14 sep kl 15:24, 2009
Skrivet av shenlung under kategorin Klagosånger | 0 Kommentarer |
Permalink
I saknad känner jag hur inget sker...
Inget händer mig, allt står skrämmande stilla. Det känns som om tiden har stannat...
Jag ids inget göra. Jag ids inget se eller höra...
Jag ids inte känna. Varken brinna eller ömt beröra.
Jag känner mig underligt uttömd. Jag vet inte vad som sker med mig, det känns som om flammorna i mitt bröst inte kommer att kunna brinna alls längre. En tomhet av... ja, jag vet ärligt talat inte vad tomheten kommer av.
Jag har i vilket fall som helst inte mycket ork till något speciellt alls. Jag tog mig ut i fredags och det gick överraskande väl. Men det var allt.
Jag har inte så mycket utöver detta att tillägga. Det känns bara som att jag aldrig kommer att få se flamman i vitögat någonsin mer. Den röda glöd som en gång brann har nu förkolnat för att till synes evigt förbli kallnad och vittrad till aska.
Signerat -/- ShenLung
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/shenlung/entry/tomheten_den_påträngande
