Här kan du läsa om mig och mina spännande äventyr och upptåg. Jag hittar på allt möjligt, oftast sådant som bara faller mig på tassen.
Munnen full
Hej och mjau!
Så var det dags igen. Med jämna mellanrum brukar det förekomma. Man vet aldrig i förväg när det ska ske, men då det är dags känns det i luften. Så även denna gång.
Mattanten fumlade med locket till en liten burk. Ha, ha, ha lika genomskinligt som flugornas små frasiga vingar. Datormannen lyfte upp mig och satte mig i sitt knä. Jag spände musklerna och bet ihop. Det är i det skedet som den lilla tablettbiten brukar komma. Men den här gången kom det ingen. De hade bytt taktik!
Snabbt fick jag omvärdera situationen och improvisera lite. När det lilla plaströret med äcklig vit, tjock smörja trycktes in i munnen på mig så kom jag på ett trick. Det sista en katt ska göra i den situationen är givetvis att svälja. Det är ju det de vill att man ska göra och alltid finns det ju någon hållhake med det. Istället lät jag den gräddliknande substansen fylla min mun. Ingen såg vad som höll på att hända, som jag tidigare berättat så är det ganska lätt att lura dessa godtrogna varelser. När kinderna var helt uppsvällda så spottade jag helt sonika ut alltihop på Datormannen. Han blev helt vit på tröjan och armarna.
Då kom de på ett annat sätt. Om de bara tryckte i mig lite i taget så blev det förfräsande svårt för mig att hålla allt kvar i munnen. Besegrad och förtvivlad blev jag tvungen att svälja. I min utsatta situation och aningslös som jag är så trodde jag ju att det var slut med detta. Men nej, nästa dag och nästa igen så upprepades proceduren. Magen kurrade och det kändes som om det var boxningsmatch där nere. Jag blev helt slut av attackerna och har sedan dess sovit som en kattunge. I dag mår jag bättre och tänkte kanske försöka få tag i en risfylld och härligt saftig liten blåhövdad fågel. Men det är bäst att passa på när ingen ser, för då kommer de väl med det där plaströret igen.....
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [2]
1 juli
kl. 09:20
Hej och mjau!
Så var det dags igen. Med jämna mellanrum brukar det förekomma. Man vet aldrig i förväg när det ska ske, men då det är dags känns det i luften. Så även denna gång.
Mattanten fumlade med locket till en liten burk. Ha, ha, ha lika genomskinligt som flugornas små frasiga vingar. Datormannen lyfte upp mig och satte mig i sitt knä. Jag spände musklerna och bet ihop. Det är i det skedet som den lilla tablettbiten brukar komma. Men den här gången kom det ingen. De hade bytt taktik!
Snabbt fick jag omvärdera situationen och improvisera lite. När det lilla plaströret med äcklig vit, tjock smörja trycktes in i munnen på mig så kom jag på ett trick. Det sista en katt ska göra i den situationen är givetvis att svälja. Det är ju det de vill att man ska göra och alltid finns det ju någon hållhake med det. Istället lät jag den gräddliknande substansen fylla min mun. Ingen såg vad som höll på att hända, som jag tidigare berättat så är det ganska lätt att lura dessa godtrogna varelser. När kinderna var helt uppsvällda så spottade jag helt sonika ut alltihop på Datormannen. Han blev helt vit på tröjan och armarna.
Då kom de på ett annat sätt. Om de bara tryckte i mig lite i taget så blev det förfräsande svårt för mig att hålla allt kvar i munnen. Besegrad och förtvivlad blev jag tvungen att svälja. I min utsatta situation och aningslös som jag är så trodde jag ju att det var slut med detta. Men nej, nästa dag och nästa igen så upprepades proceduren. Magen kurrade och det kändes som om det var boxningsmatch där nere. Jag blev helt slut av attackerna och har sedan dess sovit som en kattunge. I dag mår jag bättre och tänkte kanske försöka få tag i en risfylld och härligt saftig liten blåhövdad fågel. Men det är bäst att passa på när ingen ser, för då kommer de väl med det där plaströret igen.....
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: Thrillers Permalink Kommentarer [2]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/siggemi/entry/munnen_full
Skriv en kommentar:
Skrivet av Abbe den 16 juli, 2007 kl. 16:41 #
Skrivet av 136.8.150.6 den 20 juli, 2007 kl. 11:48 #