Här kan du läsa om mig och mina spännande äventyr och upptåg. Jag hittar på allt möjligt, oftast sådant som bara faller mig på tassen.
En ny varelse att vakta
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [2]
22 juli
kl. 08:55
Hej och mjau!
Nu har Datormannen och Mattanten gjort det igen. Gjort bort sig alltså. Så blir det ju alltid när de får för sig att hitta på något utan att tillfråga mig innan.
Den här gången handlar det om att de har släpat hem en ny liten varelse. Stundtals så är ju allt försvansande lugnt, men ibland är det som om alla hundar på gatan har släppts lösa och tar till ton samtidigt. Ett förfräsande liv med andra ord. Begriper de inte att det är något fel på varelsen och att de måste lämna tillbaka den till affären där de köpte den? De kan väl i alla fall försöka laga den! Ska jag behöva sköta allt nu för tiden?
Dessutom innebär detta att jag har fått ytterligare en varelse att vakta - och detta UTAN löneförhöjning! Men det är förstås ingen som har frågat mig. Som vanligt får jag slita och släpa. Ska det fortsätta så här så måste jag nog ta ut semester....
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [2]
Sigge the Spiderman
Postat i: Thrillers Permalink
2 maj
kl. 20:50
Hej och mjau!
Jag har kommit på att jag och Spindelmannen har något gemensamt - vi kan båda klättra på fasader! Det är enkelt som bara den och svansigt roligt också.
Lätt som en liten fågel hoppar jag upp på ett bord som våra grannar i det gula huset har ställt fram (det måste väl vara till mig?) och därifrån kastar jag mig tasslöst mot husfasaden och griper tag i den med mina välslipade stilettklor. Sedan är det ingen match att klättra uppför hela husfasaden, kravla sig upp på taket för att på lätta tassar smyga fram till ett litet fågelbo som några små tjocka sparvar håller på att bygga.
Som vanligt blir man förstås störd när man utövar sin konst och inte heller får man något medhåll eller någon visad förståelse för sin yrkesskicklighet. Därför blir man tvungen att snabbt kasta sig ner från taket och springa fram till den arga Mattanten för att förklara för henne att det inte alls var som hon verkade tro eller tyckte att det såg ut att vara. Det enda jag ville var ju att kolla läget lite och hälsa på de små söta fjäderfäna. Men få henne att inse det är som att försöka avmaska en vildkatt...lycka till säger jag bara!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink
Kär katt har många namn!
Postat i: Mina namn Permalink Kommentarer [8]
20 oktober
kl. 08:51
Hej och mjau!
Alla som har den svansiga vänligheten att läsa mina små berättelser vet väl vid det här laget vad jag heter. Jag heter Sigge i förnamn och Katt i efternamn. Inget konstigt med det kan en fräsig katt i sina bästa år tycka. Men ändock finns det ett antal individer i min närhet som inte tycks fatta den tassande galoppen. Närmare bestämt TVÅ individer. De jag tänker på är givetvis Mattanten och Datormannen. Ideligen blir jag tilltalad med fel namn! Och det är inte bara ett namn det handlar om, utan de behagar ändra sig hela tiden och vid det här laget har jag faktiskt tappat räkningen på hur många namn de har beskyllt mig med. För att göra saker och ting lite mindre komplicerade så har jag fått det ljusa kattögat att göra en lista över alla namn.
Innan ni börjar läsa så tänker jag varna alla känsliga personer. En del namn kan vara riktigt löjliga och den som så mycket som vågar dra mungiporna uppåt tänker jag bita i örat! Varför och hur vissa av namnen har uppkommit är en annan historia.....
Mina namn:
Siggemi
Sigge Zig
Sigge Kiss
Sigurd
Sigvard
Tassemi
Lillsvans
Svansen
Kattugglan
Ugglan
Den lille vännen
Räven
Rävugglan
Tasse
Migge Mask
Sigge Pupp
Puppemi
Puppkatten
Den lille
Trisse
Prippe
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Mina namn Permalink Kommentarer [8]
Pang i backen!
Hej och mjau!
Det jag tänkte berätta idag utspelade sig för länge, länge sedan. Det var på den tiden när jag var en liten, liten kattunge.
Datormannen och jag skulle åka och hälsa på doktorn och jag skulle få en tatuering i örat. Det var första gången jag skulle besöka doktorn och jag var jättenervös. Jag fick sitta i den lilla lådan med titt-ut-hålen medan Datormannen satt och höll i den brummande maskinens näsa. Han svängde lite på näsan och vi åkte hit och dit och maskinen brummade och förde en massa oväsen.
Plötsligt upptäckte jag att något väldigt jobbigt höll på att hända! Det mullrade jättemycket i magen! Aj, aj, aj vad det värkte. Jag sa till Datormannen att han skulle stanna för att jag var tvungen att gå en sväng, men han hörde mig inte. Då höjde jag rösten och lyckades få fram ett basliknande mjauande och det tog skruv! Datormannen tittade oroligt på mig, men olyckligtvis kunde han inte stanna den rullande maskinen meddetsamma. Vi rullade precis nedför en backe och det var stora bergväggar på båda sidor och helt omöjligt att få stopp på maskinen.
Ja, så det gick som det gick. När Datormannen väl hade fått stopp på eländesmaskinen så var olyckan redan händ. Datormannen fick lyfta ut mig ur titt-ut-lådan och ta med den ut för att avlägsna bevismaterialet. Jag ställde mig på bakbenen och tittade ut genom fönstret för att se att allt gick rätt till. Sedan åkte vi vidare och det var ingen som märkte någonting. Och må alla fräsiga klor drabba den som skvallrar om det här!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: När jag var liten Permalink Kommentarer [1]
30 augusti
kl. 21:24
Hej och mjau!
Det jag tänkte berätta idag utspelade sig för länge, länge sedan. Det var på den tiden när jag var en liten, liten kattunge.
Datormannen och jag skulle åka och hälsa på doktorn och jag skulle få en tatuering i örat. Det var första gången jag skulle besöka doktorn och jag var jättenervös. Jag fick sitta i den lilla lådan med titt-ut-hålen medan Datormannen satt och höll i den brummande maskinens näsa. Han svängde lite på näsan och vi åkte hit och dit och maskinen brummade och förde en massa oväsen.
Plötsligt upptäckte jag att något väldigt jobbigt höll på att hända! Det mullrade jättemycket i magen! Aj, aj, aj vad det värkte. Jag sa till Datormannen att han skulle stanna för att jag var tvungen att gå en sväng, men han hörde mig inte. Då höjde jag rösten och lyckades få fram ett basliknande mjauande och det tog skruv! Datormannen tittade oroligt på mig, men olyckligtvis kunde han inte stanna den rullande maskinen meddetsamma. Vi rullade precis nedför en backe och det var stora bergväggar på båda sidor och helt omöjligt att få stopp på maskinen.
Ja, så det gick som det gick. När Datormannen väl hade fått stopp på eländesmaskinen så var olyckan redan händ. Datormannen fick lyfta ut mig ur titt-ut-lådan och ta med den ut för att avlägsna bevismaterialet. Jag ställde mig på bakbenen och tittade ut genom fönstret för att se att allt gick rätt till. Sedan åkte vi vidare och det var ingen som märkte någonting. Och må alla fräsiga klor drabba den som skvallrar om det här!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: När jag var liten Permalink Kommentarer [1]
En jaktmiss
Hej och mjau!
I natt lyckades jag fjäska mig till att få sova hos Datormannen och Mattanten. Det tillhör inte vanligheterna att jag får den stora förmånen att sova i deras säng och när det väl händer så måste jag ändå ligga på en tråkig handduk. De påstår att jag "puppar ner". Vad det betyder eller vad de menar har jag ingen aning om. Jag om någon tvättar mig nämligen i tid och otid och är närmast lagd åt det pedantiska hållet.
Hur som helst så låg jag och sov i godan ro och njöt av tillvaron. Det blir alltid så gossigt varmt nere vid Matantens fötter och då brukar jag somna direkt. Den här natten blev jag dock störd i min skönhetssömn.
Plötsligt och utan förvarning uppenbarade sig en liten mus mitt framför morrhåren på mig. Den hade dessutom fräckheten att vifta på huvudet och det såg ut som om den vinkade åt mig. Jägarproffs som jag är så var jag vaken på en kattsekund. Jag låtsades givetvis sova, men egentligen var jag klarvaken som vattnet i min matskål. Mitt arbete är ju av vaktmästarkaraktär och därför faller det alltid på min lott att ta hand om sådana här jobb och jag har hittills inte fått några klagomål....tills helt nyligen...
När jag tyckte den lille krabaten hade retats tillräckligt satte jag ena klon i den. Mest för att den skulle veta sin plats, men samtidigt för att den inte skulle få en chans att smita. Jag puttade den lite fram och tillbaka och precis när jag tyckte det var dags att sätta tänderna i musen så började Mattanten att gasta. Givetvis så blir musen skrämd och försöker smita. Ha, ha att den kunde vara så dum! Lätt som en hårboll så borrar jag snabbt in klon lite djupare. Mattanten är inte speciellt hjälpsam, hon tänker som vanligt bara på sig själv och fortsätter sitt gastande. Ensam är stark och så även denna gång. När musen smiter in under täcket så är jag snabbt efter den.
Plötsligt så lyfter Mattanten upp mig. Trots att det är mitt i natten så bär hon haltandes iväg med mig och placerar mig bestämt på Den Blå Stolen. Hon virar en massa papper runt sin ena stortå och stänger sedan in sig i sovrummet. Ok, jag fattar vinken. Helt plötsligt är det skillnad på katter och fä. Men jag ska inte besvära och ska det vara på det viset så kan de gott ta och leta efter en ny vaktmästare. Så det så!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
26 augusti
kl. 22:49
Hej och mjau!
I natt lyckades jag fjäska mig till att få sova hos Datormannen och Mattanten. Det tillhör inte vanligheterna att jag får den stora förmånen att sova i deras säng och när det väl händer så måste jag ändå ligga på en tråkig handduk. De påstår att jag "puppar ner". Vad det betyder eller vad de menar har jag ingen aning om. Jag om någon tvättar mig nämligen i tid och otid och är närmast lagd åt det pedantiska hållet.
Hur som helst så låg jag och sov i godan ro och njöt av tillvaron. Det blir alltid så gossigt varmt nere vid Matantens fötter och då brukar jag somna direkt. Den här natten blev jag dock störd i min skönhetssömn.
Plötsligt och utan förvarning uppenbarade sig en liten mus mitt framför morrhåren på mig. Den hade dessutom fräckheten att vifta på huvudet och det såg ut som om den vinkade åt mig. Jägarproffs som jag är så var jag vaken på en kattsekund. Jag låtsades givetvis sova, men egentligen var jag klarvaken som vattnet i min matskål. Mitt arbete är ju av vaktmästarkaraktär och därför faller det alltid på min lott att ta hand om sådana här jobb och jag har hittills inte fått några klagomål....tills helt nyligen...
När jag tyckte den lille krabaten hade retats tillräckligt satte jag ena klon i den. Mest för att den skulle veta sin plats, men samtidigt för att den inte skulle få en chans att smita. Jag puttade den lite fram och tillbaka och precis när jag tyckte det var dags att sätta tänderna i musen så började Mattanten att gasta. Givetvis så blir musen skrämd och försöker smita. Ha, ha att den kunde vara så dum! Lätt som en hårboll så borrar jag snabbt in klon lite djupare. Mattanten är inte speciellt hjälpsam, hon tänker som vanligt bara på sig själv och fortsätter sitt gastande. Ensam är stark och så även denna gång. När musen smiter in under täcket så är jag snabbt efter den.
Plötsligt så lyfter Mattanten upp mig. Trots att det är mitt i natten så bär hon haltandes iväg med mig och placerar mig bestämt på Den Blå Stolen. Hon virar en massa papper runt sin ena stortå och stänger sedan in sig i sovrummet. Ok, jag fattar vinken. Helt plötsligt är det skillnad på katter och fä. Men jag ska inte besvära och ska det vara på det viset så kan de gott ta och leta efter en ny vaktmästare. Så det så!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
Munnen full
Hej och mjau!
Så var det dags igen. Med jämna mellanrum brukar det förekomma. Man vet aldrig i förväg när det ska ske, men då det är dags känns det i luften. Så även denna gång.
Mattanten fumlade med locket till en liten burk. Ha, ha, ha lika genomskinligt som flugornas små frasiga vingar. Datormannen lyfte upp mig och satte mig i sitt knä. Jag spände musklerna och bet ihop. Det är i det skedet som den lilla tablettbiten brukar komma. Men den här gången kom det ingen. De hade bytt taktik!
Snabbt fick jag omvärdera situationen och improvisera lite. När det lilla plaströret med äcklig vit, tjock smörja trycktes in i munnen på mig så kom jag på ett trick. Det sista en katt ska göra i den situationen är givetvis att svälja. Det är ju det de vill att man ska göra och alltid finns det ju någon hållhake med det. Istället lät jag den gräddliknande substansen fylla min mun. Ingen såg vad som höll på att hända, som jag tidigare berättat så är det ganska lätt att lura dessa godtrogna varelser. När kinderna var helt uppsvällda så spottade jag helt sonika ut alltihop på Datormannen. Han blev helt vit på tröjan och armarna.
Då kom de på ett annat sätt. Om de bara tryckte i mig lite i taget så blev det förfräsande svårt för mig att hålla allt kvar i munnen. Besegrad och förtvivlad blev jag tvungen att svälja. I min utsatta situation och aningslös som jag är så trodde jag ju att det var slut med detta. Men nej, nästa dag och nästa igen så upprepades proceduren. Magen kurrade och det kändes som om det var boxningsmatch där nere. Jag blev helt slut av attackerna och har sedan dess sovit som en kattunge. I dag mår jag bättre och tänkte kanske försöka få tag i en risfylld och härligt saftig liten blåhövdad fågel. Men det är bäst att passa på när ingen ser, för då kommer de väl med det där plaströret igen.....
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [2]
1 juli
kl. 09:20
Hej och mjau!
Så var det dags igen. Med jämna mellanrum brukar det förekomma. Man vet aldrig i förväg när det ska ske, men då det är dags känns det i luften. Så även denna gång.
Mattanten fumlade med locket till en liten burk. Ha, ha, ha lika genomskinligt som flugornas små frasiga vingar. Datormannen lyfte upp mig och satte mig i sitt knä. Jag spände musklerna och bet ihop. Det är i det skedet som den lilla tablettbiten brukar komma. Men den här gången kom det ingen. De hade bytt taktik!
Snabbt fick jag omvärdera situationen och improvisera lite. När det lilla plaströret med äcklig vit, tjock smörja trycktes in i munnen på mig så kom jag på ett trick. Det sista en katt ska göra i den situationen är givetvis att svälja. Det är ju det de vill att man ska göra och alltid finns det ju någon hållhake med det. Istället lät jag den gräddliknande substansen fylla min mun. Ingen såg vad som höll på att hända, som jag tidigare berättat så är det ganska lätt att lura dessa godtrogna varelser. När kinderna var helt uppsvällda så spottade jag helt sonika ut alltihop på Datormannen. Han blev helt vit på tröjan och armarna.
Då kom de på ett annat sätt. Om de bara tryckte i mig lite i taget så blev det förfräsande svårt för mig att hålla allt kvar i munnen. Besegrad och förtvivlad blev jag tvungen att svälja. I min utsatta situation och aningslös som jag är så trodde jag ju att det var slut med detta. Men nej, nästa dag och nästa igen så upprepades proceduren. Magen kurrade och det kändes som om det var boxningsmatch där nere. Jag blev helt slut av attackerna och har sedan dess sovit som en kattunge. I dag mår jag bättre och tänkte kanske försöka få tag i en risfylld och härligt saftig liten blåhövdad fågel. Men det är bäst att passa på när ingen ser, för då kommer de väl med det där plaströret igen.....
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [2]
Miss igen!
Hej och mjau!
För några dagar sedan hade jag en spännande jaktupplevelse. Ännu en gång korsades mina vägar med det bruna nötätande lurviga svansdjurets. Sist vi träffades så hade jag ju oturen att missa djuret med en tasslängd.
Den här gången var jag helt ur slag och låg totalt uttröttad. Jag låg och vaktade Datormannen och Mattanten med ena ögat öppet. De höll på med någon trist lek som gick ut på att platta till jord och lägga stenar på jorden. Inget jag var intresserad av, men en del är ju lättroade.
Plötsligt kom svansdjuret springandes i full fart och sprang rakt på mig! Det tvärstannade mitt framför nosen på mig och innan jag hade hunnit höja ena morrhåret så hade det gömt sig under en av stenhögarna. Snabb som jag är så klämde jag mig vigt under, men då smet svansdjuret igen. Det pilade iväg med den lurviga svansen efter sig och for in till grannens tomt.
Då upptäckte Mattanten vad som pågick. Hon ropade efter mig, men jag låtsades inte höra, att jag skulle låta det lilla djuret vara ifred. Ha, ha! Snabbt sprang jag efter och med långa lejonsprång så var jag snart ifatt. Då kom Mattanten också springandes. Jag visste inte att hon var så snabb. Det lilla svansdjuret sprang först, sedan jag och sist kom Mattanten skrikandes.
Svansdjuret for upp i ett högt träd och trodde att det var säkert. Istället för att ödsla energi på att börja klättra så satte jag mig lugnt tillrätta och såg framemot en lång och spinnande väntan. Trodde jag! Brutalt och utan medkänsla tog Mattanten mig under armen och bar iväg med mig. Hon ska jämt förstöra! Varför får man aldrig ha något kul?
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
28 juni
kl. 21:21
Hej och mjau!
För några dagar sedan hade jag en spännande jaktupplevelse. Ännu en gång korsades mina vägar med det bruna nötätande lurviga svansdjurets. Sist vi träffades så hade jag ju oturen att missa djuret med en tasslängd.
Den här gången var jag helt ur slag och låg totalt uttröttad. Jag låg och vaktade Datormannen och Mattanten med ena ögat öppet. De höll på med någon trist lek som gick ut på att platta till jord och lägga stenar på jorden. Inget jag var intresserad av, men en del är ju lättroade.
Plötsligt kom svansdjuret springandes i full fart och sprang rakt på mig! Det tvärstannade mitt framför nosen på mig och innan jag hade hunnit höja ena morrhåret så hade det gömt sig under en av stenhögarna. Snabb som jag är så klämde jag mig vigt under, men då smet svansdjuret igen. Det pilade iväg med den lurviga svansen efter sig och for in till grannens tomt.
Då upptäckte Mattanten vad som pågick. Hon ropade efter mig, men jag låtsades inte höra, att jag skulle låta det lilla djuret vara ifred. Ha, ha! Snabbt sprang jag efter och med långa lejonsprång så var jag snart ifatt. Då kom Mattanten också springandes. Jag visste inte att hon var så snabb. Det lilla svansdjuret sprang först, sedan jag och sist kom Mattanten skrikandes.
Svansdjuret for upp i ett högt träd och trodde att det var säkert. Istället för att ödsla energi på att börja klättra så satte jag mig lugnt tillrätta och såg framemot en lång och spinnande väntan. Trodde jag! Brutalt och utan medkänsla tog Mattanten mig under armen och bar iväg med mig. Hon ska jämt förstöra! Varför får man aldrig ha något kul?
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
Lata dagar med Sigge
Hej och mjau!
Nu för tiden är det för varmt för alla oss katter. Det är så pass varmt att man inte orkar göra någonting.
Det enda jag kan företa mig om dagarna är att jaga små tjocka, risfyllda sparvar. Det blir jag nog aldrig för trött för. Jag har haft en fräsig tur den senaste tiden, fåglarna har nästan ramlat ner i halsen på mig. Det är bara att sätta sig under en fågelholk och gapa.
Häromveckan lyckades jag t ex fånga en saftig liten typ och glad i hågen tänkte jag visa Mattanten vilken mästerkatt jag är. På lätta tassar seglar jag fram till henne, svansen högt i luften och det färska bytet i munnen. Vad tror ni blir tacken? Nada. Istället får man höra att man kommer och stör och att det inte passar sig att visa upp fåglar när Mattanten har gäster och de precis har satt sig för att äta. Jag vet inte vad det var för gäster, har aldrig sett dem innan och tydligen var det första gången de var på besök. Men då hade det väl passat utmärkt att bjuda dem på mitt möra och fina byte? En del är otacksamma....
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [2]
21 juni
kl. 23:28
Hej och mjau!
Nu för tiden är det för varmt för alla oss katter. Det är så pass varmt att man inte orkar göra någonting.
Det enda jag kan företa mig om dagarna är att jaga små tjocka, risfyllda sparvar. Det blir jag nog aldrig för trött för. Jag har haft en fräsig tur den senaste tiden, fåglarna har nästan ramlat ner i halsen på mig. Det är bara att sätta sig under en fågelholk och gapa.
Häromveckan lyckades jag t ex fånga en saftig liten typ och glad i hågen tänkte jag visa Mattanten vilken mästerkatt jag är. På lätta tassar seglar jag fram till henne, svansen högt i luften och det färska bytet i munnen. Vad tror ni blir tacken? Nada. Istället får man höra att man kommer och stör och att det inte passar sig att visa upp fåglar när Mattanten har gäster och de precis har satt sig för att äta. Jag vet inte vad det var för gäster, har aldrig sett dem innan och tydligen var det första gången de var på besök. Men då hade det väl passat utmärkt att bjuda dem på mitt möra och fina byte? En del är otacksamma....
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [2]
Fega katten
Hej och mjau!
Häromdagen fick vi besök. Jag hade precis kommit hem från dagens kneg och var inte riktigt passlig. För att Datormannen och Mattanten skulle slippa skämmas för min oborstade päls och mina jordiga klor så höll jag mig i bakgrunden. Vad tror ni blir tacken för det? Jo, när besöket hade lämnat oss så fick jag höra följande försmädliga visa:
Fega katten
Melodi: Imse Vimse spindel
Sigge, Sigge rävsvans lyssnar bakom dörren
Rädd som en hare tassar han sig fram
Ut från sitt hörn och snabbt tillbaks igen
Sigge, Sigge fegkatt mesigast i världen
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [4]
9 maj
kl. 23:14
Hej och mjau!
Häromdagen fick vi besök. Jag hade precis kommit hem från dagens kneg och var inte riktigt passlig. För att Datormannen och Mattanten skulle slippa skämmas för min oborstade päls och mina jordiga klor så höll jag mig i bakgrunden. Vad tror ni blir tacken för det? Jo, när besöket hade lämnat oss så fick jag höra följande försmädliga visa:
Fega katten
Melodi: Imse Vimse spindel
Sigge, Sigge rävsvans lyssnar bakom dörren
Rädd som en hare tassar han sig fram
Ut från sitt hörn och snabbt tillbaks igen
Sigge, Sigge fegkatt mesigast i världen
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [4]
Solen är här!
Hej och mjau!
Idag är det ett försvansat härligt väder ute. Min favoritkompis Solen har kommit på besök och jag har ett fullbokat schema. Först måste jag nosa på alla små grässtrån som börjar titta upp. Sedan vill flugorna att jag leker tafatt med dem en stund. Därefter har jag lovat Mattanten att vi ska vila middag. Jag måste också försöka hinna med att spionera på vad som försiggår i huset bredvid.
Det har nämligen pågått något mystiskt där de senaste dagarna. Det är fullt av människor där och de slänger ut en massa saker på tomten, det har blivit en stor hög nu. Mattanten har berättat att det har flyttat in nya grannar och att de ska renovera en del. Verkar ju fräsigt spännande! Jag håller koll på avstånd, får se om jag vågar tassa fram och hälsa på dem...
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [5]
24 mars
kl. 11:52
Hej och mjau!
Idag är det ett försvansat härligt väder ute. Min favoritkompis Solen har kommit på besök och jag har ett fullbokat schema. Först måste jag nosa på alla små grässtrån som börjar titta upp. Sedan vill flugorna att jag leker tafatt med dem en stund. Därefter har jag lovat Mattanten att vi ska vila middag. Jag måste också försöka hinna med att spionera på vad som försiggår i huset bredvid.
Det har nämligen pågått något mystiskt där de senaste dagarna. Det är fullt av människor där och de slänger ut en massa saker på tomten, det har blivit en stor hög nu. Mattanten har berättat att det har flyttat in nya grannar och att de ska renovera en del. Verkar ju fräsigt spännande! Jag håller koll på avstånd, får se om jag vågar tassa fram och hälsa på dem...
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [5]
Har ni sett till dem???
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [8]
2 mars
kl. 21:32
Hej och mjau!
Nu har jag varit svansigt orolig i flera dagar. Om ni har sett Datormannen eller Mattanten kontakta mig genast. Jag har satt upp affischer om efterlysning, men ingen har sett dem. Jag har letat och letat, men inte hittat dem. Jag har tur att det kommer tva snalla flickor och passar upp mig om dagarna. Hur skulle det annars ha fungerat trodde de??
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [8]
En trapetskonstnär!
Hej och mjau!
De senaste dagarna har det varit riktigt hundväder. Inte en katt har varit utomhus. Jag har faktiskt försökt att gå ut några gånger, men har ångrat mig i sista sekunden. Varje gång när Mattanten öppnar dörren ut ryser jag till och backar bakåt. Istället har jag tillbringat dagarna med kattiskt filosoferande och givetvis har jag hjälpt Datormannen och Mattanten med olika sysslor.
Idag har jag t ex inspekterat Mattantens städning. Hon torkade golvet medan jag trippade fram och tillbaka på ett element. En härlig tassvärmare om jag får säga vad jag tycker!
Igår hjälpte jag Datormannen efter bästa förmåga. Han var uppe på vinden och drog och slet i isoleringen som ligger där. Han försökte borra några hål i taket. För att vara på den säkra sidan att allt gick rätt till, så klättrade jag upp på takstolarna och svingade mig emellan dem. Någon måste ju hålla koll på allt, så att det inte går åt skogen! Precis när jag skulle kasta mig till den sista takstolen så missade jag den lite med baktassarna. Jag fick inte riktigt tag om den och blev hängande i framtassarna. Jag mjauade till och som tur var så kom Datormannen till undsättning och inspektionen kunde fortsätta. Allt såg bra ut och jag tror att Datormannen snart blir färdig med allt borrande. Jag hörde att han sa till Mattanten att det bara är lite kvar nu...
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [2]
21 februari
kl. 22:47
Hej och mjau!
De senaste dagarna har det varit riktigt hundväder. Inte en katt har varit utomhus. Jag har faktiskt försökt att gå ut några gånger, men har ångrat mig i sista sekunden. Varje gång när Mattanten öppnar dörren ut ryser jag till och backar bakåt. Istället har jag tillbringat dagarna med kattiskt filosoferande och givetvis har jag hjälpt Datormannen och Mattanten med olika sysslor.
Idag har jag t ex inspekterat Mattantens städning. Hon torkade golvet medan jag trippade fram och tillbaka på ett element. En härlig tassvärmare om jag får säga vad jag tycker!
Igår hjälpte jag Datormannen efter bästa förmåga. Han var uppe på vinden och drog och slet i isoleringen som ligger där. Han försökte borra några hål i taket. För att vara på den säkra sidan att allt gick rätt till, så klättrade jag upp på takstolarna och svingade mig emellan dem. Någon måste ju hålla koll på allt, så att det inte går åt skogen! Precis när jag skulle kasta mig till den sista takstolen så missade jag den lite med baktassarna. Jag fick inte riktigt tag om den och blev hängande i framtassarna. Jag mjauade till och som tur var så kom Datormannen till undsättning och inspektionen kunde fortsätta. Allt såg bra ut och jag tror att Datormannen snart blir färdig med allt borrande. Jag hörde att han sa till Mattanten att det bara är lite kvar nu...
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [2]
Ett hårt nederlag
Hej och mjau!
Attacken som jag hade väntat på kom idag. Som tur var så var jag beredd och kunde snabbt sätta mig i motvärn. Jag spände alla musklerna i min lilla kropp, bet ihop med tänderna för allt vad jag var värd och lyckades övermanna Mattanten. Först försökte hon lura mig med tråkig, torkad salt fisk. Ett trick som jag givetvis inte gick på. Sedan höll hon fast mig i sitt knä och försökte stoppa in plattäcklet i min mun. Ha, ha det gick ju såklart inte heller! Hon klarade inte ens av att öppna munnen på mig, så stark är jag. Så fort hon kom i närheten av mig spjärnade jag emot och gjorde mig stel som en pinne. Hon fick helt enkelt ge upp.
Då ropade hon på Datormannen och hela proceduren upprepades. Jag spände musklerna, bet ihop tänderna och även denna gång lyckades det. Det var då Mattanten fuskade. Hon delade plattäcklet i två bitar. Jag blev lite förvirrad och precis då lyckades hon peta in båda bitarna i min mun. Förfräsande nog lyckades jag bara spotta ut den ena. Jag började känna mig besegrad och protesterade högt.
Datormannen såg sin chans och slängde ner den sista biten i min hals. Han klappade mig på halsen och trodde förstås att jag skulle svälja. Ett gammalt trick som jag har blivit utsatt för många gånger. Håller man bara andan så brukar man lyckas med att inte svälja. Efter ett tag blev det förstås svårt att hålla andan och jag blev tvungen att andas ut...och in.... och vid alla fräsande spetsnosar så svalde jag såklart det förklösande plattäcklet! Förtörnad svepte jag ut genom dörren och lät de vara ensamma hemma en lång stund. De borde skämmas!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
17 februari
kl. 23:50
Hej och mjau!
Attacken som jag hade väntat på kom idag. Som tur var så var jag beredd och kunde snabbt sätta mig i motvärn. Jag spände alla musklerna i min lilla kropp, bet ihop med tänderna för allt vad jag var värd och lyckades övermanna Mattanten. Först försökte hon lura mig med tråkig, torkad salt fisk. Ett trick som jag givetvis inte gick på. Sedan höll hon fast mig i sitt knä och försökte stoppa in plattäcklet i min mun. Ha, ha det gick ju såklart inte heller! Hon klarade inte ens av att öppna munnen på mig, så stark är jag. Så fort hon kom i närheten av mig spjärnade jag emot och gjorde mig stel som en pinne. Hon fick helt enkelt ge upp.
Då ropade hon på Datormannen och hela proceduren upprepades. Jag spände musklerna, bet ihop tänderna och även denna gång lyckades det. Det var då Mattanten fuskade. Hon delade plattäcklet i två bitar. Jag blev lite förvirrad och precis då lyckades hon peta in båda bitarna i min mun. Förfräsande nog lyckades jag bara spotta ut den ena. Jag började känna mig besegrad och protesterade högt.
Datormannen såg sin chans och slängde ner den sista biten i min hals. Han klappade mig på halsen och trodde förstås att jag skulle svälja. Ett gammalt trick som jag har blivit utsatt för många gånger. Håller man bara andan så brukar man lyckas med att inte svälja. Efter ett tag blev det förstås svårt att hålla andan och jag blev tvungen att andas ut...och in.... och vid alla fräsande spetsnosar så svalde jag såklart det förklösande plattäcklet! Förtörnad svepte jag ut genom dörren och lät de vara ensamma hemma en lång stund. De borde skämmas!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
Ett maskigt namn
Hej och mjau!
Idag kom Mattanten på ett nytt smeknamn till mig: Migge Mask! Jag tycker inte alls att det är det minsta svansigt och känner mig faktiskt lite förtassad.
En olycka händer ju som sagt allt som oftast och den här gången var jag helt utan skuld till allt. Är det kanske mitt fel att restaurangen med de risfyllda fåglarna har fel på sina råvaror? För att göra en smärtsam historia kort, så var hela orsaken till smeknamnet att Mattanten av någon outgrundlig anledning råkade hitta ett levande riskorn när hon klappade mig. Riskornet fanns i närheten av det stället där kattpuppet kommer ut och raskt drog Mattanten den slutsatsen att jag hade blivit parasiterad till den milda grad att hårdhandskarna var tvungna att tas fram.
Jag har sett att det ligger ett paket framme med de förhatliga vita plattäcklena, som är så stora att hela halsen töjs ut som en boaorms när man ska svälja dem. Hon är dum om hon tror att jag går på det den här gången, för nu är jag beredd och jag tänker inte låta mig överrumplas!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
16 februari
kl. 22:12
Hej och mjau!
Idag kom Mattanten på ett nytt smeknamn till mig: Migge Mask! Jag tycker inte alls att det är det minsta svansigt och känner mig faktiskt lite förtassad.
En olycka händer ju som sagt allt som oftast och den här gången var jag helt utan skuld till allt. Är det kanske mitt fel att restaurangen med de risfyllda fåglarna har fel på sina råvaror? För att göra en smärtsam historia kort, så var hela orsaken till smeknamnet att Mattanten av någon outgrundlig anledning råkade hitta ett levande riskorn när hon klappade mig. Riskornet fanns i närheten av det stället där kattpuppet kommer ut och raskt drog Mattanten den slutsatsen att jag hade blivit parasiterad till den milda grad att hårdhandskarna var tvungna att tas fram.
Jag har sett att det ligger ett paket framme med de förhatliga vita plattäcklena, som är så stora att hela halsen töjs ut som en boaorms när man ska svälja dem. Hon är dum om hon tror att jag går på det den här gången, för nu är jag beredd och jag tänker inte låta mig överrumplas!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
Något klösande dumt
Hej och mjau!
Idag har jag gjort något klösande dumt igen. Jag vågar inte ens svansa för er vad det är. Men jag kan avslöja att det luktade kattparfym på hela nedervåningen idag på morgonen när Mattanten kom ner. Jag kastade mig snabbt mot dörren och hade turen att bli utsläppt utan vidare. När jag efter en stund tassade in med svansen mellan benen och tittade under lugg, så var det fortfarande ingen som sa något. Jag besökte lite diskret brottsplatsen och såg till min lättnad att spåren var avlägsnade. Om jag har tur så har de glömt bort allt imorgon...
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [1]
13 februari
kl. 23:46
Hej och mjau!
Idag har jag gjort något klösande dumt igen. Jag vågar inte ens svansa för er vad det är. Men jag kan avslöja att det luktade kattparfym på hela nedervåningen idag på morgonen när Mattanten kom ner. Jag kastade mig snabbt mot dörren och hade turen att bli utsläppt utan vidare. När jag efter en stund tassade in med svansen mellan benen och tittade under lugg, så var det fortfarande ingen som sa något. Jag besökte lite diskret brottsplatsen och såg till min lättnad att spåren var avlägsnade. Om jag har tur så har de glömt bort allt imorgon...
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [1]
