Veckorna gick. Värst var den tredje.
Tiden rullade på och vipps hade fyra månader gått.
När jag ännu en gång stod ansikte mot ansikte med han som jag en gång avgudade och sa var mannen med stort M i mitt liv, upptäckte jag att det hade hunnit hända saker sen den dagen han gick sin väg för så där hundrade gången i historien.
Framför honom stod inte den gamla vanliga S.J. Den som längtat, trånat, och som i stort sett gett både sitt hjärta och sin själ för Honom.
Framför honom stod en vuxen, klok, stabil och lugn Kvinna. Hon utstrålade självtillit och kärlek från ett djup som hon knappt noterat att hon hittat inom sig. Hon hade funnit sin egen stabila plattform inom sig. Och därifrån såg verkligheten annorlunda ut.
Från den platsen var Hon den viktigaste i hennes liv. Inte Han.
theme.postedin: Kärleken | Permalink | Kommentarer [0]
