Här kan du läsa om mig och mina spännande äventyr och upptåg. Jag hittar på allt möjligt, oftast sådant som bara faller mig på tassen.
En jaktmiss
Hej och mjau!
I natt lyckades jag fjäska mig till att få sova hos Datormannen och Mattanten. Det tillhör inte vanligheterna att jag får den stora förmånen att sova i deras säng och när det väl händer så måste jag ändå ligga på en tråkig handduk. De påstår att jag "puppar ner". Vad det betyder eller vad de menar har jag ingen aning om. Jag om någon tvättar mig nämligen i tid och otid och är närmast lagd åt det pedantiska hållet.
Hur som helst så låg jag och sov i godan ro och njöt av tillvaron. Det blir alltid så gossigt varmt nere vid Matantens fötter och då brukar jag somna direkt. Den här natten blev jag dock störd i min skönhetssömn.
Plötsligt och utan förvarning uppenbarade sig en liten mus mitt framför morrhåren på mig. Den hade dessutom fräckheten att vifta på huvudet och det såg ut som om den vinkade åt mig. Jägarproffs som jag är så var jag vaken på en kattsekund. Jag låtsades givetvis sova, men egentligen var jag klarvaken som vattnet i min matskål. Mitt arbete är ju av vaktmästarkaraktär och därför faller det alltid på min lott att ta hand om sådana här jobb och jag har hittills inte fått några klagomål....tills helt nyligen...
När jag tyckte den lille krabaten hade retats tillräckligt satte jag ena klon i den. Mest för att den skulle veta sin plats, men samtidigt för att den inte skulle få en chans att smita. Jag puttade den lite fram och tillbaka och precis när jag tyckte det var dags att sätta tänderna i musen så började Mattanten att gasta. Givetvis så blir musen skrämd och försöker smita. Ha, ha att den kunde vara så dum! Lätt som en hårboll så borrar jag snabbt in klon lite djupare. Mattanten är inte speciellt hjälpsam, hon tänker som vanligt bara på sig själv och fortsätter sitt gastande. Ensam är stark och så även denna gång. När musen smiter in under täcket så är jag snabbt efter den.
Plötsligt så lyfter Mattanten upp mig. Trots att det är mitt i natten så bär hon haltandes iväg med mig och placerar mig bestämt på Den Blå Stolen. Hon virar en massa papper runt sin ena stortå och stänger sedan in sig i sovrummet. Ok, jag fattar vinken. Helt plötsligt är det skillnad på katter och fä. Men jag ska inte besvära och ska det vara på det viset så kan de gott ta och leta efter en ny vaktmästare. Så det så!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
26 augusti
kl. 22:49
Hej och mjau!
I natt lyckades jag fjäska mig till att få sova hos Datormannen och Mattanten. Det tillhör inte vanligheterna att jag får den stora förmånen att sova i deras säng och när det väl händer så måste jag ändå ligga på en tråkig handduk. De påstår att jag "puppar ner". Vad det betyder eller vad de menar har jag ingen aning om. Jag om någon tvättar mig nämligen i tid och otid och är närmast lagd åt det pedantiska hållet.
Hur som helst så låg jag och sov i godan ro och njöt av tillvaron. Det blir alltid så gossigt varmt nere vid Matantens fötter och då brukar jag somna direkt. Den här natten blev jag dock störd i min skönhetssömn.
Plötsligt och utan förvarning uppenbarade sig en liten mus mitt framför morrhåren på mig. Den hade dessutom fräckheten att vifta på huvudet och det såg ut som om den vinkade åt mig. Jägarproffs som jag är så var jag vaken på en kattsekund. Jag låtsades givetvis sova, men egentligen var jag klarvaken som vattnet i min matskål. Mitt arbete är ju av vaktmästarkaraktär och därför faller det alltid på min lott att ta hand om sådana här jobb och jag har hittills inte fått några klagomål....tills helt nyligen...
När jag tyckte den lille krabaten hade retats tillräckligt satte jag ena klon i den. Mest för att den skulle veta sin plats, men samtidigt för att den inte skulle få en chans att smita. Jag puttade den lite fram och tillbaka och precis när jag tyckte det var dags att sätta tänderna i musen så började Mattanten att gasta. Givetvis så blir musen skrämd och försöker smita. Ha, ha att den kunde vara så dum! Lätt som en hårboll så borrar jag snabbt in klon lite djupare. Mattanten är inte speciellt hjälpsam, hon tänker som vanligt bara på sig själv och fortsätter sitt gastande. Ensam är stark och så även denna gång. När musen smiter in under täcket så är jag snabbt efter den.
Plötsligt så lyfter Mattanten upp mig. Trots att det är mitt i natten så bär hon haltandes iväg med mig och placerar mig bestämt på Den Blå Stolen. Hon virar en massa papper runt sin ena stortå och stänger sedan in sig i sovrummet. Ok, jag fattar vinken. Helt plötsligt är det skillnad på katter och fä. Men jag ska inte besvära och ska det vara på det viset så kan de gott ta och leta efter en ny vaktmästare. Så det så!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Nyfikne jägaren Permalink Kommentarer [0]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/siggemi/entry/en_jaktmiss
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
