Sanna Ehdin

Om man inte njuter nu utan sen, så kanske man glömmer bort att njuta…  

Det är i stunden det sker, det där som kallas livet.  Sanna Puh  ; )

Idag tog jag farväl av min favoritplats – för denna gång. Det är Dagshög ute på Bjärehalvön, inte långt från dess spets och på andra sidan är Kullahalvön… Profilen jag vuxit upp med på somrarna (för då var jag mycket på och i havet)!

Det blåste mycket men läar alltid på min favoritplats, en skyddad plats med otroligt fin utsikt. Avslöjar inte den här, det är min lilla guldställe som jag alltid återvänder till. Bad till de goda makterna och tur och välgång med det jag vill göra nu. Det kändes som de hörde mig. Känner alltid en så otrolig frid här.

Kan du tänka dig att de planerade att lägga ett kärnkraftverk här?!? Men det blev Barsebäck istället. Vilka alternativ – nära en miljon människor eller i heligaste urmarken som stått sen urminnes tider! Är den moderna människan galen eller?

Alltid ser man något speciellt här. Eller upplever något extra. Jag är säker på att du har din egen plats på samma vis.

Antioxidanten (detox) på Torekovs hotells spa var helt fantastisk! Först mkt avslappnande och fick sen en energi och glädjekick av den. Det är min idé och den är visst uppskattad av besökarna hörde jag. Rekommenderas varmt! Här kan du läsa om den www.torekovhotell.se/page.aspx  (Jag har donerat en stor del av mitt hälsoboksbibliotek till Spa's där så man kan läsa dem i relaxen.)

Adressen till hotellet är Själaviksvägen… och det är så speciellt vackert där. Träffade ett par som firade sin 20-åriga bröllopsdag där och de såg så glada och nöjda ut!

Efter en kylig, molnig och regntung dag öppnade sig himlen plötsligt och allt blev bestrålat av solens guldröda strålar… Tiden stod helt stilla… länge… och det var magiskt. Innan solen kysste farväl av dagen och eldklotet gled ner i havet.

Solen lyste ovanligt starkt i kvällens solnedgång. Det kändes som början till något nytt… Hoppfullt, mitt i allt kaos som pågår ute i världen.

Denna var från häromdagen. Jag älskar när tiden stannar i dessa klara solnedgångar, särskilt i denna prunkande, blomsterdoftande tid när fåglarna sjunger så vackert var kväll. Det är lycka. Life is good! 

I dessa stundande bröllopsyratider – se dessa vackra och sinnliga bilder av fotograf Paulina Westerlind – 17 sidor bröllopsmode i tidningen Herrgårdsbröllop… (finns det tidningar om allt nuförtiden?) Se här: pwfoto.blogspot.com/2010/05/herrgardsbrollop.html

Just nu behöver man inte resa någonstans utan bara gå utanför dörren för att uppleva de mest fantstiska oaser av grönska och välbehag. I onsdags hade jag ett möte på Söder och gick inom denna vackra lilla trädgårdsoas. Här i växthuset till vänster hölls bokreleasen för första matboken Kokkonsten för den självläkande människan i september 2000 – oj det känns länge sedan. Tar man 3.ans buss är det hållplats Gotlandsgt, så ligger det där i hörnan och är öppet vissa dagar på eftermiddagarna.

Åt sedan en sen lunch på en av mina nya favoriter: Hotel Skeppsholmens uteservering. Åt den godaste räksallad jag någonsin ätit med avocado och grapefrukt i salladen. Den var så fräsch och smaklig – men nästan fettfri. Så jag bad att få majonäs och de kom även med Rhode Islandsås. Det blev perfekt och jag kan rekommendera den rätt å det varmaste – mums vad gott!

Tänkte på hur jag tidigare hade varit så nöjd med den fettsnåla salladen, men kan inte äta det längre. Har helt enkelt blivit fettberoende!! Fördelen med mitt nya sätt att äta, LCHF (med inriktning Gröna kuren), är att jag 1) utan dåligt samvete kan äta rikligt med det goda fettet, 2) alltid är mätt, 3) behöver äta mindre mängd mat. Väldigt praktiskt och gott. Dessutom mår huden, håret, minnet, sömnen etc bättre än någonsin. Bara fördelar med andra ord!

Här är en annan pärla på Skeppsholmen, restaurang Hjerta, på Slupskjulsvägen – vilket namn. Låter nästan som en maträtt i sig. Den drivs av kocken Malin Söderström som även chefar på Moderna Museets restaurang. Det roliga är att hon hjälpte mig att göra recepten till Kokkonsten-boken, så nu är cirkeln sluten på oaser…

När jag kom hem till huset jag hyr i Skåne så ringde en läkarvän, som jag glömt bort var här på konferens. Så det blev afternoon tea och i kväll är jag bjuden på dansen efter banketten. Så det är till att slinka in i lilla klänningen och dansskorna – så kul! Precis vad jag behövde, att dansa loss så är denna vecka fullbordad!

Luften är mild och blomstermättad. Den slår emot mig som en doftvägg när jag går ut. Känner mig lite tagen på sängen, oj, när hände allt detta? Så fort det gick. Det blommar verkligen överallt – på buskar, träd och marken. Blåbär, gullvior, blåsippor, vitsippor, Spirea, Forsythsia, bärträd, maskrosor – växtligheten sprutar av liv överallt. Det är som en grön växtraket skjutit upp.

Blir lugn och glad på min promenad. Går ner mot viken, där lilla dansbanan står och väntar på Midsommar. Solen går ner i säck i den blågråmilda himlen allt medan ett andpar simmar in i solens reflektion. Möter några joggare, mest kvinnor, men beach 2010 känns avlägset.

Men inte, för plötsligt en man kommer upp ur badviken. Sakta går han ur vattnet som en Neptun.

– Var det kallt? ropar jag.

– Nej, väldigt skönt, ropar han tillbaks.

– Ser härligt ut, svarar jag.

Mannen går stark och rak i ryggen ur vattnet och torkar sig. Lite kallt måste det varit ändå. 

Hittar inte till stigen först för den har vuxit igen sen sist. Kliver extra försiktigt där jag förra gången trampade på kopparormen. Lugna, djupa och doftfyllda andetag. Fåglarna sjunger vackert, livet är angenämt. Det är frid i husen, någon grillar i khakishorts på uteplatsen.

Detta är belöningen, tänker jag. För alla som levt genom den långa och bistert kalla vintern. Själv slapp jag undan i Kalifornien, men jag är så glad för allas skull. Livet kom tillbaks ur jorden, grönskan sköt fart äntligen. Det är tid att leva nu, tid att njuta. Glöm inte att stanna upp och ta in allt detta – livets gåva till oss just nu…