När jag och 'storasyster' Zahiren var förirrade av livet och av männen som snurrade runt oss gjorde vi en önskelista för vad Mannen i vårt liv skulle ha för egenskaper. Vi utgick från det bästa hos de vi träffat, tog motsatser till vad vi saknat, och så några önskningar var.

Det blev en gedigen spec-lista! Varför nöja sig med mindre än det bästa? Nu har både syster och jag vår Man, och båda har de uppfyllt alla punkter! <3

Önskelistan:

1. Han ska åtrå dig! 
2. Han ska älska dig lika mycket som sig själv!
3. Han ska njuta av din kropp!
4. Han är mån om sig själv, välvårdad, välansad och alltid lika fräsch
5. Hans mål är att behaga dig och få dig att se stjärnor och planeter
6. Han ska vara dig trogen
7. Han ska vara MAN inte mes.
8. Han ska lukta gott.
9. Han äter hellre dig än en tre rätters gourmet middag
10. Ha skall ha empati/medkänsla
11. Han skall ha klass och stil 
12. Han skall Ge komplimanger
13. Han skall ha utstrålning 
14. Han skall vara ödmjuk
15. Han ska vara i balans med sig själv och stå stadigt i Livet
16. Han ska respektera dig

Dagar blir till veckor, veckor till år

Jag växer för varje dag, och snart snart är jag Där

När jag idag ser tillbaka på tjejen som startade bloggen gör jag det med ömhet,

Hon var liten, rädd och allt hon ville var bara att bli sedd o älskad för den hon var.

Idag är hon vuxen,

Hon Lever livet, inte överlever det.

Nu är hon Hel,

inte längre i spillror.

Att ta steget åt sidan, och se sig själv växa är det största jag gjort i mitt liv.

Nu vet jag vad det innebär att vara Hel.

Vad kan man förvänta sig av ett nytt förhållande?

Stämmer det att "När det är rätt är det lätt"?

Hur får man ihop livspuzzlet?

När vågar man tro så mycket på ett nytt förhållande att man vill introducera den nya kärleken i familjen? För barnen?

Kommer jag någonsin våga ha några förväntingar på ett nytt förhållande? Är det så annorlunda med någon annan, det är ju trots allt jag som står för 50%?

Kommer mitt Liv överhuvudtaget någonsin vara lätt??! Det har ju inte varit det de första 36 åren, vad är då oddsen för att det skulle bli det från o med nu?

Om man en vacker dag får ihop puzzlet, vad gör man då? Klistar man upp det på en skiva och ser på som en tavla?

När jag inte kunde vara säker i ett 15 årigt äktenskap, kan jag då någonsin vara säker i ett förhållande?

Det dröjde inte lång tid efter att Mannen med stort M klivit in i mitt liv innan jag visste vad jag ville.

Det var han jag ville ha.

För mig var framtiden självklar.

Utstakad.

Det var honom jag skulle gifta mig med, hans barn jag skulle vänta och bära.

Tillsammans skulle vi bygga upp ett tryggt kärleksfullt hem.

Ett hem att längta till.

Där hjärtat bor.

Många gånger grusades min dröm, mitt hopp, min längtan.

Lika många gånger väcktes det till liv igen.

Nu står jag här, och har upptäckt att jag inte längre bär någon dröm eller längtan.  

I stället för hopp finns där idag en visshet, en tro på livet.

Inte att det blir bra, utan att det är bra.

Ett liv utan man, utan familj. Utan drömmar och längtan.

Ett liv som bara ÄR.

Förvirrad

Rädd

Osäker

Rosa

Bubblande

Frustrerad

Rädd

Smickrad

Fashinerad

Lugn

Förvirrad

Sa jag rädd?

Förvirrade tankar snurrar i mitt huvud.

Vad hjärtat vill säga hör jag inte för allt surr där uppe.

Vännen sa något tänkvärt: Ska du ge honom en 5e chans, men den andra, som aldrig sårat dig, inte ens ska få en första?

Nä, det är inte första gången han återvänder.

Det är inte första gången jag hör orden: Jag har gjort mitt livs misstag som släppte dig, älskar dig så mycket att jag inte vill leva mitt liv utan dig!

Ändå har jag inte styrka nog att bara stå rak och fortsätta där jag var.

Vinglar och vickar.

Undrar och snurrar runt runt.

Kanske är det allvar den här gången?

Men jag öppnar inte famnen som sist.

Sa att den dagen han står utanför min dörr med kappsäcken o redo att gifta om sig ska jag fundera på det.

Fast det kunde jag förståss inte hålla mig till, och träffade honom ändå.

Och nu står han här praktiskt taget. Utanför min dörr.

Och jag vet varken ut eller in.

Som om det inte vore nog virrigt i mitt lilla hjärta nu,

så kliver mannen med stort M in i mitt liv igen. (klev kanske jag borde säga, för det var trots allt några veckor sedan)

Och jag, jag hade guarden nere, för inte trodde jag det skulle hända -igen!

Upptäckte nyligen att jag o storasyster tydligen glömt en av de vikigaste punktena i vår lista:

Han ska respektera dig!

Synd att Motsatsmannen föll på den när han letade upp min blogg

-trots att jag sagt att det är mitt inre rum, dit jag inte vill att han ska ha tillgång...

Storasyster o jag gjorde allt eftersom vi lärde oss av livet en lista på vad vi hade för önskemål om Drömmannen.

Kanske jag borde ta o cheka av Motsatsmannen mot den?

Önskelistan:

1. Han ska åtrå dig!  √
2. Han ska älska dig lika mycket som sig själv!
3. Han ska njuta av din kropp!
4. Han är mån om sig själv, välvårdad, välansad och alltid lika fräsch √
   
5. Hans mål är att behaga dig och få dig att se stjärnor och planeter
6. Han ska vara dig trogen
   
7. Han ska vara MAN inte mes. √
   
8. Han ska lukta gott. √
9. Han äter hellre dig än en tre rätters gourmet middag
10. Ha skall ha empati/medkänsla √
11. Han skall ha klass och stil √
12. Han skall Ge komplimanger √
13. Han skall ha utstrålning √
14. Han skall vara ödmjuk √
    
15. Han ska vara i balans med sig själv och stå stadigt i Livet √

Hm, blev ju ett antal rätt där... kanske borde ge killen en chans att visa om han uppfyller även de följande punkterna?! Sen är det väl 'bara' att våga slänga mig ut o våga falla.

Han flirtar diskret med mig i öppna sammanhang.

Säger rätt ut vad han tycker om mig, om hur han attraheras av mitt innre, hur han bedåras av mitt yttre.

Döljer inte för en stund att han har fallit pladask för mig.

Han säger att det är värt att vänta o se om jag faller, att han tänker vänta tills jag säger att det inte är någon idé att han gör det längre.

Han är omtänksam, frågar hur jag mår. Är angelägen om att jag har det bra.

Han är mogen, målmedveten och har landat i livet.

Vet vad han vill och ser till att det blir som han tänkt. Det är 'go' i honom, han sitter inte o väntar på att någon annan ska ordna, utan det händer alltid nåt där han är.

Han får mig att skratta. Att le av att höra hans röst i telefonen. Får mig att rodna när han ser på mig med ögon som strålar av kärlek, och som verkar se rätt igenom mig.

Han uppvaktar och kommer med små presenter på minsta tänkbara bemärkelsedag.

Han luktar så gott, och jag ryser när jag står nära nog att jag känner hans kroppsvärme.

Han är singel. Färdig med kapitlet bakom sig.

Han är precis motsatsen till de två stora kärlekarna jag haft i mitt liv. Maken och mannen med stort M.

Kanske är det därför han skrämmer mig så.

För att jag inte vet hur man gör när man är med en sådan man.

För att jag aldrig varit med om att det är någon anna som har kommandot, och ser till att det händer något.

För att det alltid varit jag som varit drivande i förhållandena och velat mest.

Jag hörde mig själv beskriva det, utan att ha tänkt på det innan:

"När allt var jobbigt, hade jag fokus på vad jag inte hade, vad jag saknade, och vad jag önskade jag hade.

Nu har jag fokus på vad jag har, hur tacksam jag är för mitt liv, för det som finns i det, och allt runt i kring mig."

När jag förstod vad jag hört mig själv beskriva insåg att jag landat i mig själv.

Att jag äntligen funnit min egen inre plattform.

Och där står jag stadigt.

Sexy Jeans har nya jeans, ääääntligen hittat ett par Nudie som passar mig!

You rock girl!!!

Sen ska jag finna mig Den fisken,

kyssa honom...