Det är över två år sedan jag började skriva här.

Då var det min enda ventil ut. Ur mig själv. För att inte sprängas av alla tankar o känslor som slogs inom mig.

I kväll läste jag runt lite här o hamnade på sidor där jag aldrig varit, hos människor jag inte hade en aning om fanns. Människor som lever liv som tillsynes är rätt lika mitt eget liv. Mitt i livet. Med tankar o funderingar, och som skrivit länge här, precis som jag.

Fashinerande. Att jag lyckats missa dom under den här tiden.

Jag har såna underbara vänner.

Som alltid finns där.

Jag tränar på att låta dom finnas för mig. Så som jag funnits för dom.

Tränar på att visa mig så som jag är, här o nu, mitt i det värsta infernot.

Men gudarna ska veta att det inte är lätt.

Och det är bara med ett fåtal jag vågar än.

Tack vännen min för att du ställer motfrågor till mig som får mig att hitta svaren inom Mig.

Du är underbar!!!

Trots att jag här skriver under alias, och inte har något här ihop knippat med Mig, med den Jag är i mitt verkliga liv, är jag ju inte direkt anonym här längre.

I två år har jag levt ihop med min alias, som blev en del av mig. Eller var det jag som blev en del av mitt alias?

Allt eftersom tiden gått och bloggar och kommentarer skrivits har jag så småningom fått vänner. Några väldigt nära, ja tom en syster. Några mer avlägsna, men ändå betydelsefulla och nära mitt hjärta. Mannen med stort M har dessutom funnit mig här, och lyckats ta sig förbi alla murar, alla hinder och fått mig att falla för Kärleken igen.

Det är väl det som är baksidan av framsidan så att säga... eller hur det nu blir.

Helt anonym är jag inte längre.

Men inte heller är jag här en fullständig spegelbild av mig själv.

Får jag träffa min älskade syster igen!!!

Längtar längtar längtar!

Hur kan jag få för mig att jag är ensam?

Jag har så många underbara vänner.

Igår var en ett helt gäng av dom här.

Jag hade lagat middag, alla överväldigade över den, trodde inte att jag var en sån kock, inte jag heller för den delen, (hur svårt kan det vara, det är ju bara att läsa innantill i receptet och krydda med lite känsla så blir det ju bra!) Vinet passade utmärkt till och alla var mätta o glada långt in på småtimmarna.

Jag hade inte sagt något om att jag fyllde år, men ryktet hade gått och de kom med både blommor o presenter. Blev så rörd.

Mina underbara, härliga vänner!!!

Det finns ingen som Du!

Vad skulle jag göra utan dig.

Hur skulle jag orka resa mig utan dig.

Önskar så innerligt att du vore närmre.

Behöver dig såå...

Alla mina underbara vänner där ute!

Ni är helt underbara!!!

Jag orkade inte bemöta alla fina kommentarer igår, var för nere, o för mycket inne i mig själv.

Men ni vet precis vilka ni är, som jag håller av. Som jag är så tacksam för att jag har!

Ja, det må vara i cyber, en låtsasvärld enligt vissa, men ni stöttar ju, alla på sitt sätt, så vad spelar det då för roll?!?

Underbara vänner!

Tack!

Kraaaaam!

För jag har vänner som finns där.

Som ringer när de anar att det behövs.

De är underbara.

Finns där,

Vi säger inte mycket,

Men innerligheten i närvaron känns genom telefonlinjen.

Älskar er för att ni finns!

Önskar bara så att ni vore närmre rent fysikst!!!

Jag trodde en gång, som liten tjej,

att vänner, det är något som varar för livet.

Jag högaktade mina vänner,

fanns där för dom.

Ställde upp och vårdade relationen.

Från min sida.

De gånger mitt liv har varit turbulent,

burit mig emot,

Varit hårt mot mig och ibland skoningslöst.

Då har många av dom blivit genomskinliga.

Försvunnit och blekt bort sin närvaro.

För varje gång det skett har jag tänkt,

att de som inte kan finnas där,

med mig,

för mig,

i både med och motgång,

Ja, de kanske inte är vad jag i Min verklighet kallar Vänner.

Det har kommit nya vänner längs min väg.

På olika plan har våra vägar korsats.

Några har funnits för en stund, andra för en period, vissa få verkar vara de som kan finnas där en livstid.

Ememm skriver om att hon ibland önskar att bloggvännerna fanns där i verkligheten.

Att hon skulle våga släppa dem ända dit. Med risk för att blotta sig. Visa sitt egentliga Jag.

Sen jag blev orädd,

är det just det jag gjort.

Släppt allt fler inpå mig.

Inte vem som helst.

De är noga utvalda.

Dem har jag släppt in.

In i min nakenhet.

In på mitt skin.

Men inte in under det som tidigare.

De som idag står mig absolut närmast bland mina vänner är just de,

de som lärt känna mig naken och blottad från första stund.

Det är dom jag kallar mina äkta vänner.

Dom jag vet finns där för mig i vått och torrt.

Det är dom som vågar ringa mig mitt i natten bara för att berätta en underbar händelse.

Det är dom som skulle flyga genom ett åskväder och med machete slå sig fram i djungeln och hämta mig i om så behövdes.

DE är mina innerliga, älskade vänner!

Tränat o sen lunch med en väninna, det är nog bästa medicinen när man behöver ny energi!

Full matad på alla vis sätter jag nu klorna i förrådet en stund innan det är dags att hämta mina små för att åka på Spökjakt!

Varit ute o jagat igång den fallande kondisen, den som för inte sååå länge sedan var på topp.

Efter bihåleinflammationerna kom jag aldrig riktigt igång. Med träningen vill säga. Det jag kom igång med gav inte precis någon kondition...

Det är så skimmrande grönt o vackert, men ack vad jag bedrog mig när jag trodde att jag i år skulle klara mig utan allergi medicin. (vad jag nu fick DET ifrån!?!)

Men nu tar det sig som sagt.

Både med konditon & allergi snuva! ;o)

Äntligen har jag träffat min "storasyster" på riktigt. Efter många o långa telefonsamtal, mail o blogg kommentarer har vi nu träffats irl i helgen.

Jätte kul, precis som väntat!

Så jätte jätte glad att jag har dig, min storasyster, som jag saknat hela min uppväxt! Tack för att du finns!

*Kram*

Nu har jag bloggat i över ett halvår.

Aldrig hade jag trott att det skulle bli min livlina så som det har varit.

Det har hjälpt mig få ur mig gnaget på insidan. Min frustration.

Den har vänt upp-och-ner på mitt liv, den dagen skelettet trillade ur garderoben.

Den har gett mig förståelse för mig själv, fått mig att se på mig själv, mitt liv o mitt handlande från ett annat håll. Utifrån, när jag gått tillbaka o läst hur jag mått, tänkt o känt.

Och som grädde på moset har den gett mig flera väldigt goda, nära vänner!!!

Det blev en hel del dansande igår natt

Och roligt hade vi

Utan att jag ens druckit mer än Hallonsoda tidigare på festen

Invigning av ett nytt ställe, kompis band som spelade

Jag och väninnan sänkte medelåldern rejält

Men dansa fick vi

För det verkar bara vara män i generationen över min egen som kan dansa ordentligt. Riktig styrdans. Så där väl balanserat, taktfast, svävande. Jag älskar verkligen att dansa. Bli väl förd till musiken likt en svävande ängel 

Till skillnad från Uggla gör jag det lika väl nykter!