25 aug kl 15:11, 2009
Skrivet av shenlung under kategorin Klagosånger | 0 Kommentarer |
Permalink
Jag känner den ideligen. Jag ser ständigt rädslan i vitögat och skräms av vad som komma skall.
Även om jag inte vet vad livet har planerat för mig, så räds jag tanken av att något skall förändras.
Ju mer jag tänker på det, ensam eller inte, så saknar jag de gamla tiderna mer och mer. Det smärtar mig något otroligt att jag aldrig mer kommer att få kunna hålla om henne på samma vis igen. Jag kommer aldrig att få leva på samma vis igen och saknaden efter henne växer likt en tumör i bröstkorgen.
Hur skall det här sluta? Jag vet inte. Hur skall jag göra för att kunna stärka mig själv och finna mitt stöd inom mig själv?
Jag vet inte!
Men en sak är säkert och det är att jag säkerligen inte kommer att må något vidare bra den närmsta tiden.
Jag vill kunna vara med henne utan att spänningen mellan oss ställer sig i vägen. Jag vill kunna släppa, men samtidigt så vill jag tillbaka till det vi en gång hade, för jag mådde riktigt bra under den tiden. Jag kan bara hoppas på att ödet verkligen ändrar uppfattning om min framtid, för jag ser inget hellre än att hon mår väl. Jag önskar däremot även för min egen räkning att jag får henne åter.
Ensamheten förtär mig. Även om jag har vänner och nära runtom mig så spelar det ingen roll, för det som jag och A hade var något speciellt och jag kommer alltid att sakna den tiden som jag hade med henne.
Jag trodde att jag visste vad kärlek var innan jag träffade henne, men så fel jag hade. Aldrig förut har jag haft så starka känslor gentemot någon. Aldrig förut har jag blivit så glad över att få vara med någon som när jag var med henne. Aldrig förut har jag så gärna velat spendera hela mitt liv med någon som jag så gärna vill med henne.
Så mycket som jag älskar henne, så mycket som jag vill få omfamna henne åter.. Det får min själ att förfalla endast för att låta det ta alltför lång tid att bygga upp på nytt.
Jag vill åter få se henne, beröra hennes vackra hy, låta hennes läppar möta mina i skön passion.
Jag önskar att ödmjukt och kärleksfullt få vila mina armar runt hennes midja, så graciös och förförisk.
Hela hennes kropp är ett heligt tempel som jag önskar besitta för att bedja till hennes dunkla själ om sann glädje byggd på de kraftigaste av känslor.
Jag önskar få min bedjan beviljad av hennes varma själ.
Jag älskar dig, A. Det kommer jag alltid att göra.
Må du finna glädje och ödmjukhet i allt du förtar dig.
Signerat -/- ShenLung
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/shenlung/entry/fjättrande_saknad
