Välkomna det goda!

10 okt kl 18:04, 2012

Skrivet av sannaehdin under kategorin Nyheter | 1 Kommentarer | Permalink

 

Öppna dig för det goda

Genom att medvetet fokusera på positiva känslor inom dig själv så attraherar du dem i ditt liv! Du attraherar även in människor i ditt liv med den energin. Gör gärna denna övning ofta och varje gång du vill ändra ditt sinnestillstånd till ett mer positivt.

1. Sätt eller lägg dig tillrätta, ta ett par djupa andetag och slappna av i kroppen.

2. Sträck ut armarna, händerna och fingrarna framför dig och föreställ dig att du räcker ut dem för att ta emot kärlek. Det kan vara från vem eller vad som helst, naturen, någon du tycker om, gud eller inget specifikt mer än känslan.

3. Dra sakta kärleksenergin mot ditt hjärta genom att sakta föra händerna mot dig tills de vilar på bröstkorgen.

4. Du kan lägga till ord till övningen som "jag öppnar mig själv för kärlek" (eller glädje, empati, lycka). 

Stanna upp ett slag efteråt och bara var närvarande…

 

 

« Fotvandra till Matme... | Hem | Faith »

Kommentarer:

Jag tror att jag har en god själ. Viktigt att tro på och öppna upp för det goda, som du skriver.
Tyvärr så har jag nu "sabbat" min kropp. Jag "vecklade" in mig i val, och det blev fel. Jag hann inte undan från det onda sas, så det äter upp min kropp. Jag trodde att jag skulle hinna, men det gjorde jag inte. Vilket fått katastrofala följder. Mitt liv är nu slut känns det som, vad gör man på jorden utan en fungerande kropp? Återstår andlighet, själen etc. -men det blir ensamt och kallt. Jag som alltid varit i gång, hållit på med rörelse och dans.
Det känns som att kroppen lämnat mig, nu.
Sedan tycker jag att jag svikit mig själv, och min själ -då jag inte lyckades hålla min kropp frisk. Jag vet inte om jag kan förlåta mig själv för det. Min själ är ljus och god, och jag har haft många talanger -och så lyckades jag med att antagligen få en dödlig sjukdom. Det känns så meningslöst, att jag inte har ord. Jag var så nära att få det bra, men jag löpte inte linan ut. Det "slank" mig ur händerna. Självdestruktivt, kan man säga.
Jag hoppas att själen lever vidare, efter döden.
Min uppgift, liksom många andras, var att sprida ljus och glädje -och nu på slutet här, blev det i stället sjukdom/död/sorg. Jag tog inte tillvara på mina talanger, jag förvaltade inte den kropp jag fått. Jag rörde på mig, och åt bra mat -men jag kände mig inte trygg i min bostad. Tyvärr lyckades jag inte byta bostad, steget blev för stort. Och jag blev då fysiskt sjuk.
Det känns så meningslöst. Jag vet att allting inte har någon mening, men ändå.

Skrivet av Bella den 17 oktober, 2012 kl. 23:07 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg