28 aug kl 10:19, 2009
Skrivet av shenlung under kategorin Klagosånger | 0 Kommentarer |
Permalink
Jag kan inte hålla mig... Jag saknar hennes varma leende alldeles för mycket.
Den uppspelta känslan jag hade från mitt experiment igår har gått över och jag känner åter hur mina demoner sliter i min kropp likt hungriga bestar som inget hellre ser än att jag slits i tusen bitar för att endast lämna fragment kvar av vad som är jag.
Hur jag än försöker att låta bli så blickar tankarna tillbaka till henne. Det gör så ont att veta att det kanske aldrig mer blir vi... Aldrig mer kommer jag att kunna hålla om henne så som jag en gång gjorde.
Jag vill få vara med henne, men det går emot mig hela tiden och livets fjättran håller ett järngrepp kring min blottade hals i beredskap att kväva mig med sorgerna av vad jag har förlorat.
Med min lycka och mitt psyke som insatts förlorade jag mot mitt eget hjärta i ett spel om vad som skulle kunna leda till en framtid.
Om jag ändå bara kunde gå bakåt i tiden och stanna där för all framtid...
Signerat -/- ShenLung
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/shenlung/entry/med_lyckan_som_insatts
