Snön kväver alla ljud, allt som hörs är talgoxens kvitter och knarret från mina kängor mot snön
Böjer mig ner för att känna på snön. Ser att den ser fluffig ut, men kan inte minnas hur den känns. Kramig. Mjuk. Men ändå så kall och hård när jag kramar den.
Rullar den lilla bollen. Den suger åt sig all underliggande snö.
Plötsligt har jag gjort en hel snögubbe.
Marken under är alldeles klart grön av mossan som lyser naken under den.
Små oöppnade tallkottar till ögon. En större till näsa. En liten tunn björkkvist till mun.
Den tittar tillbaka mot mig. Böjer mig ner i jämnhöjd och ser vad den ser.
En vacker äng, täckt av snö, små spår efter rådjuren som sökt mat. Ett stort träd mitt på ängen. Tar en bild med min inre kamera för att minnas.
Minnas den dagen Livet vaknade igen.
theme.postedin: Livsglädje | Permalink | Kommentarer [0]
