.

Här knallar min kärlek i Borghamn.  Vi har haft en underbar dag.  Vilket väder det har varit.  Efter en heldag vid Vättern och full sol så är jag så trött nu. Skulle bara vilja sova men då blir jag flängskalle nr 1 efteråt så det struntar vi nog i. Ska mysa till det ikväll med Robinsson och lite gott vin, barnfria som vi är *joddel* 

Jag har under 2 dagar inte kunnat komma in här på min blogg. Nu har Passagen fixat det men när jag loggade in så blev det lika sjutton samma sak. Fick klicka på länken i deras mail för att det skulle gå.

Inte roligt, fortsätter det överger jag detta.

Stopp och belägg!
Status Code     403
Message         Forbidden
Type
Exception       Du har inte behörighet till den begärda sidan.

Krampar i nedre delen av ryggen. En knivskarp smärta i hela kroppen, stel så jag får inte tag på morgonrocken jag slängt på golvet. Så börjar då kampen ut till toaletten, köket för att sätta på morronkaffet. Livrädd att ta en snedsteg så mitt bäcken hamnar snett.  Så tar jag dagens första pillerfylla. Tar 1½ tim innan det börjar verka i kroppen å knoppen.

Jag ska till en vän på fika idag och har längtat så mycket efter henne. Jag har stått i duschen länge med jättevarmt vatten för att mjukna upp. Tvätta håret kunde jag glömma, fick inte upp armarna så långt idag. det får bli ikväll istället.

Jag ska inte missa denna dag om jag så ska krypa dit, det är ett som är säkert.

Äcklad läser jag tidningen att många familjer i Rosengård tvingas leva med Kackerlackor och fruktansvärt nedgångna lägenheter. Är detta Sverige eller???   Ska vi ta emot invandrare till vilka förhållanden som helst?  Det är fan inte klokt, får ju skämmas för Sveriges sätt att tänka!!!    Men passa dej du för att ladda ner musik eller film, då åker u dit så det skiter om det

Så kom min efterlängtade Narrhuva idag, vann auktionen på Tradera. Det är min första Narrhuva och jag kommer följa upp den här med bilder.  Hoppas jag kan få den att stortrivas

Tjafs, irritationer och gräl ...det är något vi lyckats undvika i vårat äktenskap.  Alltså, visst kan man bli sur eller arg men det är väldigt sällan och aldrig någon lång stund. 

Vi tar det direkt, upp till diskussion så löser man det!  Anledningen att jag skriver om detta är att jag läste i Expressen att det är det som verkligen kan knäcka våra äktenskap/förhållanden är .. Ja, sådant onödigt tjafs . Jag skulle må så dåligt.   Man lever väl ihop för man älskar varandra?  Varför då leta så mycket brister och fel?  Jag och min man är ganska nygifta men har varit ihop i 6 år, vi känner samma förälskelse som i början.  Men vi har aldrig slutat ta på varandra, aldrig slutat visa hur mycket den andra betyder. 

Vi överaskar varandra ganska ofta.  Han jobbar borta i veckorna men vi pratar nog mellan 2-4 ggr/dag. Alltid ett godnatt samtal och samma på morronen.  Det positiva med att vi inte träffas i veckorna är att man behåller den nyttiga längtan.  Man kan tänka och drömma om när han kommer hem och det startar ett pirr i hela kroppen  Vet inte om det har med att göra mitt förra förhållande?  Där jag levde med barnens far i 13 år och fick en grym påminnelse i mellandagarna 2003 om att jag inte alls kände honom...visste vem han var..     den enorma kärlek jag upplever nu hade vi i mitt förra förhållande inte ens i "nykärstadiet" .   Att gifta sig är den största i mitt liv, förutom mina grabbars födelse givetvis. 

Min man har blivit så mycket lugnare och han kan sitta och le....å så kommer orden han säger ganska ofta  - du är min alldeles egna fru, och jag älskar dej så mycket!!    

I Lööv Him Soo ...

Har nu vankat omkring sedan någon timma. Kl är 03.24 och tröttheten svider i ögonen.  Min största fiende har slagit till med dundrande kraft Fibromyalgi.  detta förhatliga ord som jag avskyr att ta i min mun. Skäms som en hund när jag måste förklara för folk och jag säger gärna Muskelreumatiskt istället. Struntar i att det inte stämmer men folk nöjer sig med det och slutar tjata. Fibromyalgi är starkt förknippat med gnälliga kärringar som inte kan se något positivt i sitt liv. Ja även jag som har det själv har råkat ut för flera som tillför denna sjukdom något som det inte borde göras.

Klart man måste få ur sig sin frustration och sorg, för man bär på en sådan.... men det behövs ju inte gnällas jämt eller?  Det är ett helvete....jag vet verkligen det men det kunde faktiskt vara värre. För min del menar jag.  Mina barn är friska, jag har en man som älskar mej trots att vårat liv blir inskränkt pga min värk, men man får ta det som det är och man kan göra mycket som glädjer ändå.

Jag har bestämt sedan länge att aldrig ge upp min levnadsglädje, då kan man ju lika gärna lägga sig ner och dö. Ja även jag får mina svackor där jag gråter floder , när man sörjer att man inte klarar av vardagen. För det är det värsta, att acceptera!!

Idiotiskt envis får jag erkänna mej totalt nedtryckt i skorna av herr fibro. Minsta vårkänsla som innebär varje kvinnas normala kroppssprittningar.......man vill putsa fönster, plantera om sina blommor eller bara ta en promenad.  Inget av detta fungerar.  Då får man passa sig för depressionen kan ligga bakom nästa hörn och drabba dej som en bomb.  Men jag kan njuta av rena fönster när min man eller söner hjälpt mej med detta, jag har lärt mej njuta av vårens lukt från balkongen , eller en fika straxt utanför.  När ingen finns hemma så man kan ta bilen till en härlig sjö eller ännu bättre havet.

Värsta molnen på himmelen är F-kassan, men annars njuter jag av den bästa tiden på året. 

Då blir jag gräsänka igen, mannen åker vid 3 tiden inatt. Sundbyberg blir det nu framöver.  Vädret har varit underbart i helgen. Sjuka barn men det mästa har gett med sig nu.  Vi har fullt med Snödroppar intill kapellet lite längre upp. Själv jar jag mest lust att sova, är så förbenat trött hela tiden.  Finner inte ens något kul att skriva om ens*S*

Vaknar tidigt till ett underbart väder.  Nu har vi verkligen våren här..  Min man har åkt för att hämta sina 2 barn som ska vara här ihelgen. Hjälpte honom bära upp 4 st 1x4 m plastskivor som han ska greja med, var tvungen att få upp dom i lägenheten och min stora son ligger sjuk så jag fick hjälpa till att bära.  Sådant fungerar inte med mej så nu sitter jag här med mer eller mindre obrukbara armar. Tja...dom känns som slime.

Ska se om jag klarar at städa upp lite, annars så blir det en lugn dag men myskväll och chill i soffan. Ska gå lös på vinet mannen köpte i Tyskland.

Väldigt gott vin.

Sitter i vardagsrummet med våran stora Tv som bildskärm, min datorskärm gav upp härom dagen.  den är bara 1 år så vi ska lämna in den.

Så nu sitter jag här med solen som bländar mej och jag ser....ja jag ser mina fönster och glasen i den inglasade balkongen. Som en grå hinna...bläääärk Det blir ett fall för mannen i huset, jag klarar inte att putsa fönstren men han är jättenoga så det blir bra. frågan är bara när han ska ha tid?

Igår fick jag  brev från F-kassan där dom undrar varför dom fick ett läkarutlåtande dom inte bett om.  Jag har skickat in alla papper ink en ansökan till fast sjukbidrag andra halvan. Märkligt nog så säger dom att ansökan inte finns, nähej.......mycket märkligt för jag la i allt och skickade.  Iof till fel adress men nu hade dom ju brevet ialla fall, så någon måste ha slarvast bort min ansökan. 

Blir jag överaskad??  Nej inte ett dugg när det gäller idiotiska F-kassan

Blir så trött

Telefonen ringer och en kompis till sonen berättar att sonen är påväg till sjukhuset i ambulans.  Hlärtat stannar och man vet inte vart man ska ta vägen.  Sedan infinner sig ett märkligt lugn då jag börjar ringa runt för att få tag på sonen.  Innan han svarar känner jag att jag kommer kollapsa snart.  Iskall i hela kroppen ända ner i armarna.

Ingen av dom skadades direkt fysiskt förutom blånader, sonen var ganska lugn när jag pratade med honom inne på akuten.  Vi bestämde att vi skulle avvakta här hemma för det var så hutlöst fullt med folk på akutmotagningen.  Sedan ringde han och mådde inte alls bra, så vi kastade oss i bilen och åkte dit.

Han var tystlåten hela kvällen , mådde illa och skakade.  Han blev ledsen när han insåg att han inte kom ihåg om han ätit något på dagen.  Själva olyckan minns han inte heller, bara när han fick panik när han hängde i bilbältet.

Jag vet inte vem jag ska tacka, men tack någon för att min son lever.  Livet kan ändras så fort...