Här kan du läsa om mig och mina spännande äventyr och upptåg. Jag hittar på allt möjligt, oftast sådant som bara faller mig på tassen.
En jaktmiss
Hej och mjau!
I natt lyckades jag fjäska mig till att få sova hos Datormannen och Mattanten. Det tillhör inte vanligheterna att jag får den stora förmånen att sova i deras säng och när det väl händer så måste jag ändå ligga på en tråkig handduk. De påstår att jag "puppar ner". Vad det betyder eller vad de menar har jag ingen aning om. Jag om någon tvättar mig nämligen i tid och otid och är närmast lagd åt det pedantiska hållet.
Hur som helst så låg jag och sov i godan ro och njöt av tillvaron. Det blir alltid så gossigt varmt nere vid Matantens fötter och då brukar jag somna direkt. Den här natten blev jag dock störd i min skönhetssömn.
Plötsligt och utan förvarning uppenbarade sig en liten mus mitt framför morrhåren på mig. Den hade dessutom fräckheten att vifta på huvudet och det såg ut som om den vinkade åt mig. Jägarproffs som jag är så var jag vaken på en kattsekund. Jag låtsades givetvis sova, men egentligen var jag klarvaken som vattnet i min matskål. Mitt arbete är ju av vaktmästarkaraktär och därför faller det alltid på min lott att ta hand om sådana här jobb och jag har hittills inte fått några klagomål....tills helt nyligen...
När jag tyckte den lille krabaten hade retats tillräckligt satte jag ena klon i den. Mest för att den skulle veta sin plats, men samtidigt för att den inte skulle få en chans att smita. Jag puttade den lite fram och tillbaka och precis när jag tyckte det var dags att sätta tänderna i musen så började Mattanten att gasta. Givetvis så blir musen skrämd och försöker smita. Ha, ha att den kunde vara så dum! Lätt som en hårboll så borrar jag snabbt in klon lite djupare. Mattanten är inte speciellt hjälpsam, hon tänker som vanligt bara på sig själv och fortsätter sitt gastande. Ensam är stark och så även denna gång. När musen smiter in under täcket så är jag snabbt efter den.
Plötsligt så lyfter Mattanten upp mig. Trots att det är mitt i natten så bär hon haltandes iväg med mig och placerar mig bestämt på Den Blå Stolen. Hon virar en massa papper runt sin ena stortå och stänger sedan in sig i sovrummet. Ok, jag fattar vinken. Helt plötsligt är det skillnad på katter och fä. Men jag ska inte besvära och ska det vara på det viset så kan de gott ta och leta efter en ny vaktmästare. Så det så!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
26 augusti
kl. 22:49
Hej och mjau!
I natt lyckades jag fjäska mig till att få sova hos Datormannen och Mattanten. Det tillhör inte vanligheterna att jag får den stora förmånen att sova i deras säng och när det väl händer så måste jag ändå ligga på en tråkig handduk. De påstår att jag "puppar ner". Vad det betyder eller vad de menar har jag ingen aning om. Jag om någon tvättar mig nämligen i tid och otid och är närmast lagd åt det pedantiska hållet.
Hur som helst så låg jag och sov i godan ro och njöt av tillvaron. Det blir alltid så gossigt varmt nere vid Matantens fötter och då brukar jag somna direkt. Den här natten blev jag dock störd i min skönhetssömn.
Plötsligt och utan förvarning uppenbarade sig en liten mus mitt framför morrhåren på mig. Den hade dessutom fräckheten att vifta på huvudet och det såg ut som om den vinkade åt mig. Jägarproffs som jag är så var jag vaken på en kattsekund. Jag låtsades givetvis sova, men egentligen var jag klarvaken som vattnet i min matskål. Mitt arbete är ju av vaktmästarkaraktär och därför faller det alltid på min lott att ta hand om sådana här jobb och jag har hittills inte fått några klagomål....tills helt nyligen...
När jag tyckte den lille krabaten hade retats tillräckligt satte jag ena klon i den. Mest för att den skulle veta sin plats, men samtidigt för att den inte skulle få en chans att smita. Jag puttade den lite fram och tillbaka och precis när jag tyckte det var dags att sätta tänderna i musen så började Mattanten att gasta. Givetvis så blir musen skrämd och försöker smita. Ha, ha att den kunde vara så dum! Lätt som en hårboll så borrar jag snabbt in klon lite djupare. Mattanten är inte speciellt hjälpsam, hon tänker som vanligt bara på sig själv och fortsätter sitt gastande. Ensam är stark och så även denna gång. När musen smiter in under täcket så är jag snabbt efter den.
Plötsligt så lyfter Mattanten upp mig. Trots att det är mitt i natten så bär hon haltandes iväg med mig och placerar mig bestämt på Den Blå Stolen. Hon virar en massa papper runt sin ena stortå och stänger sedan in sig i sovrummet. Ok, jag fattar vinken. Helt plötsligt är det skillnad på katter och fä. Men jag ska inte besvära och ska det vara på det viset så kan de gott ta och leta efter en ny vaktmästare. Så det så!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
Miss igen!
Hej och mjau!
För några dagar sedan hade jag en spännande jaktupplevelse. Ännu en gång korsades mina vägar med det bruna nötätande lurviga svansdjurets. Sist vi träffades så hade jag ju oturen att missa djuret med en tasslängd.
Den här gången var jag helt ur slag och låg totalt uttröttad. Jag låg och vaktade Datormannen och Mattanten med ena ögat öppet. De höll på med någon trist lek som gick ut på att platta till jord och lägga stenar på jorden. Inget jag var intresserad av, men en del är ju lättroade.
Plötsligt kom svansdjuret springandes i full fart och sprang rakt på mig! Det tvärstannade mitt framför nosen på mig och innan jag hade hunnit höja ena morrhåret så hade det gömt sig under en av stenhögarna. Snabb som jag är så klämde jag mig vigt under, men då smet svansdjuret igen. Det pilade iväg med den lurviga svansen efter sig och for in till grannens tomt.
Då upptäckte Mattanten vad som pågick. Hon ropade efter mig, men jag låtsades inte höra, att jag skulle låta det lilla djuret vara ifred. Ha, ha! Snabbt sprang jag efter och med långa lejonsprång så var jag snart ifatt. Då kom Mattanten också springandes. Jag visste inte att hon var så snabb. Det lilla svansdjuret sprang först, sedan jag och sist kom Mattanten skrikandes.
Svansdjuret for upp i ett högt träd och trodde att det var säkert. Istället för att ödsla energi på att börja klättra så satte jag mig lugnt tillrätta och såg framemot en lång och spinnande väntan. Trodde jag! Brutalt och utan medkänsla tog Mattanten mig under armen och bar iväg med mig. Hon ska jämt förstöra! Varför får man aldrig ha något kul?
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
28 juni
kl. 21:21
Hej och mjau!
För några dagar sedan hade jag en spännande jaktupplevelse. Ännu en gång korsades mina vägar med det bruna nötätande lurviga svansdjurets. Sist vi träffades så hade jag ju oturen att missa djuret med en tasslängd.
Den här gången var jag helt ur slag och låg totalt uttröttad. Jag låg och vaktade Datormannen och Mattanten med ena ögat öppet. De höll på med någon trist lek som gick ut på att platta till jord och lägga stenar på jorden. Inget jag var intresserad av, men en del är ju lättroade.
Plötsligt kom svansdjuret springandes i full fart och sprang rakt på mig! Det tvärstannade mitt framför nosen på mig och innan jag hade hunnit höja ena morrhåret så hade det gömt sig under en av stenhögarna. Snabb som jag är så klämde jag mig vigt under, men då smet svansdjuret igen. Det pilade iväg med den lurviga svansen efter sig och for in till grannens tomt.
Då upptäckte Mattanten vad som pågick. Hon ropade efter mig, men jag låtsades inte höra, att jag skulle låta det lilla djuret vara ifred. Ha, ha! Snabbt sprang jag efter och med långa lejonsprång så var jag snart ifatt. Då kom Mattanten också springandes. Jag visste inte att hon var så snabb. Det lilla svansdjuret sprang först, sedan jag och sist kom Mattanten skrikandes.
Svansdjuret for upp i ett högt träd och trodde att det var säkert. Istället för att ödsla energi på att börja klättra så satte jag mig lugnt tillrätta och såg framemot en lång och spinnande väntan. Trodde jag! Brutalt och utan medkänsla tog Mattanten mig under armen och bar iväg med mig. Hon ska jämt förstöra! Varför får man aldrig ha något kul?
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
Lata dagar med Sigge
Hej och mjau!
Nu för tiden är det för varmt för alla oss katter. Det är så pass varmt att man inte orkar göra någonting.
Det enda jag kan företa mig om dagarna är att jaga små tjocka, risfyllda sparvar. Det blir jag nog aldrig för trött för. Jag har haft en fräsig tur den senaste tiden, fåglarna har nästan ramlat ner i halsen på mig. Det är bara att sätta sig under en fågelholk och gapa.
Häromveckan lyckades jag t ex fånga en saftig liten typ och glad i hågen tänkte jag visa Mattanten vilken mästerkatt jag är. På lätta tassar seglar jag fram till henne, svansen högt i luften och det färska bytet i munnen. Vad tror ni blir tacken? Nada. Istället får man höra att man kommer och stör och att det inte passar sig att visa upp fåglar när Mattanten har gäster och de precis har satt sig för att äta. Jag vet inte vad det var för gäster, har aldrig sett dem innan och tydligen var det första gången de var på besök. Men då hade det väl passat utmärkt att bjuda dem på mitt möra och fina byte? En del är otacksamma....
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [2]
21 juni
kl. 23:28
Hej och mjau!
Nu för tiden är det för varmt för alla oss katter. Det är så pass varmt att man inte orkar göra någonting.
Det enda jag kan företa mig om dagarna är att jaga små tjocka, risfyllda sparvar. Det blir jag nog aldrig för trött för. Jag har haft en fräsig tur den senaste tiden, fåglarna har nästan ramlat ner i halsen på mig. Det är bara att sätta sig under en fågelholk och gapa.
Häromveckan lyckades jag t ex fånga en saftig liten typ och glad i hågen tänkte jag visa Mattanten vilken mästerkatt jag är. På lätta tassar seglar jag fram till henne, svansen högt i luften och det färska bytet i munnen. Vad tror ni blir tacken? Nada. Istället får man höra att man kommer och stör och att det inte passar sig att visa upp fåglar när Mattanten har gäster och de precis har satt sig för att äta. Jag vet inte vad det var för gäster, har aldrig sett dem innan och tydligen var det första gången de var på besök. Men då hade det väl passat utmärkt att bjuda dem på mitt möra och fina byte? En del är otacksamma....
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [2]
Fega katten
Hej och mjau!
Häromdagen fick vi besök. Jag hade precis kommit hem från dagens kneg och var inte riktigt passlig. För att Datormannen och Mattanten skulle slippa skämmas för min oborstade päls och mina jordiga klor så höll jag mig i bakgrunden. Vad tror ni blir tacken för det? Jo, när besöket hade lämnat oss så fick jag höra följande försmädliga visa:
Fega katten
Melodi: Imse Vimse spindel
Sigge, Sigge rävsvans lyssnar bakom dörren
Rädd som en hare tassar han sig fram
Ut från sitt hörn och snabbt tillbaks igen
Sigge, Sigge fegkatt mesigast i världen
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [4]
9 maj
kl. 23:14
Hej och mjau!
Häromdagen fick vi besök. Jag hade precis kommit hem från dagens kneg och var inte riktigt passlig. För att Datormannen och Mattanten skulle slippa skämmas för min oborstade päls och mina jordiga klor så höll jag mig i bakgrunden. Vad tror ni blir tacken för det? Jo, när besöket hade lämnat oss så fick jag höra följande försmädliga visa:
Fega katten
Melodi: Imse Vimse spindel
Sigge, Sigge rävsvans lyssnar bakom dörren
Rädd som en hare tassar han sig fram
Ut från sitt hörn och snabbt tillbaks igen
Sigge, Sigge fegkatt mesigast i världen
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [4]
Solen är här!
Hej och mjau!
Idag är det ett försvansat härligt väder ute. Min favoritkompis Solen har kommit på besök och jag har ett fullbokat schema. Först måste jag nosa på alla små grässtrån som börjar titta upp. Sedan vill flugorna att jag leker tafatt med dem en stund. Därefter har jag lovat Mattanten att vi ska vila middag. Jag måste också försöka hinna med att spionera på vad som försiggår i huset bredvid.
Det har nämligen pågått något mystiskt där de senaste dagarna. Det är fullt av människor där och de slänger ut en massa saker på tomten, det har blivit en stor hög nu. Mattanten har berättat att det har flyttat in nya grannar och att de ska renovera en del. Verkar ju fräsigt spännande! Jag håller koll på avstånd, får se om jag vågar tassa fram och hälsa på dem...
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [5]
24 mars
kl. 11:52
Hej och mjau!
Idag är det ett försvansat härligt väder ute. Min favoritkompis Solen har kommit på besök och jag har ett fullbokat schema. Först måste jag nosa på alla små grässtrån som börjar titta upp. Sedan vill flugorna att jag leker tafatt med dem en stund. Därefter har jag lovat Mattanten att vi ska vila middag. Jag måste också försöka hinna med att spionera på vad som försiggår i huset bredvid.
Det har nämligen pågått något mystiskt där de senaste dagarna. Det är fullt av människor där och de slänger ut en massa saker på tomten, det har blivit en stor hög nu. Mattanten har berättat att det har flyttat in nya grannar och att de ska renovera en del. Verkar ju fräsigt spännande! Jag håller koll på avstånd, får se om jag vågar tassa fram och hälsa på dem...
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [5]
Har ni sett till dem???
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [8]
2 mars
kl. 21:32
Hej och mjau!
Nu har jag varit svansigt orolig i flera dagar. Om ni har sett Datormannen eller Mattanten kontakta mig genast. Jag har satt upp affischer om efterlysning, men ingen har sett dem. Jag har letat och letat, men inte hittat dem. Jag har tur att det kommer tva snalla flickor och passar upp mig om dagarna. Hur skulle det annars ha fungerat trodde de??
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [8]
Ett hårt nederlag
Hej och mjau!
Attacken som jag hade väntat på kom idag. Som tur var så var jag beredd och kunde snabbt sätta mig i motvärn. Jag spände alla musklerna i min lilla kropp, bet ihop med tänderna för allt vad jag var värd och lyckades övermanna Mattanten. Först försökte hon lura mig med tråkig, torkad salt fisk. Ett trick som jag givetvis inte gick på. Sedan höll hon fast mig i sitt knä och försökte stoppa in plattäcklet i min mun. Ha, ha det gick ju såklart inte heller! Hon klarade inte ens av att öppna munnen på mig, så stark är jag. Så fort hon kom i närheten av mig spjärnade jag emot och gjorde mig stel som en pinne. Hon fick helt enkelt ge upp.
Då ropade hon på Datormannen och hela proceduren upprepades. Jag spände musklerna, bet ihop tänderna och även denna gång lyckades det. Det var då Mattanten fuskade. Hon delade plattäcklet i två bitar. Jag blev lite förvirrad och precis då lyckades hon peta in båda bitarna i min mun. Förfräsande nog lyckades jag bara spotta ut den ena. Jag började känna mig besegrad och protesterade högt.
Datormannen såg sin chans och slängde ner den sista biten i min hals. Han klappade mig på halsen och trodde förstås att jag skulle svälja. Ett gammalt trick som jag har blivit utsatt för många gånger. Håller man bara andan så brukar man lyckas med att inte svälja. Efter ett tag blev det förstås svårt att hålla andan och jag blev tvungen att andas ut...och in.... och vid alla fräsande spetsnosar så svalde jag såklart det förklösande plattäcklet! Förtörnad svepte jag ut genom dörren och lät de vara ensamma hemma en lång stund. De borde skämmas!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
17 februari
kl. 23:50
Hej och mjau!
Attacken som jag hade väntat på kom idag. Som tur var så var jag beredd och kunde snabbt sätta mig i motvärn. Jag spände alla musklerna i min lilla kropp, bet ihop med tänderna för allt vad jag var värd och lyckades övermanna Mattanten. Först försökte hon lura mig med tråkig, torkad salt fisk. Ett trick som jag givetvis inte gick på. Sedan höll hon fast mig i sitt knä och försökte stoppa in plattäcklet i min mun. Ha, ha det gick ju såklart inte heller! Hon klarade inte ens av att öppna munnen på mig, så stark är jag. Så fort hon kom i närheten av mig spjärnade jag emot och gjorde mig stel som en pinne. Hon fick helt enkelt ge upp.
Då ropade hon på Datormannen och hela proceduren upprepades. Jag spände musklerna, bet ihop tänderna och även denna gång lyckades det. Det var då Mattanten fuskade. Hon delade plattäcklet i två bitar. Jag blev lite förvirrad och precis då lyckades hon peta in båda bitarna i min mun. Förfräsande nog lyckades jag bara spotta ut den ena. Jag började känna mig besegrad och protesterade högt.
Datormannen såg sin chans och slängde ner den sista biten i min hals. Han klappade mig på halsen och trodde förstås att jag skulle svälja. Ett gammalt trick som jag har blivit utsatt för många gånger. Håller man bara andan så brukar man lyckas med att inte svälja. Efter ett tag blev det förstås svårt att hålla andan och jag blev tvungen att andas ut...och in.... och vid alla fräsande spetsnosar så svalde jag såklart det förklösande plattäcklet! Förtörnad svepte jag ut genom dörren och lät de vara ensamma hemma en lång stund. De borde skämmas!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
Ett maskigt namn
Hej och mjau!
Idag kom Mattanten på ett nytt smeknamn till mig: Migge Mask! Jag tycker inte alls att det är det minsta svansigt och känner mig faktiskt lite förtassad.
En olycka händer ju som sagt allt som oftast och den här gången var jag helt utan skuld till allt. Är det kanske mitt fel att restaurangen med de risfyllda fåglarna har fel på sina råvaror? För att göra en smärtsam historia kort, så var hela orsaken till smeknamnet att Mattanten av någon outgrundlig anledning råkade hitta ett levande riskorn när hon klappade mig. Riskornet fanns i närheten av det stället där kattpuppet kommer ut och raskt drog Mattanten den slutsatsen att jag hade blivit parasiterad till den milda grad att hårdhandskarna var tvungna att tas fram.
Jag har sett att det ligger ett paket framme med de förhatliga vita plattäcklena, som är så stora att hela halsen töjs ut som en boaorms när man ska svälja dem. Hon är dum om hon tror att jag går på det den här gången, för nu är jag beredd och jag tänker inte låta mig överrumplas!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
16 februari
kl. 22:12
Hej och mjau!
Idag kom Mattanten på ett nytt smeknamn till mig: Migge Mask! Jag tycker inte alls att det är det minsta svansigt och känner mig faktiskt lite förtassad.
En olycka händer ju som sagt allt som oftast och den här gången var jag helt utan skuld till allt. Är det kanske mitt fel att restaurangen med de risfyllda fåglarna har fel på sina råvaror? För att göra en smärtsam historia kort, så var hela orsaken till smeknamnet att Mattanten av någon outgrundlig anledning råkade hitta ett levande riskorn när hon klappade mig. Riskornet fanns i närheten av det stället där kattpuppet kommer ut och raskt drog Mattanten den slutsatsen att jag hade blivit parasiterad till den milda grad att hårdhandskarna var tvungna att tas fram.
Jag har sett att det ligger ett paket framme med de förhatliga vita plattäcklena, som är så stora att hela halsen töjs ut som en boaorms när man ska svälja dem. Hon är dum om hon tror att jag går på det den här gången, för nu är jag beredd och jag tänker inte låta mig överrumplas!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
Därför fick jag sova i köket....
Hej och mjau!
Idag har jag bestämt mig för att det är dags att berätta om varför jag fick sova i köket för ett tag sedan. Egentligen var det inte mitt fel, men det är det väl ingen som kommer att tro på....
Datormannen och Mattanten är alltid på ovanvåningen och spikar och väsnas med en massa saker som dammar. Ibland använder de någon elak maskin som låter jättehögt i mina små känsliga öron. Det är helt omöjligt att vara i samma rum och jag har faktiskt försökt att hjälpa till, men då blir mina tassar så förfräsigt smutsiga och det är det värsta jag vet. Det här har pågått under en längre tid och för några dagar sedan tappade jag faktiskt tålamodet. Jag bestämde mig för att det var dags att hitta på något kattrick.
Med bestämda tassar promenerade jag in i finrummet. Först föll min gula blick på den nya mattan, men jag anade att jag skulle få på pälsen för det. Istället kröp jag in under flygeln som står i ena hörnet av rummet. Visserligen finns det ingen härlig matta under den, men det fick duga ändå. Jag satt en stund och tryckte och efter mycket om och men så hade jag lyckats prestera en vacker liten hög. Ha! Om de inte fick upp ögonen på mig nu, så vore det väl ändå höjden av spetsade öron?!
Det dröjde några timmar, men så äntligen fann Datormannen mitt lilla straff till dessa självupptagna varelser. Jag ångrar det inte och ska villigt erkänna att jag är stolt över min prestation. Det kunde de gott ha. Nu kanske de lär sig att jag måste komma i första hand.
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [4]
3 februari
kl. 09:32
Hej och mjau!
Idag har jag bestämt mig för att det är dags att berätta om varför jag fick sova i köket för ett tag sedan. Egentligen var det inte mitt fel, men det är det väl ingen som kommer att tro på....
Datormannen och Mattanten är alltid på ovanvåningen och spikar och väsnas med en massa saker som dammar. Ibland använder de någon elak maskin som låter jättehögt i mina små känsliga öron. Det är helt omöjligt att vara i samma rum och jag har faktiskt försökt att hjälpa till, men då blir mina tassar så förfräsigt smutsiga och det är det värsta jag vet. Det här har pågått under en längre tid och för några dagar sedan tappade jag faktiskt tålamodet. Jag bestämde mig för att det var dags att hitta på något kattrick.
Med bestämda tassar promenerade jag in i finrummet. Först föll min gula blick på den nya mattan, men jag anade att jag skulle få på pälsen för det. Istället kröp jag in under flygeln som står i ena hörnet av rummet. Visserligen finns det ingen härlig matta under den, men det fick duga ändå. Jag satt en stund och tryckte och efter mycket om och men så hade jag lyckats prestera en vacker liten hög. Ha! Om de inte fick upp ögonen på mig nu, så vore det väl ändå höjden av spetsade öron?!
Det dröjde några timmar, men så äntligen fann Datormannen mitt lilla straff till dessa självupptagna varelser. Jag ångrar det inte och ska villigt erkänna att jag är stolt över min prestation. Det kunde de gott ha. Nu kanske de lär sig att jag måste komma i första hand.
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [4]
Jag, snön och straffet
Hej och mjau!
Nu äntligen har den första månaden på året tassat iväg och det är dags att vända blad i almanackan. De lyckliga få som fick min almanacka i julklapp kan ju beundra mig där jag leker i snön. I år har det ju inte varit så mycket snö än.
Det var förstås lite, lite för några dagar sedan och då passade jag på att rusa runt och kasta upp små snöbollar i luften. Fördelen med snön är ju också att mitt tvättarbete inte blir så omfattande. I går t ex så regnade det och var riktigt elakt. Mattanten fick torka mig när jag kom in. Jag var helt lerig på bakbenen och på ena höften. Handduken blev jättesmutsig, men det tycker jag var rätt åt den!
I natt fick jag vara instängd i köket. Det blåste och ven och fönstrena skallrade. Jag kände mig jätteensam och lite rädd, så vid 02.30 hade jag fått nog. Det fanns liksom inget mer kul att hitta på. Jag hade redan balanserat på köksbänken och tassat runt på vedspisen. Jag såg mycket väl att det blev svarta tassavtryck på bänken, men det tycker jag gott de kan ha! Av tristess pep och jamade jag så högt jag kunde. Mattanten vaknade mycket riktigt och eftersom hon var så trött så var det lätt som en plätt att lura sig till att få sova i sängen.
Anledningen till att jag fick vara instängd i köket berättar jag om en annan gång...
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
1 februari
kl. 19:40
Hej och mjau!
Nu äntligen har den första månaden på året tassat iväg och det är dags att vända blad i almanackan. De lyckliga få som fick min almanacka i julklapp kan ju beundra mig där jag leker i snön. I år har det ju inte varit så mycket snö än.
Det var förstås lite, lite för några dagar sedan och då passade jag på att rusa runt och kasta upp små snöbollar i luften. Fördelen med snön är ju också att mitt tvättarbete inte blir så omfattande. I går t ex så regnade det och var riktigt elakt. Mattanten fick torka mig när jag kom in. Jag var helt lerig på bakbenen och på ena höften. Handduken blev jättesmutsig, men det tycker jag var rätt åt den!
I natt fick jag vara instängd i köket. Det blåste och ven och fönstrena skallrade. Jag kände mig jätteensam och lite rädd, så vid 02.30 hade jag fått nog. Det fanns liksom inget mer kul att hitta på. Jag hade redan balanserat på köksbänken och tassat runt på vedspisen. Jag såg mycket väl att det blev svarta tassavtryck på bänken, men det tycker jag gott de kan ha! Av tristess pep och jamade jag så högt jag kunde. Mattanten vaknade mycket riktigt och eftersom hon var så trött så var det lätt som en plätt att lura sig till att få sova i sängen.
Anledningen till att jag fick vara instängd i köket berättar jag om en annan gång...
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
Förfräsande mycket har hänt sedan sist
Hej och mjau!
Nu är det ett tag sedan jag var här och hälsade på. Det har förstås hänt en del sedan sist och skulle jag räkna upp allt så skulle det bli förfräsande mycket, så jag får välja ut några godbitar.
För ett tag sedan var det jättemörkt i hela huset och Mattanten tände en massa stearinljus som fräste och pös. Datormannen slängde in pinnar i den svarta metallådan som det ryker ur. De berättade för mig att apparaten med det hemska ringande ljudet inte ville leka med oss. Den hade försvunnit och var borta i flera dagar. Det var lugnt och skönt, men nu är den tillbaka igen och skrämmer upp mig. Den smyger liksom sig på en när man sover som bäst och rätt var det är så börjar det blinka om den och den låter jättehögt. Då kommer Datormannen eller Mattanten och talar lugnande till den. Ibland får de prata jättelänge med den innan den blir snäll. Det tycker jag är tråkigt. Då brukar jag försöka göra lite cirkuskonster eller en liten dans, så att de tittar på mig istället. För min del tycker jag att jag är en mycket roligare individ en den där lilla fjanten!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [4]
26 januari
kl. 11:28
Hej och mjau!
Nu är det ett tag sedan jag var här och hälsade på. Det har förstås hänt en del sedan sist och skulle jag räkna upp allt så skulle det bli förfräsande mycket, så jag får välja ut några godbitar.
För ett tag sedan var det jättemörkt i hela huset och Mattanten tände en massa stearinljus som fräste och pös. Datormannen slängde in pinnar i den svarta metallådan som det ryker ur. De berättade för mig att apparaten med det hemska ringande ljudet inte ville leka med oss. Den hade försvunnit och var borta i flera dagar. Det var lugnt och skönt, men nu är den tillbaka igen och skrämmer upp mig. Den smyger liksom sig på en när man sover som bäst och rätt var det är så börjar det blinka om den och den låter jättehögt. Då kommer Datormannen eller Mattanten och talar lugnande till den. Ibland får de prata jättelänge med den innan den blir snäll. Det tycker jag är tråkigt. Då brukar jag försöka göra lite cirkuskonster eller en liten dans, så att de tittar på mig istället. För min del tycker jag att jag är en mycket roligare individ en den där lilla fjanten!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [4]
Juldansen
Hej och mjau!
Sist vi träffades så berättade jag ju för er om min fräsiga och svansiga dans på julafton. Den blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig, men trots det så har den blivit väldigt omtalad och omåttligt populär på kort tid. För att ni också ska få ta del av min graciösa dansteknik och kanske lära er ett och annat på köpet, så publicerar jag härmed dansfilmen "Sigge the Cat"!!!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [8]
2 januari
kl. 00:37
Hej och mjau!
Sist vi träffades så berättade jag ju för er om min fräsiga och svansiga dans på julafton. Den blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig, men trots det så har den blivit väldigt omtalad och omåttligt populär på kort tid. För att ni också ska få ta del av min graciösa dansteknik och kanske lära er ett och annat på köpet, så publicerar jag härmed dansfilmen "Sigge the Cat"!!!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [8]
Min dansuppvisning
Hej och mjau!
På julafton var det så dags för mig att visa upp min väl inövade dans. Morrhåren darrade lite och jag svettades om tassarna. Jag tog några trevande tassar ut på scenen. Men det blev inte alls som jag hade tänkt mig.
Själva scenen utgjordes av en svansig och tjock matta. Den snälla tanten och farbrorn hade precis köpt mattan, så jag hade aldrig hälsat på den förut. Den var precis så tjock att jag skönk ner med hela tassen i den och lämnade små tasspår efter mig. En härlig upplevelse. Jag glömde helt bort mina darrande morrhår och sprang rakt ut på scenen och la mig ned. Utan en tanke på min publik började jag gnugga mina runda hamsterkinder mot mattan. Sedan gnuggade jag i tur och ordning hela huvudet, halsen, magen och benen. Slutligen så vandrade jag liggandes runt i en cirkel på mattan. Då hör jag publikens förtjusta rop: - Titta Sigge Katt dansar breakdance!
Så gick det alltså med min fina älvdans - den blev en breakdance och allt är mattans fel!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [3]
28 december
kl. 18:12
Hej och mjau!
På julafton var det så dags för mig att visa upp min väl inövade dans. Morrhåren darrade lite och jag svettades om tassarna. Jag tog några trevande tassar ut på scenen. Men det blev inte alls som jag hade tänkt mig.
Själva scenen utgjordes av en svansig och tjock matta. Den snälla tanten och farbrorn hade precis köpt mattan, så jag hade aldrig hälsat på den förut. Den var precis så tjock att jag skönk ner med hela tassen i den och lämnade små tasspår efter mig. En härlig upplevelse. Jag glömde helt bort mina darrande morrhår och sprang rakt ut på scenen och la mig ned. Utan en tanke på min publik började jag gnugga mina runda hamsterkinder mot mattan. Sedan gnuggade jag i tur och ordning hela huvudet, halsen, magen och benen. Slutligen så vandrade jag liggandes runt i en cirkel på mattan. Då hör jag publikens förtjusta rop: - Titta Sigge Katt dansar breakdance!
Så gick det alltså med min fina älvdans - den blev en breakdance och allt är mattans fel!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [3]
Julparty
Hej och mjau!
Nu är det snart jul och det börjar märkas i både liten och stor vrå. Mössen har åkt för att hälsa på sin gamla faster och de risfyllda fåglarna har sålt slut för länge sedan. Mattanten och Datormannen har försökt att göra fint här hemma och jag har hjälpt till på mitt eget lilla vis. I kväll blev jag t ex tvungen att springa ifatt flera julsnören som slet sig ur deras inslagna paketer. Tur att jag var snabb och hann fånga in dem innan de stack till nordpolen igen.
På julafton är jag bjuden till den snälla farbrorn och tanten på julmat. Jag har övat på en dans som jag tänkte visa upp dagen till ära. Här är en inspelning som jag gjorde nu ikväll. Med detta vill jag önska alla min kära och trogna läsare en Tassig Jul!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [6]
22 december
kl. 23:50
Hej och mjau!
Nu är det snart jul och det börjar märkas i både liten och stor vrå. Mössen har åkt för att hälsa på sin gamla faster och de risfyllda fåglarna har sålt slut för länge sedan. Mattanten och Datormannen har försökt att göra fint här hemma och jag har hjälpt till på mitt eget lilla vis. I kväll blev jag t ex tvungen att springa ifatt flera julsnören som slet sig ur deras inslagna paketer. Tur att jag var snabb och hann fånga in dem innan de stack till nordpolen igen.
På julafton är jag bjuden till den snälla farbrorn och tanten på julmat. Jag har övat på en dans som jag tänkte visa upp dagen till ära. Här är en inspelning som jag gjorde nu ikväll. Med detta vill jag önska alla min kära och trogna läsare en Tassig Jul!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [6]
Min tassvärmare och jag
Hej och mjau!
Idag har det varit lite kallare än vanligt ute. Då är det perfekt att ha en tassvärmare. Som tur är så har jag en alldeles egen sådan. Den finns nere i källaren och dit in kommer jag lätt genom min lilla dörr.
När jag kommer in i källaren brukar jag först och främst nosa runt lite så att inga små härliga möss försöker gömma sig någonstans. Därefter hoppar jag upp på den stora, vita lådan som är kall inuti. Jag tittar alltid ner bakom den och hälsar på den arga lilla tomten som bor där. Slutligen så balanserar jag vidare och hoppar ner på min härliga tassvärmare som sitter fast i väggen. Den är ganska lång och har en perfekt bredd som passar mig som klorna i tassen. Jag kan lätt sitta eller ligga på den utan att ramla ner. Ibland slumrar jag till en stund, men det är bara för syns skull. Egentligen är jag vaken och lyssnar spänt efter minsta lilla rörelse från ett potentiellt byte.
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [2]
19 december
kl. 23:04
Hej och mjau!
Idag har det varit lite kallare än vanligt ute. Då är det perfekt att ha en tassvärmare. Som tur är så har jag en alldeles egen sådan. Den finns nere i källaren och dit in kommer jag lätt genom min lilla dörr.
När jag kommer in i källaren brukar jag först och främst nosa runt lite så att inga små härliga möss försöker gömma sig någonstans. Därefter hoppar jag upp på den stora, vita lådan som är kall inuti. Jag tittar alltid ner bakom den och hälsar på den arga lilla tomten som bor där. Slutligen så balanserar jag vidare och hoppar ner på min härliga tassvärmare som sitter fast i väggen. Den är ganska lång och har en perfekt bredd som passar mig som klorna i tassen. Jag kan lätt sitta eller ligga på den utan att ramla ner. Ibland slumrar jag till en stund, men det är bara för syns skull. Egentligen är jag vaken och lyssnar spänt efter minsta lilla rörelse från ett potentiellt byte.
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [2]
