Ett irriterande, vänligt nyp i hjärtat
theme.postedin: Kärleken | Permalink |
20 augusti
kl. 10:22
Mitt undermedvetna drev mig till honom.
Han taggade mig, irriterade mig, fick mig att slå bakut.
Jag ville skaka om honom, få honom att vakna upp. Förstå vad han gjorde.
Han vred om i mitt eget sår med sin berättelse.
Plågade mitt inre.
Han såg mig, hela mig. Talade med mig, inte till mig. Han fannas där.
Ändå inte.
Som planeterna på himmelen, så korsades våra banor.
Om och om igen.
Jag flydde åt mitt håll, han åt sitt.
Vågade inget annat.
Da Capo
Om inte om hade funnits.
Inte jag hunnit lära mig och växt.
Hade det inte varit Al Fine.
Då hade inte sommaren tagit slut, utan börjat blomma i hela sin prakt.
Nu kommer hösten.
theme.postedin: Kärleken | Permalink |
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg
