syntetiska sötningsmedlen. Det berättar om Stevia - det nyttiga sötningsmedlet. Det är en bok som behövs.

Du vet väl sockrets historia? Socker odlades i Västindien av slavar och så skeppades det till England där sockret byttes mot vapen i Västeuropa. Vapnen skeppades vidare till Afrika där de byttes mot slavar, som skeppen sen forskade till västindien – där slavarna byttes mot socker. Det är sockrets smutsiga historia… Jag har talat om detta länge och bra att det lyfts fram ordentligt nu. Hm, varför gör inte Hollywood film på det?

Här är lite ur innehållet: • Det vita guldet, ett grässtrå vid namn gramineae, Hertig Birger tar sockret till Sverige, sockerslavarna, Napoleon och betorna, Sötsuget erövrade världen. • Sötma: Om smaken sötma. Hur det fungerar fysiologiskt från tungan och upp till hjärnan när vi får i oss socker. Det handlar också en hel del om sockerberoende. 

Visste du att av 100 gram Ahlgrens Bilar består 81 gram av kolhydrater. Av dessa 81 gram är 55 gram socker, resten är glukos-fruktossirap, glukossirap, majsstärkelse…  Men att byta ut socker mot glukossirap kan fördubbla risken för fetma och andra sjukdomar. Orsaken är att glukos har ett högre GI-värde och att en större mängd måste användas för att ge samma grad av sötma. Amerikanska livsmedelsföretag är de som flitigast använder glukossirap och andra majsbaserade sockerarter. År 2003 hade de kommit upp i samma nivå som socker i konsumtionsstatistiken.

Samtidigt som de majsbaserade sockerersättningarna användes i allt större mängder i läsk, bröd, yoghurt och godis blev det amerikanska folket allt fetare, något som kopplades till de nya sockervarianterna. Och på senare tid har debatten svängt till sockrets fördel. Glukossirapen är nu skurken som orsakar fetma och sockret marknadsförs som det naturliga alternativet av livsmedelsjättar som Pizza Hut, Pepsi, Conagra och Kraft Foods. Pizza Hut kallar en av sina sockrade tomat- såser för the natural, medan Pepsi marknadsför en läsk sötad med socker som Pepsi Natural. I storbritannien kallas läsken för Pepsi Raw. Jaha, vart man än vänder sig är sockersvansen med.

Sist i boken finns ett par mer praktiska avdelningar. Först en kort analys av sötsugsmarknaden idag och de förändringar som väntas, samt en uppräkning och presentation av de företag som tillfredsställer vårt sötsug idag och kommer att göra det lång tid framöver. Därefter följer en sötsugsordbok med beskrivningar av de vanligaste sockerarterna och sötningsmedlen. Allra sist en rad med tips på hur du kan bli av med ditt sötsug, hämtade från diverse medier där källan ofta är en dietist. En bra sötningsuppslags- och kunskapsbok med andra ord.

Läs mer här sotsug.wordpress.com Nu återstår bara beslutet att vi inte ska ha fler sockerslavar, men det är ju något som var och en får fatta…

Min reflektion: Jag har aldrig köpt lösgodis, dels för att jag slutade med godis när jag var 20 år och dels för att jag fattar att det är svårt att köpa "bara lite".  Det blir väl lätt dubbelt så mycket som man tänkt, och sen mår man inge bra på godis heller… (och så är jag inte sockerberoende). Dessutom tycker jag det ser ohygiensikt ut med bulkvaran som alla har sina fingrar i. Mitt beslut att sluta med det var inte svårt efter min lektor i organisk kemi berättade 1981 vad de lägger i godiset för fyllnadsmedel etc. - urk. Det är syntetiskt äckligt i kvadrat, inklusive azo-färgämnen och gelatin från djurhudar. Jag ville inte ha det i min kropp.