Hej och mjau!
Nu har Datormannen och Mattanten gjort det igen. Gjort bort sig alltså. Så blir det ju alltid när de får för sig att hitta på något utan att tillfråga mig innan.
Den här gången handlar det om att de har släpat hem en ny liten varelse. Stundtals så är ju allt försvansande lugnt, men ibland är det som om alla hundar på gatan har släppts lösa och tar till ton samtidigt. Ett förfräsande liv med andra ord. Begriper de inte att det är något fel på varelsen och att de måste lämna tillbaka den till affären där de köpte den? De kan väl i alla fall försöka laga den! Ska jag behöva sköta allt nu för tiden?
Dessutom innebär detta att jag har fått ytterligare en varelse att vakta - och detta UTAN löneförhöjning! Men det är förstås ingen som har frågat mig. Som vanligt får jag slita och släpa. Ska det fortsätta så här så måste jag nog ta ut semester....

Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [2]
Hej och mjau!
Jag har kommit på att jag och Spindelmannen har något gemensamt - vi kan båda klättra på fasader! Det är enkelt som bara den och svansigt roligt också.
Lätt som en liten fågel hoppar jag upp på ett bord som våra grannar i det gula huset har ställt fram (det måste väl vara till mig?) och därifrån kastar jag mig tasslöst mot husfasaden och griper tag i den med mina välslipade stilettklor. Sedan är det ingen match att klättra uppför hela husfasaden, kravla sig upp på taket för att på lätta tassar smyga fram till ett litet fågelbo som några små tjocka sparvar håller på att bygga.
Som vanligt blir man förstås störd när man utövar sin konst och inte heller får man något medhåll eller någon visad förståelse för sin yrkesskicklighet. Därför blir man tvungen att snabbt kasta sig ner från taket och springa fram till den arga Mattanten för att förklara för henne att det inte alls var som hon verkade tro eller tyckte att det såg ut att vara. Det enda jag ville var ju att kolla läget lite och hälsa på de små söta fjäderfäna. Men få henne att inse det är som att försöka avmaska en vildkatt...lycka till säger jag bara!

Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink
Hej och mjau!
Så var det dags igen. Med jämna mellanrum brukar det förekomma. Man vet aldrig i förväg när det ska ske, men då det är dags känns det i luften. Så även denna gång.
Mattanten fumlade med locket till en liten burk. Ha, ha, ha lika genomskinligt som flugornas små frasiga vingar. Datormannen lyfte upp mig och satte mig i sitt knä. Jag spände musklerna och bet ihop. Det är i det skedet som den lilla tablettbiten brukar komma. Men den här gången kom det ingen. De hade bytt taktik!
Snabbt fick jag omvärdera situationen och improvisera lite. När det lilla plaströret med äcklig vit, tjock smörja trycktes in i munnen på mig så kom jag på ett trick. Det sista en katt ska göra i den situationen är givetvis att svälja. Det är ju det de vill att man ska göra och alltid finns det ju någon hållhake med det. Istället lät jag den gräddliknande substansen fylla min mun. Ingen såg vad som höll på att hända, som jag tidigare berättat så är det ganska lätt att lura dessa godtrogna varelser. När kinderna var helt uppsvällda så spottade jag helt sonika ut alltihop på Datormannen. Han blev helt vit på tröjan och armarna.
Då kom de på ett annat sätt. Om de bara tryckte i mig lite i taget så blev det förfräsande svårt för mig att hålla allt kvar i munnen. Besegrad och förtvivlad blev jag tvungen att svälja. I min utsatta situation och aningslös som jag är så trodde jag ju att det var slut med detta. Men nej, nästa dag och nästa igen så upprepades proceduren. Magen kurrade och det kändes som om det var boxningsmatch där nere. Jag blev helt slut av attackerna och har sedan dess sovit som en kattunge. I dag mår jag bättre och tänkte kanske försöka få tag i en risfylld och härligt saftig liten blåhövdad fågel. Men det är bäst att passa på när ingen ser, för då kommer de väl med det där plaströret igen.....


Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [2]
Hej och mjau!
De senaste dagarna har det varit riktigt hundväder. Inte en katt har varit utomhus. Jag har faktiskt försökt att gå ut några gånger, men har ångrat mig i sista sekunden. Varje gång när Mattanten öppnar dörren ut ryser jag till och backar bakåt. Istället har jag tillbringat dagarna med kattiskt filosoferande och givetvis har jag hjälpt Datormannen och Mattanten med olika sysslor.
Idag har jag t ex inspekterat Mattantens städning. Hon torkade golvet medan jag trippade fram och tillbaka på ett element. En härlig tassvärmare om jag får säga vad jag tycker!
Igår hjälpte jag Datormannen efter bästa förmåga. Han var uppe på vinden och drog och slet i isoleringen som ligger där. Han försökte borra några hål i taket. För att vara på den säkra sidan att allt gick rätt till, så klättrade jag upp på takstolarna och svingade mig emellan dem. Någon måste ju hålla koll på allt, så att det inte går åt skogen! Precis när jag skulle kasta mig till den sista takstolen så missade jag den lite med baktassarna. Jag fick inte riktigt tag om den och blev hängande i framtassarna. Jag mjauade till och som tur var så kom Datormannen till undsättning och inspektionen kunde fortsätta. Allt såg bra ut och jag tror att Datormannen snart blir färdig med allt borrande. Jag hörde att han sa till Mattanten att det bara är lite kvar nu...
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [2]
Hej och mjau!
Idag har jag gjort något klösande dumt igen. Jag vågar inte ens svansa för er vad det är. Men jag kan avslöja att det luktade kattparfym på hela nedervåningen idag på morgonen när Mattanten kom ner. Jag kastade mig snabbt mot dörren och hade turen att bli utsläppt utan vidare. När jag efter en stund tassade in med svansen mellan benen och tittade under lugg, så var det fortfarande ingen som sa något. Jag besökte lite diskret brottsplatsen och såg till min lättnad att spåren var avlägsnade. Om jag har tur så har de glömt bort allt imorgon...
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [1]
Hej och mjau!
Idag blev jag orolig för Mattanten. Hon satt alldeles stilla i en mjuk fyrfoting och såg jättetrött ut. Jag gick några varv och svansade runt henne. Till slut hoppade jag upp i hennes knä för att kolla läget. Hon verkade helt utmattad, så jag försökte vara så snäll jag kunde och gosade med henne. Då blev hon glad och klappade mig och allt var bra igen.
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [0]
Hej och mjau!
Spaningscentralen har precis rapporterat till högkvarteret att Objekt Plågoande har varit synligt under eftermiddagen. Objektet valde att inta en defensiv position, förmodligen för att kunna bilda sig en uppfattning om våra styrkors storlek. Därefter smög han iväg i sin ljusa skepnad av dubbel kattstorlek. Dessvärre tappade spaningsstyrkorna bort honom och sedan den händelsen har han ej varit synlig i vårt område och ej heller närliggande central har fått upp något spår. Det har gått ut order om högsta beredskap och operationen förväntas vara slutförd innan julafton.
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [2]
Hej och mjau!
Återigen har turen lyst med sin frånvaro och jag har ännu en gång råkat ut för en blessyr. Den här gången handlar det om ett skadat framben och som vanligt är det väldigt synd om mig. Jag har under några dagar haltat och bara kunnat gå på tre ben. Det syns inget ytligt sår och Mattanten har undersökt benet så att inget är brutet. Jag tror att jag måste ha ett krigsråd och samla alla mina arméer av möss, sparvar och mesar. Så här kan det ju inte fortsätta. Min plågoande måste få på nosen så att han tröttnar på att antasta mig på det här sättet!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [4]
Hej och mjau!
För ett tag sedan råkade jag ut för en nosigt otrevlig händelse. Det började nämligen växa en liten vulkan på mitt huvud, precis ovanför ena ögat. Den växte och växte och det värkte och värkte. Till slut satte jag mig framför Datormannen och tittade bedjande upp på honom. Han klappade mig på huvudet och precis när han gjorde det så fick vulkanen ett utbrott. Det blev som en stor ugnspannkaka i pannan. Mattanten kom med kompresser och någon fräsig vätska som hon baddade på vulkanen. Datormannen försökte få vulkanen att spotta ut all lava som den hade i sig och efter ett tag så lugnade den sig. Helt utmattad somnade jag på min vita fäll medan Mattanten satt och baddade min panna i nästan en timme. Dagen därpå var jag pigg och kry igen och för att bevisa detta så sprang jag snabbt ut och fångade mig en härlig nygrillad mus med knaprig svans!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [9]
Hej och mjau!
Mattanten upphör aldrig att förvåna mig. Det senaste upptåget från hennes sida är att kleta smör på mina stackars framtassar. Varför gör man något sådant egentligen? Jag hade precis tvättat mig och var vit och fin om tassarna när hon hittade på sitt bus. Det blev jättekletigt och min fina stass blev helt förstörd. Jag fick såklart börja om från början och det var faktiskt inte så lätt. Det tog ett bra tag att få bort eländet och dessutom smakade det inte som smör brukar göra. Det hade en bitter och kemisk eftersmak. Hon tog väl något smör som var gammalt bara för att vara klösigt elak mot mig. Till råga på allt elände så har det börjat kurra i magen, så nu måste jag gå på toaletten.
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [5]
Hej och mjau!
Jag vill berätta för mina trogna fans att jag är på bättringsvägen. Den elaka revan på vänstra frambenet har börjat läka. Benet är inte svullet längre och jag haltar nästan inte alls. Så precis som jag skrev tidigare så är jag tuffare än ni tror.

Jag är noga med hygienen och håller såret rent.
Man är väl sin egen doktor, vetja!

Lugnet har infunnit sig och jag har åter tagit den blå stolen i
besittning. Mattanten har inte en chans och jag känner mig
listig som en räv....
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [0]
Idag är det sannerligen synd om mig. Igår fick jag en krigsskada på mitt vänstra framben, så idag får jag halta för hela slanten. Det är en lång reva som det kommer blod från. Jag tvättar mig så mycket jag kan för det brukar bli bättre då. Jag har sovit hos Mattanten i natt och hon klappade mig tröstande. Det är lite besvärligt när jag ska hoppa ned från hennes säng, för jag kan inte ta emot med mitt lilla ben, så Mattanten får bära mig istället. I dag ska jag stanna inne och kurera mig. Benet är lite svullet, men jag tror nog att jag blir frisk snart. Jag säger som Mowgli på julafton: "Jag mår fint. Jag mår bra. Jag är nog tuffare än somliga tror!"
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [0]
Hej och mjau!
Lyckliga äro de som förtjänar det. Saliga äro de som belönas.
Mina spanings- och vaktrundor har äntligen gett resultat. Enda sedan Tjuven hade den stora morrhåriga fräckheten att helt oinbjuden festa på mina läckerheter har ett stort spaningspådrag pågått.
Jag har strukit runt den misstänktas förmodade tjuvnäste. På smygande tassar och med magen mot det blöta gräset har jag lyssnat och spejat.
Till min nosiga förvåning så har det gett resulat. Häromdagen upptäckte jag att Tjuven och resten av ligan hade flytt sin kos. Puts väck! Även varelserna som de bodde hos var borta. Det har infunnit sig ett lugn i mitt revir och jag har ännu en gång fått bekräftelse på att jag är herre på min täppa. Det straffar sig att vara vasstandad mot Sigge Katt!
Så nu är det fest på campingen! Alla mina nussiga vänner är tassigt välkomna. Det bjuds på sura sniglar, lerigt regnvatten av fin årgång och spröda grässtrån.
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [0]
Hej och mjau!
Visste ni att jag är en cirkusartist? Det visste inte jag heller. Men idag på förmiddagen så fick jag det imponerande och klösiga beviset på att jag besitter denna dolda talang.
Jag och Datormannen lekte som vanligt Jag-är-högst-uppe-leken vid ett av plommonträden i den härliga trädgården där jag bor. Leken går till så att Datormannen står på marken och försöker nå mig, men det lyckas han aldrig med för jag klättrar alltid snabbt upp på en ny gren. Datormannen brukar peta på mig med en liten pinne och då försöker jag att fånga pinnen. Ibland lyckas han peta till mig innan jag hinner fram med tassen för att dänga till pinnen. Jag är väldigt snabb, så det är inte så ofta Datormannen vinner. Jag brukar faktiskt låta honom vinna ibland, så att han inte ska tröttna på leken.
Idag lekte vi som sagt och hade svansigt roligt. Datormannen var snabbare än vanligt och vann flera gånger. Jag tycker inte om att förlora, då blir jag sur. Därför försökte jag fånga pinnen så mycket jag bara kunde. Jag kastade mig mot den och smällde till den med tassen. I brådskan glömde jag att hålla i mig i trädet och föll därför tasslöst en bit ned. Snabb som jag är tog jag tag i en gren och svingade mig i den med framtassarna. Jag snurrade ett helt varv runt grenen och kastade mig sedan en bit snett ner åt höger till en annan gren och snurrade ett varv runt den också. Avslutningsvis hoppade jag snabbt upp på sistnämnda gren och satte mig rak i ryggen. Datormannen bara gapade och tittade på mig med stora ögon. Där fick han minsann se vad jag kan!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [2]
Hej och mjau!
Igår hände det igen, spott och fräs! Tjuven kom på besök för hundrafemtioåttonde gången. Den här gången kunde jag inte stoppa henne (jag tror det är en hon....) eftersom jag var instängd! Jag låg, efter en lång och arbetsam dag, och vilade mig på min vita ullfäll. Plötsligt hör jag ett välbekant knaprande och slurpande. Jag far upp och spetsar öronen. När jag vädrar i luften känner jag igen doften - Tjuvens! Jag tar sats och ska precis sladda runt hörnet och in i köket då det blir tvärstopp. Givetvis så har någon av varelserna glömt att jag ligger och sover på min fäll och helt utan anledning stängt dörren! Fräs och spott och tvi! Nu fick jag stå och höra på när Tjuven försåg sig av läckerheterna i godan ro. Mina läckerheter! Jag blev så uppjagad så jag var tvungen att klättra upp på ett skåp och balansera runt. När inte det hjälpte så attackerade jag en liten värnlös matta. Jag sparkade på den och försökte få utlopp för min ilska. Det hjälpte lite, men jag var fortfarande fräsigt arg. När väl Mattanten behagade öppna dörren, så var ju givetvis Tjuven flera svanslängder iväg. Mattanten märkte att någon hade tömt mina skålar och fyllde på nytt. Nu får jag nog ta fram mina boxtassar igen. Så här kan det ju inte få fortsätta!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [6]



Här kan du läsa om mig och mina spännande äventyr och upptåg. Jag hittar på allt möjligt, oftast sådant som bara faller mig på tassen.



