Midnight Sorrow

Här är jag åter efter en mycket lång tids tystnad.
Vad har jag med mig från min glänsande frånvaro? Inte mycket, vill jag ärligt medge.
Det lilla liv jag levt hittills är fortfarande lika litet som när jag senast skrev, mina "problem" är fortfarande lika världsliga som för tre, fyra månader sedan och den lilla oföränderliga staden jag lever i är fortfarande lika oföränderlig.
Allting är precis som förut och jag har inte förmått mig att åstadkomma någon som helst förändring i min enkelspåriga tillvaro. Jag har haft drömmar, visst, det har jag. Men vad har jag gjort för att ta mig i rätt riktning? Inte speciellt mycket...
Jag har sedan en bra tid tillbaka återhämtat mig från de tyngda axlar jag hade från det brustna förhållandet med A, nu står mitt djupt ärrade hjärta kvar och blöder för en annan kvinna. Jag trodde aldrig i mina vildaste drömmar att jag skulle kunna släppa de känslor jag en gång hade för A. Helt uppenbarligen så läker tiden sannerligen alla sår, visst, men den har också en tendens att slita upp gamla ärr och ge mig nya sår att läka.

Som naturligt sig bör så ligger mina chanser med denna kvinna sig lågt och jag kan inget göra mer än att hoppas. Allt är som det var förut, med den enda skillnaden att jag blickar mot nya mål och låter de gamla tyna ut med tiden. Jag har livet i behåll, precis som allt annat i min omgivning, men vad mer? Inget utanför min tidlösa sfär ligger inom räckhåll, hur mycket jag än sträcker på mig. Må jag en dag bryta skalet i den trygghet jag har, kläckas på nytt och få se vad världen har att erbjuda mer än min egen hemstad.

Singerat -/- ShenLung