.

Har nu vankat omkring sedan någon timma. Kl är 03.24 och tröttheten svider i ögonen.  Min största fiende har slagit till med dundrande kraft Fibromyalgi.  detta förhatliga ord som jag avskyr att ta i min mun. Skäms som en hund när jag måste förklara för folk och jag säger gärna Muskelreumatiskt istället. Struntar i att det inte stämmer men folk nöjer sig med det och slutar tjata. Fibromyalgi är starkt förknippat med gnälliga kärringar som inte kan se något positivt i sitt liv. Ja även jag som har det själv har råkat ut för flera som tillför denna sjukdom något som det inte borde göras.

Klart man måste få ur sig sin frustration och sorg, för man bär på en sådan.... men det behövs ju inte gnällas jämt eller?  Det är ett helvete....jag vet verkligen det men det kunde faktiskt vara värre. För min del menar jag.  Mina barn är friska, jag har en man som älskar mej trots att vårat liv blir inskränkt pga min värk, men man får ta det som det är och man kan göra mycket som glädjer ändå.

Jag har bestämt sedan länge att aldrig ge upp min levnadsglädje, då kan man ju lika gärna lägga sig ner och dö. Ja även jag får mina svackor där jag gråter floder , när man sörjer att man inte klarar av vardagen. För det är det värsta, att acceptera!!

Idiotiskt envis får jag erkänna mej totalt nedtryckt i skorna av herr fibro. Minsta vårkänsla som innebär varje kvinnas normala kroppssprittningar.......man vill putsa fönster, plantera om sina blommor eller bara ta en promenad.  Inget av detta fungerar.  Då får man passa sig för depressionen kan ligga bakom nästa hörn och drabba dej som en bomb.  Men jag kan njuta av rena fönster när min man eller söner hjälpt mej med detta, jag har lärt mej njuta av vårens lukt från balkongen , eller en fika straxt utanför.  När ingen finns hemma så man kan ta bilen till en härlig sjö eller ännu bättre havet.

Värsta molnen på himmelen är F-kassan, men annars njuter jag av den bästa tiden på året.