Min mamma sa en gång, samma år som hon dog, och lämnade mig: "det är inte förrän man älskar sig själv man kan älska någon annan"

Jag tvivlar idag på att hon egentligen förstod innebörden själv, men är glad för att jag fått tid och möjlighet att lära mig skillnaden.

Det är inte förrän man är hel som människa och älskar och bejakar sig själv som man helt o fullt kan göra det med en annan människa.

Tidigare gav jag omedvetet ofta kärlek för att få den i retur,

för att ljuset skulle speglas åter på mig själv.

Jag gav urskiljningslöst, till vem som helst.

Hoppades så starkt att få gillande tillbaka i retur.

Nu ger jag kärlek för att det läcker ut,

för att det jag ger mig själv räcker och blir över.

Jag ger till de som står mig nära, som är viktiga för mig.

Jag har upptäckt att med kärlek kan man slösa.

Det enda som händer är att den växer och blir större,

och så småningom smittar den även den mest trumpne.

♥

Tycks vara något som följer mig

Mitt undermedvetna är med i mina beslut

Mer än jag kunnat ana

Inte valde jag mannen med stort M bara för att han var den finaste, den vackraste, den mjukaste, den som såg Mig, den som passade mot mig som en puzzelbit

Mitt undermedvetna var med i valet

I allra högsta grad

Det valde honom för att han matchade mitt bagage

För att inte heller han skulle komma att finnas där för mig

Det valde honom för att jag hade mer att lära

om Mig själv

Så plötsligt,

trillar poletterna ner en efter en

Full pott

Det handlar inte om vad jag inte får från min far,

vad jag inte fick av min mor,

att jag inte har en man i mitt liv som fyller mitt ego till bredden

att jag inte längre har små barn som uppfyller mig till den bredd att jag känner mig som urmodern själv.

Det handlar om Mig.

Bara mig.

Om hur jag ger eller rättare sagt inte ger till Mig själv.

Min egen oförmåga att fylla min egen inre bägare.

När jag vaknade i morrse undrade jag vad jag gjorde här.

Såg ingen mening med att ha åkt iväg.

Här finns inget att hämta,

här har jag inget.

Så klev jag ut, snön bländande vit, solen skarp som bara vårsolen kan vara.

Gick genom skogen,

och hittade Mig.

Det är ju här jag trivs,

just för att här är tillräckligt tyst för att jag ska höra min egen inre röst.

Här är stilla nog för att jag ska tvingas konfrontera Mig själv.

Jag är här där jag är,

det är det enda jag kan.

Vara med Mig.

Om man glömmer historien,

kommer den då upprepa sig?

Om man förlåter historien,

slipper man då en upprepning av den?

Som oftast när jag kör långt, sitter ensam,

utan att kunna fly.

Fly bort från mig själv. Måste ha Mig som sällskap. Utan yttre påverkan.

Då lossnar det.

En liten bit till.

Ännu en bit till mitt miljonbitar puzzel.

Livets puzzel.

Känner det ligga där,

precis under ytan.

Guppar o ger sig till känna.

Men vad?

Ännu en gång framför ett nytt steg.

Tydligen inte redo.

Eftersom jag står still.

Väntar.

Lyssnar till guppandet.

Det under ytan.

Surender

Men hur f-n går det till???

Jag fick sån lust att röja

Slänga och rensa

Städa bort den långa vintern som varit i mitt liv

Alldeles för länge

Det är dags att dra undan de tjocka gardinerna

Låta solljuset nå in

Damma av de tjocka lagren med grått unket damm som täckt mig och mitt liv

Dags för en ny årstid att få blomstra

För mig att vakna upp

Dags för livet att få spira igen

Jag är älskad och önskad

Jag är älskad och önskad

Jag är älskad och önskad

Jag är älskad och önskad

Jag är älskad och önskad

Jag är älskad och önskad

Jag är älskad och önskad

Jag är älskad och önskad

Jag är älskad och önskad

"One of the hardest things in life to learn...is which bridge to cross and which one to burn."

Om det gick att se hur hårt insikterna slagit mig sista tiden skulle jag antagligen vara blåslagen. Full av märken efter de tegelstenstunga smällarna jag fått.

Jag kämpar emot, vet vad det är jag innerst inne vill ha, jag har konstaterat det för mig själv med jämna mellanrum den senaste tiden.

Jag dras efter suget,

längtar efter tillfredställelsen.

Jag skäms att jag inte kommit längre.

Jag vill att någon tar hand om mig. Jag vill få slippa ansvar. Jag vill vara beroende. Jag vill att någon är beroende av mig.

Samtidigt vill jag ju inte det. Jag vill ju vara en självständig individ. Ha ett hälsosamt förhållande till mig själv och andra människor.