

06 aug kl 22:14, 2011
När jag var barn och i min ungdom
kände jag en man som verkligen var kunnig i att berätta skrönor, där han själv var inblandad. De var enormt spännande och mycket underhållande, fast man märkte att det inte fanns en chans tll att de kunde vara sanna eller helt sanna.
Det uråldriga historieberättandet skedde nästan alltid den muntliga vägen. Jag tror att det idag åter har blivit populärt.