På grund av önskan om anonymare tillvaro är denna blogg med den avslöjande url:en nedlagd.

Sänder härmed ett TACK till läsarna för glada tillrop och visat intresse under den tid som varit.

Hej då!

Nu har jag tagit back up på alla filer på datorn, inkl de 1.000-tals fotografier som finns där. Det var 6 månader sen senast. Alldeles för länge, alltså. Dumt nog. Skulle aldrig-aldrig-aldrig förlåta mig själv om vi fick virus i datorn (igen) och alla kort sen oktober förra året skulle bli oläsliga och vara borta för alltid.

Vartannant år arrangeras det mycket prestigefyllda innebandy-VM (=VattenfallsMästerskap) av någon av Vattenfalls-kontoren runt om i Sverige. I år är vi i Bromma-hallarna i Stockholm.

Agaton vill förstås vara med, så jag åker och hämtar honom på dagis efter lunch. Det är faktiskt första gången vi lirar innenbandy sen vårsäsongen i Korpen tog slut och det märks att hans grovmotorik utvecklats. Nu kan han i större utsträckning styra riktningen på sina passningar och även hur hårt han slår dem. Tidigare var det mycket springa-efter-boll när vi skulle öva passningar till varann.

Ringhals brukar vara dominerande både i dam-, herr -35-, herr 35+- och mixedklassen. Men de senaste två gångern är det faktiskt vi i VIF Stockholm som vunnit mixed. Så även i år och därmed är vandringspriset vårat. Guld är gôtt!!!

I damklassen vann vi brons senaste VM, men jag hade inga förhoppningar om medaljer i år eftersom laget drabbats av babyboom så fyra av klipporna i laget är gravida/nyförlösta och alltså inte med. Första matchen är mot Trollhättan och vi spelar katastrofalt dåligt. Inget passningsspel, mesig attityd och jag som aldrig spelat center tidigare är ute på kanterna och jagar boll och inkräktar på mina forwards zon. Det är skitjobbigt att vara center och både vara med i anfall och orka springa hem på försvar!

Efter lite coachning lyckas vi spela bättre och bättre i turneringen. Till slut har vi kvalificerat oss till match om 3:e pris. Inför den är kämpaglöden rejält tänd hos alla. Men jag som spelar både dam och mixed har redan 7 (!) matcher i benen och de är tunga som bly. Det är jobbigt att ladda om och att värma upp för 8:e gången är motigt. Känns som om jag har ett piano på ryggen. Springer i slow motion. Varje rush är ansträngande. Tiden på plan blir kortare och kortare. Hoppas så innrligt att vi ska göra mål så det slipper bli avgörande på förlängning och straffar. Efter ett lyckat frislag direkt på mål leder vi med 1-0 med 6 minuter kvar av sista halvlek. Resultatet står sig in i mål och vi är lyckliga att vi knappt vet till oss.

Märkligt nog värderar jag bronset högre. Kanske för att i dammatcherna måste alla bidra och jag jagar och driver mycket boll, medan i mixed har man små chanser att framgångsrikt mäta sig med grabbarna.

Har tappat bort memory stick:et till kameran, så uppdateringen av resedagboken från vår Thailandsresa ligger ofrivilligt nere just nu. Eller snarare så är det Mattias som varit klåfingrig och i ett obevakat ögonblick lyckats nappa åt sig det och gjort av på för oss okänt ställe. Bara han inte lagt det i soppåsen.  *djup suck*

Jag har sökt på skrivbordet, mellan soffkuddarna, under mattor och i kökslådorna där han brukar vara och härja som värst, men nu har jag gett upp letandet. Förmodligen ligger det på ett sånt ställe så jag plötsligt bara råkar hitta det. Hoppas bara att det blir snart.

Går till internet-cafe. Ska bara snabbkolla mailen, men kan inte låta bli att läsa lite bloggar. Lämnar kommentarer. I vissa fall blir formuleringarna lite kryptiska och med konstiga ordval, men det blir en rolig utmaning att hitta ord som inte innehåller å, ä eller ö. Detta för att inte avslöja att jag befinner mig utomlands och därmed locka folk med ohederliga avsikter till vårt hus. Även om vi har hyresgäster boende där medan vi är borta så kan ju inte förslagna brottslingar veta det och det vore trist både för oss och våra hyresgäster om det vart inbrott.

Som överenskommet har mitt bitvisa intensiva bloggande också fått ta time out. Bloggar inte, även om jag riktigt kan känna suget efter det.

Johan kommer på spontanbesök.
- Vad är det här? utbrister han förvånat när han måste tvärstanna för att inte snubbla på den stora förpackningen med Billy-bokhyllan som blivit liggande kvar mitt på golvet i köket. Det är tungt och otympligt eftersom kartongen är sönder och jag har inte lyckats uppbringa tillräckligt mycket kraft för att flytta på det. Jag är fortfarande mäkta irriterad på att det vart fel och ondgör mig även inför Johan om Ikeas fel och brister.

Välkomnar Johans visit extra mycket eftersom jag inte förstår mig inte på CD-bränningsprogrammet Johan installerat åt oss. Har alltså fortfarande inte har lyckats ta någon back up på alla digitala kort och dagbokstexter, trots att jag haft det i ständig åtanke sen incidenten med den kvarglömda kameran på Rum för barn för 3 veckor sen. Johan visar CD-bränningsprogrammet igen. Det är många moment, men enkelt om man kommer ihåg att göra dem i rätt ordning. Men så fastnar jag på hur man bäst bygger upp katalogstrukturen på CD:n. Är det bättre att döpa huvudfilen till "Dagbok" och ha underrubriker med "Sara", "Agaton" och "Mattias" under eller är det bättre att ha en CD för oss var? Men Johan vet bäst:
- Det är onödigt att lägga ner en massa tid på att skapa ny filstruktur och skippa att ägna dig åt att rensa och välja bort enstaka filer för utrymmet räcker mer än väl. De kataloger och den ordning du har på hårddisken duger även för back up-CD:n, säger han. Jag inser att han har helt rätt och lyder underdånigt inför hans kloka ord. Måste jag lägga ner tid på filstrukturen kommer det kännas besvärligt att ta back up och det kommer inte göras 1 gång/mån som är min ambition.

Så nu äntligen är det gjort! Hela fotoarsenalen sen 2004 finns nu på CD i tre exemplar varav Johan har ett.

Just hemkommen efter drygt en veckas vistelse i Klövsjö i Jämtland. Surfar runt lite och läser andras bloggar som verkar intressanta utifrån rubrik och ingress på Passagen Blogg's förstasida. Efter hand inser jag att det figurerar ett stort misstroende kring hur Passagen räknar besöksstatestik och att detta skapar upprörda känslor hos många. Obegripligt nog är en av dem som misstänks för att vara en av de som fuska. Ju fler inlägg jag läser på andra bloggar börjar jag förstå de för mig tidigare obegripliga kommentarerna i min Dagbok från MK och Lasse Taube som i mumlande men ilskna ordalag antyder att jag skulle veta hur man manipulerar besökssiffror och få dem att öka utan egentliga besökare bakom.

MK och Lasse Taube tycker förstås att jag är fånig när jag uttrycker min förtjusning över de höga besökssiffrorna och i deras ögon koketterar med att jag minsann inte har någon aaaaning över hur jag plötsligt kan ligga i toppen bland mest lästa.

Känner mig upprörd och besviken. Upprörd för att jag felaktigt beskylls för att vara en fuskare. Besviken för att det jag trodde var ett genuint intresse för mig och innehållet i min Dagbok bara verkar vara någon som vet hur man manipulerar besökssiffror och vill "skämta" med mig. :-((

Inte fanken är det roligt att ligga på topplistan för sakens skull. Finns det inga verkliga läsare bakom vill jag inte längre vara där!

De 321 besökarna so far idag har återigen tagit mig till en av de främsta placeringarna (4:a) på topplistan för mest besökta Passagen-bloggarna igen! Har tidigare legat på typ 20:e plats på topplistan över Passagen-bloggar med flest besökare och varit nöjd men alltid undrat hur de med fler besökare än jag gjort för att komma dit.

Har grubblat på anledningen till den nuvunna uppmärksamheten sen 4 dagar tillbaka. Visste jag hur man lockar ännu fler besökare skulle jag kunna förbättra ännu mer, men jag tycker inte jag har ändrat på något varken i innehåll eller skrivspåk. Det hemliga framgångskonceptet är så hemligt så att det till och med är dolt för mig trots att jag är upphovsmannen. *garvar*

Otroliga 815 (!!!) besökare idag. *rodnar stolt* Har legat på andra plats på Passagen's 30-i-topp-lista för Mest lästa. Har aldrig hänt tidigare. Men kanske inte den sista?!

Fast det är trist att det endast är ett fåtal av alla besökare som lämnat avtryck efter sig genom att kommenterat något inlägg. :-(

Har just förstått hur funktionen för att på en klickbar länk som Passagen tilhandahåller fungerar. *skrattar åt min okunskap* Tidigare har jag hållit på och bökat och skrivit html-kod för just det och klippt och klistrat. Det som återstår nu är dock att klura ut hur jag får länken att öppnas i ett nytt fönster istället för i samma fönster, så att läsaren inte "tappar bort" min sida som var ursprungssidan.

Lyckas få till en uppkoppling till internet med vår bedhavda bärbara dator. *jublar* Sällan har det känts så bra att få tillgång till mail, men nu kan jag genast kontakta Tradera-köparen om mitt misstag med för få frimärken.

Kollar även status på min blogg. Allt i sin ordning. Uppdateringen rullar på med inlägg om tidigare dagars göranden som jag inte hunnit publiecera än. För att det kontinuerlig skulle komma nya inlägg trots att jag är borta i drygt en vecka utan tillgång till internet så har jag skrivit inläggen men satt publiceringsdatum i framtiden.