Det är inte ofta jag dyker, antagligen är det helt normalt att göra det nu o då. Men under de senaste åren har jag fått lite för många dyk på för kort tid, så jag har blivit lite överkänslig mot dom. Eller jäkligt trött på dom e nog mer korrekt.
Nu har jag inte dykt. Inte alls. Är på topp. Därför jag finner svaren antagligen.
Undar om det här är normalläget?
Förr var jag jämn. Fööör jämn. Hände inget, åt nåt håll. Rätt trist egentligen. Fast lugnt o skönt.
Nu far jag upp o ner som en jojjo ibland. PMS hjälper mig ner, o självkänslan upp. Underbart att se livets variationer på hela skalan.
Men jag kan tycka att det är lite väl långt mellan topp o dal. Eller så är jag bara ännu ovan vid resorna.
Kanske behövde jag töja till ytterligheterna efter att ha hållt mig i ett alltför snävt spann hela livet, för att sedan kunna haman i "normalläge"?!
Återstår att se!
theme.postedin: Självinsikt | Permalink | Kommentarer [0]
