en sida om vithajen ,,

« september 2014
tiontofr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
     
       
Idag
Senaste inläggen

Senaste inläggen

Sidvisningar idag: 0

RSS

***ahh!!----Hajattack!!!
8 augusti kl. 08:29
otroligt! reagerade du också på rubriken? carcharodon carcharias på latin. en av jordens mest missförstådda djur,,,, Vithajen förekommer ofta kustnära. Den förekommer också oceaniskt och migrerar regelbundet över mycket stora avstånd. Vithaj kan mycket väl simma över atlanten och forskning visar att vithajar simmar mellan Sydafrika och Australien. Vithajen är en epipelagisk stor rovfisk, kanske världens största tillsammans med håkäringarna. Vithajen föredrar varmt tempererade vatten men förekommer också i tropikerna. Då den förekommer i tropikerna ses den sällan vid korallrev. Denna hajart kan simma in i vikar och bukter, ibland även estuarier. Den föredrar klippig botten och kan därför återses vid undervattensrev och liknande områden. Vithajen kan man finna från ytan ner till 1280 meter. Oftast observeras vithajar kring oceaniska öar med fengångare eller ute vid fiskebankar. Denna haj har en mycket stor tolerans för olika marina habitat. Vithajen har ett av de mest utbredda utbredningsområdena som förekommer hos fiskar, däribland ingår förmåga att vistas i subarktiska och subantarktiska vatten till och med tropikernas varma vatten, troligen även med viss sporadisk förekomst i brackvatten inom estuarier. De stora individerna är mer tåliga för förändringar i den omgivande miljön, de är mer nomadiska än mindre individer under 3 meter. Observationer tyder på att vithajar sällan stannar kvar vid ett område längre än en dag eller mindre. En del individer besöker områden regelbundet periodvis från under ett par dagar till flera år. Vid Farallon Islands utanför Kalifornien återkommer vissa vithajar under flera år i sträck till samma jaktområden. Vithajar under 3 meter tenderar att hålla sig kustnära och är troligen bundna till tempererade. Unga vithajar håller sig i subtropiska och tempererade vatten. Födelseplatser för vithajar förekommer utanför Kalifornien, Mexiko och i atlanten utanför New England. Medelhavet och östra Sydafrika samt södra och möjligen nordvästra Australien kan också vara födelseplatser för vithaj. De yngre hajarna håller sig i varmare vatten och är mindre benägna att simma över lika stora avstånd som de större hajarna. Mindre vithajar 100-160 cm och liknande storlek kan förekomma i stim. Vithajen kan hålla en högre kroppstemperatur än det omgivande vattnet i muskulatur, hjärna, ögon och sidolinjen. Kroppsmuskulaturen kan överstiga 3-5 grader det omgivande vattnets temperatur. Magtemperaturen kan dock vara så hög som 10-14 grader än det omgivande vattnet. Denna förmåga ökar vithajens möjligheter att i kalla vatten jaga snabba och viga bytesdjur, så som marina däggdjur. Vithajen kan anfalla sina byten i väldiga kraftutfall och hoppa upp ur vattnet flera meter. Vithajen kan även hoppa upp på klippor efter bytesdjur eller utan känd anledning hoppa upp ur vattnet likt en delfin. Denna hajart är relativt ovanlig men förekommer ibland i aggregationer och mindre grupper om 10 individer. Parallellsimmande förekommer ibland mellan två individer. Sociobiologin hos vithajen är ringa känd och ett fåtal beteenden har rapporterats som unika eller liknande beteenden som andra hajar har. Gapningar utan födostimulans är ett av de beteenden som återkommer hos flera andra arter. Starka stjärtslag vid ytan är ett annat beteende som troligen tyder på illska. Vithajar kan också huka sina ryggar medan de vänder ner sina bröstfenor, ett beteende som förekommer hos andra hajar och uppmärksammas till ett hotbeteende. Denna hajart är ovovivipar med livmoderkannibalism i form av oofagi. Fostren äter de obefruktade äggen i livmodern. Graviditetens längd är okänd men troligen minst ett år eller mer. Honan föder 2 till 14 ungar som vid födseln är 120-160 cm långa. Gravida honor är mycket ovanliga, troligen slutar honorna äta och simmar till områden där det råder lite fisketryck då de är höggravida. En annan förklaring till det låga antalet vithajar kan vara att de mycket sällan blir gravida och när det varit gravida inte parar sig för än kanske 5 år efter honan varit gravid. Stor mystik omger vithajens reproduktion, ingen parning har direkt observerats. Ett enda fall förklarar om hur två vithajar vänder sig buk mot buk vid ytan utanför Australien. Bitmärken på honor och framför allt omkring bröstfenorna eller på bröstfenorna tyder på att parningen troligen är snarlik andra hajars. Denna hajart kan nå en längd på 6 meter eller 6,4 meter. Honorna blir alltid störst som hos så många andra hajar, en hona blir könsmogen vid 4-5 meter vilket motsvar en ålder på 12-14 år. Hanarna blir könsmogna vid 3,5-4,1 meter och är 9-10 år. Honor kan åtminstone bli 23 år gamla, enligt beräkningarna skulle vithajen minst kunna bli 27 år gammal och motsvarande 7,6 meter teoretiskt. De flesta stora vithajar som fångas är honor mellan 5-5,8 meter. Uppgifter på vithajar över 6 meter är svåra att verifiera och har ofta visat sig som förförligt överskattade uppgifter. Vithajen är kosmopolitisk och har en mycket stor diet. Vithajens konsumtionsförmåga ökar med storleken. Individer över 3 meter tenderar att jaga större byten så som marina däggdjur i from av sälar, delfiner, tumlare men även tonfisk och större hajar. Individer som breddar sin diet med marina däggdjur och större bytesdjur utgör en större risk att angripa och agera mot mänsklig aktivitet då de är oerfarna och utforskar miljön efter potentiella födotillfällen. Denna hajart kan samlas vid valkadaver. Den äter as, soppor samt även krokad fisk. Vithajen är trots funna kuriositeter i dess maginnehåll mycket selektiv med vad den förtär. Det mesta av vithajens föda jagas. Vithajen är en opportunist vars föda varierar beroende på jaktområde och förekomst av bytesdjur samt den potentiella skada bytet kan utgöra under jakt och förtäring. De mesta av dieten består av marina vertebrater och mindre evertebrater. Den primära födan består av benfiskar och broskfiskar samt marina däggdjur. Sekundärt förekommer marina fåglar, bläckfiskar och kräftdjur tillsammans med marina reptiler. Ibland kan även musslor eller sjöstjärnor ingå i dieten. Vithajen riktar sig främst på snabba och avancerade djurgrupper i form av högre vertebrater. Inom benfiskdieten återfinnes små stimfiskar till stora tonfiskar. Oftast utgörs födan av pelagiska arter. Vithajen tar även andra hajar och rockor. Den snabbsimmande makrillhajen Isurus oxyrinchus har återfunnits i vithajens maginnehåll liksom flera andra snabba rekviemhajar Carcharhinidae. Även hammarhajar Sphyrnidae och valhaj Rhincodon typus ingår i dieten. Brugd Cetorhinus maximus återfinnes också tillsammans med en mängd andra broskfiskar. De marina däggdjuren kan utgöra en viktig del av vithajens föda vid vissa områden. Delfiner Delphinidae och tumlare Phocoenidae är svåra att se som en lika viktig tillgång som sälar och sjölejon kan utgöra. Bitmärken upptäcks dock efter vithaj på flera arter av tandvalar. Däribland delfiner och tumlare som ibland strandar med grova vithajbett främst vid bakre delen av kroppen. Icke predatoriska vithajbett förekommer också på levande individer. Döda kaskelotter och bardvalar kan utgöra en signifikant del av dieten kring valfångstsstationer. Sälar, sjölejon och sjöelefanter samt havsuttrar angrips av vithaj. Sjölejon utgör en viktig del för vissa delar av vithajens utbredningsområde. Utanför Syd Afrika, Australien samt USA:s västkust Kalifornien förekommer intensiv predation på sjölejon. Sjöelefanter angrips också predativt av vithaj vid Kalifornien. Däremot förtärs inte havsutter som också dödas av denna hajart utanför Kalifornien. Vithaj tycks aggregerar kring öar med stora djup och stora sjölejonkolonier världen över. Vid Syd Afrika, södra Australien och centrala Kalifornien förekommer öar med hög predationsaktivet av denna hajart. Andra områden där vithaj tycks förekomma i relativ större utsträckning är centrala Chile, New England, Medelhavet, Nya Zeeland och Japan vilka tillsammans med de fengågnsrika öarna utanför centrala Kalifornien, södra Australien och Syd Afrika utgör ?hot-spots? för vithaj. Farallon Islands och Año Nuevo Island utanför centrala Kalifornien och Channel Islands utanför Los Angeles samt Guadalupe Island vid Mexikos kust är goda områden för vithajsförekomst. Vid Syd Afrikas kust återfinnes troligen det högsta individantalet vithaj i världen. Utanför Kapstaden finns Dyer Island och Seal Island vilka båda har sjölejonkolonier. Området omkring Godahoppsudden utgöt världens största chans till att få se vithaj. Södra Australien har också sjölejonkolonier, bl. a Neptune Islands är en av de bästa platserna att se vithaj vid. Öarna ligger i Spencer golfen vid Port Lincoln. Medelhavet tycks också utgöra ett viktigt område för vithajen. Där reproducerar den sig och jagar tonfisk. Vithajen är en mycket smidig och kraftfull rovfisk. Den kan hoppa ur vattnet då den ligger i bakhåll på säl och sjölejon. Detta beteende är främst vanligt i Syd Afrika vid Seal Island. Men även vid Farallon Islands utanför Kalifornien förekommer samma beteende dock i mindre omfattning och inte med samma kraftutfall. Hoppbeteendet visar sig vid områden där djupet är stort, omkring 80 meter. Vid sådan här djup kan hajen accelerera ifrån botten och nå med en full kroppslängd eller till och med längre upp ovan vattenytan under angreppsmomentet. Vid grundare vatten tycks vithajen inte accelerera i samma vinkel, dvs. ca 80-90° ifrån botten. Den når vattenytan med halva kroppen ovan i en vinkel av ca 30-45°. Väl vid ytan kan vithajen förfölja sit byte livligt med flera hopp ifrån ytvattnet och troligen accelerera ifrån ett 10-tal meter längre ner likt en torped. Sjölejonet kan då i viga hopp undvika vithajen i de mest otaliga sätt. Sjölejon kan hoppa baklänges flera meter upp ur vattnet tätt följd av vithajens dödande käftar. Sjölejonens fördel är den av deras vighet överstiger vithajen. Vithajen kan utföra flera hopp och angrepps försök i serier. Hajen måste överraska sitt byte för att överlista det. Vithajen tycks simma mestadels av tiden nära botten. Helst vid en klippig och mörk botten som överensstämmer med bottensubstratet. Denna hajart kan också simma vid ytan och in i aggregationer av sjölejon. Då kan den bli angripen av sjölejonen. Ty hajen kan plötsligt rycka till och välja ett byte för att sedan förfölja det livligt vid ytvattnet. Långsamt patrullerande av hajen kan också ske vid ytan efter utspolade unga sjölejon vilka sedan slukas hela av hajen innan den dyker ner. Typiskt för denna hajart är dess överraskningsmoment, där bakhållsstrategier av olika slag har en fundamental funktion i vithajens predationsmönster. Vid Farallon Islands utanför Kalifornien angriper vithaj sjöelefanter och sjölejon på två helt olika sätt. Nordlig sjöelefant Mirounga angustirostris vilken är stor med en längd upp till 5 meter med en vikt på 2,3 ton utgör en stor näringstillgång med sina tjocka späcklager. De angrips vid huvudet eller nacken där de tjocka späcklagren inte skyddar vitala organ. Sjöelefanten dör omgående eller lämnas vid ytan för att förblöda. På detta sätt undviker hajen potentiella skador åstadkomna av bytesdjuret. Sjöelefanter kan också bli angripna bakifrån där fenorna oskyddade av späck invalidiserar sjöelefanten och lämna den för att förblöda. Sjöelefanter är mycket bra dykare och spenderar 80-90 % av deras livstid under vatten. Dessa djur kan också nå ett djup på 800 meters och stanna under havsytan under 80 minuter. För att undvika vithajpredation tycks unga oerfarna sjöelefanter simma under natten, medan adulta djur uppvisar ett intensivt vertikalt dykande mellan olika djup. Vid vattenytan riskerar de att bli angripna av vithaj underifrån. Andning vid ytan sker inte längre än 1-3 minuter medan de simmar upp och ned vertikalt under 10-22 minuter på ett djup av 200-600 meter. Kaliforniska sjölejon Zalophus californianus angrips mitt på kroppen och kan lyftas upp ur vattnet under angreppet. Om de inte dör av skadorna kan vithajen simma ner i djupet med sjölejonet tills det drunknar. Sjölejon världen över undviker vithajpredation genom att simma i grupper och hålla sig nära intill kusterna och land. Då de ger sig ut på jakt förekommer typiska små grupper om ca 5 individer som hoppar upp ur vattnet framåt för att avancera ut till jakt områden. Sjölejon kan också kretsa kring vithaj och bita i fenor eller liknande för att undvika predation.

Postat i:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [0]