Nisses Fantasier

hur mitt bloggande ska se ut framöver.
Tanken att helt sluta blogga har också poppat upp.
Men efter så många år som bloggare har man skaffat sig en bloggnerv.
Den vill säkert ha mig kvar som bloggare.
Vi får se vad resultatet blir. Just nu vet jag inte det själv.

Min blogg
Ibland är den trött eller så står det något sött
Den vill vara kreativ och ibland provokativ
Ofta ganska pigga inlägg eller om V75 ett gnägg
Den vill roa och stundtals oroa.
Nisse  

i fantasiflödet

Jag vet inte om jag har påverkats av att många slutar att blogga.
Även om det vore så finns det så många trådar att spinna vidare på. Det är här envisheten får göra sin plikt. Orden och meningarna ska ner på papperet. Dessa ska också säga läsaren något.  Läsvärt, måste det bli trots trögheten i hjärnan. Men som så många gånger förr lossnar det till sist. Då hinner inte tangenterna med, när fingrarna far över dem som om dessa var tillbaka på en skrivmaskinskurs på femtio- eller sextiotalet. Rapidhastighet med touchmetoden var metoden. Fast om sanningen ska fram använder jag en avancerad form av pekfingervalsen. Huvudsaken det blir en text till sist. Om den blir tokrolig och lockar fram ett leende eller ett skratt har jag lyckats.

Ett annat sätt att göra succé är att skapa något tänkvärt hos mottagaren, som ger djupare tankar och inspiration.  Klarar man det vid skapandet av ett blogginlägg så kan man vara lugn. Kanske det är lugnet före stormen. Vissa inlägg kan få det att blåsa till kring ens blogg. Och just då kanske det är meningen att röra om i bloggrytan.

Mitt bloggande har uppfyllt flera behov hos mig:

*Att jag har fått skriva av mig.

* Att jag har kunnat visa andra bilder som jag tycker om själv.

*Att jag har kunnat publicera dikter, verser och mininoveller, noveller, som jag själv har skrivit.

*Att jag har kunnar delge andra intressanta länkar till bra sajter.

*Att jag har kunnat ha kontakt med medbloggare.

*Att jag har kunnat fått använda och utveckla min fantasi.

*Att jag har inspirerats av mina medbloggare.

*Att jag har lärt mig att googla på ett bra sätt.

Fortfarande stiltje i skrivandet.

Men vinden vänder nog snart.

Jag gillar bloggen som företeelse.

Den som vill kan än så länge vara anonym, eller framträda med namn och bild. Bloggandet är fortfarande gratis. Man väljer själv hur privat och personligt skrivandet blir. Ett utmärkt forum för att vädra sina åsikter av allehanda slag. Det fina är att känna frihet att skriva vad man vill och vad man tycker. Och alla kan blogga om man har tillgång till internet. Har man det inte hemma så finns det internetcafeeer eller andra platser. Ett exempel är bibliotek. På bloggen gäller samma etik som i det vanliga livet.

Du som inte har börjat blogga, men är nyfiken att försöka vill jag bara säga: Sätt igång och lycka till!

Min blogg

Ibland är den trött

eller så står det något sött

Den vill vara kreativ

och ibland provokativ

Ofta ganska pigga inlägg

eller om V75 ett gnägg

Den vill roa

och stundtals oroa  

Ibland tar det stopp i fantasiflödet.

Ändå finns det så många trådar att spinna vidare på. Det är här envisheten får göra sin plikt. Orden och meningarna ska ner på papperet. Dessa ska också säga läsaren något.  Läsvärt, måste det bli trots trögheten i hjärnan. Men som så många gånger förr lossnar det till sist. Då hinner inte tangenterna med, när fingrarna far över dem som om dessa var tillbaka på en skrivmaskinskurs på femtio- eller sextiotalet. Rapidhastighet med touchmetoden var metoden. Fast om sanningen ska fram använder jag en avancerad form av pekfingervalsen. Huvudsaken det blir en text till sist. Om den lockar fram ett leende eller ett skratt har jag lyckats. Ett annat sätt att göra succé är att skapa något tänkvärt hos mottagaren, som ger djupare tankar och inspiration.  Klarar man det vid skapandet av ett blogginlägg så kan man vara lugn. Kanske det är lugnet före stormen. Vissa inlägg kan få det att blåsa till kring ens blogg. Även då kan man känna sig nöjd. Ibland har vi människor sådana syften.