Midnight Sorrow

Det har gått ett bra tag sedan jag skrev någonting här nu.
Jag vet inte hur, men trots att jag känner mig nedåt så har jag inte känt av något begär av att få skriva av mig mina besvär, men nu är det snart tid att återuppta allt detta klagande igen. När jag äntligen finner ett ljus som skina skall i livet och åter ge lycka så tynar även den flamman ut, vad som verkar vara en smärtsam sanning, innan den ens hinner brinna alls.
Oddsen går emot mig... Jag vill så gärna få träffa henne innan allt dör ut. Innan lågan slocknar och lämnar svärta som groteska kvarlevor. Det vänder sig i magen på mig när jag ser framför mig hur hon vänder sig bort och försvinner ut i det stora, tomma och hungriga mörkret.

Allt började för ca. två månader sedan. Vi började talas vid över en community och kom mycket bra överrens. Vi har mycket gemensamt, rentav skrämmande mycket och det är mycket gott vi delar. Men såsom allt annat så har även ideal ett slut. Jag hör inte längre något från henne, varpå tystnad ekar i min inkorg. Jag söker höra av mig, visa engagemang i att hålla det lilla vi har kvar vid liv, men jag ser inte samma glöd från henne som jag en gång såg.
Det potential jag en gång såg är nu svunnet.

Må vi finna varandra åter, blott vi hade mycket att dela och har mycket kvar att ge.

Signerat -/- ShenLung