Sanna Ehdin

Först serveras färsk fisk på fat…

…och sen får man ta igen sig lite. Kan man njuta mer än så här? Mama Sanna tar väl hand om dem. Tillbaks på mitt vanliga ställe, som jag nu döpt om till Casa Sanna. I morse blev jag väckt av Bonnie som tagit sig upp till lilla trappfönstret och jamade medan hon såg uppfodrande på mig. Vilken kärleksdusch jag fick av henne sen, oj oj! Hur ska jag klara mig utan det sen?

Och hundarna igår blev så ledsna när jag åkte. Öronen och svansen hängde på båda. Oh, dessa ständiga förflyttningar. Men jag lovade komma tillbaks som hundvakt till raringarna. Alla här är ju strökatter och hittehundar så vi är ju alla i samma båt – stor igenkänning… Livet blir vad man gör det till ändå! 

Fullmånen har precis kommit upp och den är magiskt vacker. Den kastar långa skuggor på marken i sitt starka, vita sken. Här i vildmarken är den nästan onaturligt stark i sitt sken, stor och vacker. Förstår att den fascinerat människan i tusentals år. Antar att det är lika fin måne i Sverige.

Katterna kom tassande över till mig för husse är borta i kväll. Jag kunde inte låta bli att ge dem något att äta… och jag fick klappa Blackie lite ffg – och två gånger. Men hon är försiktigt skygg. Men vilket förtroende för ingen utom husse får röra henne. Jag har ju varit här i tre veckor totalt så hon har kanske vant sig.

Snart skickar jag iväg ett kapitel till min redaktör Liselott i Sverige. Det handlar om att skapa sitt liv, och det är inte alltid så lätt – men det går lättare med bra tekniker. Tänk så fascinerande att jag skickar iväg det trådlöst upp i rymden till Sverige – samman med det här också. Undrar om det tar en sväng om månen?

Det blir fisksoppa till lunch eller middag varje dag! Mums så gott det är! Och så enkelt att göra: i med en rejäl klick smör och hackad lök som får sjuda lätt med lite vatten med i en rostfri gryta. Ner med grönskar som fänkål, morötter, tomatbitar och mangold, koka lätt i ett par minuter och sen ner med skurna fiskbitar som knappt får puttra för de blir genomstekta så fort. Kryddar med havssalt, vitlök, basilika eller persilja, gurkmeja m.m.

Tar i en slurk olivoja när den är färdig och sedan är det bara att njuta av den smakrika anrättningen. Det verkar vara bra mat för mig också för jag har gått ner 2 kg sen jag kom i tisdags em, utan att förändra annat än att äta fisk varje dag. Dessutom sitter jag stilla o skriver mestadels… Har dock med mig mina 2 x 2 kg vristvikter och det är slående hur bra trim det gör på bara 15 minuters bensprattel med dem var dag!

Fisken dras ur havet varje morgon, inte från trålare utan sjumeters öppna fiskebåtar som de stolta och väderbitna fiskemännen hanterar lätt som de var en korkbåt. Handlar det från fiskkvinnan som säljer fisken filéad och förvarad i genomskinliga plastpåsar i kylboxar med is, och grönsakerna köper jag från den ekologiska odlaren tvärs över gatan inne i Todos Santos. Pretty simple life. Eller så plockar jag i landet här. Det är livskvalitet. Känner mig privilegierad - men så väljer jag detta också. Har slutat bo på hotell när det går, väljer hellre detta…

Bilden ovan visar varför det är så bra att äta färska grönsaker – och helst mycket råkost – raw food. Därför den innehåller – förutom alla sina nyttiga näringsämnen – VITALKRAFT.  Du ser att den växer fotrfarande, fastän jag kapat halva och den ligger i mörker i kylskåpet. Den växter och den växer uppåt, mot den enda energikällan solen.

Ett bra tips om du vill bli piggare och lättare i humöret är att se på hur mycket livsenergi och vitalkraft som du får i dig via maten du äter. Det är väl noll eller negativt i en chipspåse till exempel… och förstört på så många andra ställen. Sönderkokt, långtidsförvarat, för varje tillagningssteg förloras näring… processat ihjäl och söndermiffat i mikron. I höstens bok förklarar jag exakt vad det är som gör den processade maten med tillsatserna så dålig för vår kropp. Sorry men du får vänta till dess att läsa det.

Det är därför whole foods – att laga från hela råvaror är oslagbart. Det tar inte längre än 15-20 minuter att laga, vilket jag visar med massor av recept i "Sannas Matbok för den självläkande människan". Det är mat som räcker längre, det är mat som ger kraft och energi – och utan det orkar vi inte så bra. Så ladda med vitalkraft via maten!

Det är som mest stilla på morgonen från gryning till klockan nio där vinden sätter igång, och åter på kvällen mellan sex och sju ungefär. Det blir en liten lucka då när allt verkar stå stilla. Det kan vara knäpptyst som i ett vakum ett kort tag innan solen går ner. Till och med vågornas brus saktar in och tystnar – fattar inte hur det går till.

Det är som om allt håller andan ett slag innan dagen ska dyka ner och sakta svepas in i nattens mörka famn. Som på en given signal sätter cikadorna igång och gnider fram sin "musik". Men jag gillar den, och har gjort ända sen jag hörde den första gången i Italien som åttaåring. De hörs även i Skåne i augusti, men minns inte att de gjorde de förr?

Denna dags andehämtning var precis just nyss. Sitter utanför min casitas med mangoträdsfältet framför mig, och skriver om att följa sitt hjärta då Blackie kommer mjukt glidande som en svart skugga in från vänster. Det är en av katterna här. Henne kan man inte klappa för hon är skygg och rädd, speciellt för borstar. Det måste hänt otrevliga saker för henne. Hon kom hit som liten, tuvsig och ensam, och den enda som får röra henne är Alberto, managern här. Det är ju tur att hon knutit an till honom i vart fall.

Hon harmonierar väl med de andra två katterna, Bonnie och Clyde. De ser ut som lantkatter, men missta er inte för Bonnie är en riktig delikat fröken. Hon kommer varje morgon och kväll för att få fisk, men det är bara vissa bitar som passar. Jag ger så gärna, både henne och Clyde. Han äter allt, i fiskväg alltså för mina grönsaker vill de inte ha.

Så gick stillstunden denna kväll. Blackie tassar mjukt vidare utan att stanna upp, tros mina små lockrop. Inte heller kommer hon för fisk. Hon är ute på egen spaning.

Jag går upp på taket för att se solen värdigt glida ner i horisontens skiljelinje. Hon är ovanligt stor i kväll och helt gul. På de flesta andra ställen är solnedgången röd för det är så mycket smuts i luften… Här är luften så ren och frisk. Gul solnedgång mina vänner! Drar ett par djupa andetag och återgår till manusskrivandet. Life is good.

Och över allt vakar sen månen…

Efter solnedgången igår, då skiftar himlen i alla färger.

Går ut i landet och klipper persilja och salladsblad till min morgonsmoothie. Tvättar lakanen och hänger på tork på tvättlinan i takterassens sol. Det doftar så friskt med vindtorkad tvätt! Åker in till lilla byn och handlar grönsaker av en ekologisk bonde (amerikan) som har ett litet stånd längs en av de få asfalterade gatorna. Han väger inte ens, det står inga priser utan man får ett pris som är otroligt lågt oavsett. Det är billigt att leva här. Sedan slänger han alltid ner något extra och nu blev det två tangeriner (eller vad det heter på svenska).

Handlar fisk tvärs över gatan i lilla affären på hörnan, där fiskdisken består av fem stora kyllådor (såna man har på stranden) uppställda på boxar. Där lyfter senoritan på locket och visar dagens fångst som ligger i plastpåsar på is. Det hade nog inte livsmedelsverket gillat… Jag talar ytterst lite spanska men tillräckligt för att göra mig förstådd överallt, det är kul. Inte vet jag vad jag köper heller men all fisk är god. Här vägs fisken och hon skriver summan på en kalkylator för räkningen hänger jag inte med på.

Åker hem och lagar min goda fisk- och grönsakgryta, som jag äter varenda dag här omväxlat med kall fisk på grönsallad. Det blir färsk fisk eller stora räkor varje dag. Gott! Det är tyst, lyssnar på vinden och fåglarna. Det finns ingen tv, telefon eller ljudanläggning. Jag har vant mig så vid tystnaden att jag slutat lyssna på iTunes på datorn. En enstaka hund skäller, katten kommer smygande och vill ha fisk och kel…

Jag känner mig som en husmor på 1950-talet! Det är så härligt, helt fantastiskt men det behövs lite ställtid från den andra, hektiska verkligheten. Jag minns ju tiden när man bara hade landlinje på telefonen och inget internet även om jag använt dator sen tonårstiden. Kunde till och med programmera i Basic en gång i tiden haha! Men allt det känns så avlägset, utom när jag är här.

Ikväll kommer Alberto på middag och det blir – ja fiskgryta Suppe de pesco eller vad det heter. Alberto bor i ett annat hus här och sköter om sin fasters tre hus som hyrs ut. Det är snygg design på dem lite Armani estetik i all enkelhet. Hans förra flickvän i Italien var arkitekt och ändrade om hela tiden så han tröttnade på det och här är soffan, köksbänken och alla hyllorna gjutna i betong och väggfasta!

Alberto är mkt trevlig fotograf och musiker som flyttade hit från Italien för sex år sedan. Han är basist i ett band o det spelade igår kväll en timme bort, men han har en djup och klangfylld röst och borde sjunga också. Hans engelska har skön italiensk brytning. Jag säger det är så vackert och härligt här så det blir svårt att lämna. Alberto säger "it is Paaaaradajs" och det är bara att hålla med. 

Nu smyger katten runt hörnan i solens nedåtgående guldgula strålar. Trodde det var Bonnie men det visade sig vara Clyde. Blicken är fokuserad på mig, nu är det fisk som gäller. Man ska ju inte mata katterna men det är ju så roligt att ge dem några bitar. En duva kucklar eller vad det heter. Clyde tittar intresserat efter fågeln och sen uppfordrande på mig.

Nu stillar sig snart vinden, och syrsorna tar över i kvällningen. Nu ska jag till lilla odlingen och hämta basilika och persilja till en örtsås med avocado och olivolja. Sover lite sen eftermiddag först, sånt gör man på 50-talet!