Här kan du läsa om mig och mina spännande äventyr och upptåg. Jag hittar på allt möjligt, oftast sådant som bara faller mig på tassen.
Pang i backen!
Hej och mjau!
Det jag tänkte berätta idag utspelade sig för länge, länge sedan. Det var på den tiden när jag var en liten, liten kattunge.
Datormannen och jag skulle åka och hälsa på doktorn och jag skulle få en tatuering i örat. Det var första gången jag skulle besöka doktorn och jag var jättenervös. Jag fick sitta i den lilla lådan med titt-ut-hålen medan Datormannen satt och höll i den brummande maskinens näsa. Han svängde lite på näsan och vi åkte hit och dit och maskinen brummade och förde en massa oväsen.
Plötsligt upptäckte jag att något väldigt jobbigt höll på att hända! Det mullrade jättemycket i magen! Aj, aj, aj vad det värkte. Jag sa till Datormannen att han skulle stanna för att jag var tvungen att gå en sväng, men han hörde mig inte. Då höjde jag rösten och lyckades få fram ett basliknande mjauande och det tog skruv! Datormannen tittade oroligt på mig, men olyckligtvis kunde han inte stanna den rullande maskinen meddetsamma. Vi rullade precis nedför en backe och det var stora bergväggar på båda sidor och helt omöjligt att få stopp på maskinen.
Ja, så det gick som det gick. När Datormannen väl hade fått stopp på eländesmaskinen så var olyckan redan händ. Datormannen fick lyfta ut mig ur titt-ut-lådan och ta med den ut för att avlägsna bevismaterialet. Jag ställde mig på bakbenen och tittade ut genom fönstret för att se att allt gick rätt till. Sedan åkte vi vidare och det var ingen som märkte någonting. Och må alla fräsiga klor drabba den som skvallrar om det här!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: När jag var liten Permalink Kommentarer [1]
30 augusti
kl. 21:24
Hej och mjau!
Det jag tänkte berätta idag utspelade sig för länge, länge sedan. Det var på den tiden när jag var en liten, liten kattunge.
Datormannen och jag skulle åka och hälsa på doktorn och jag skulle få en tatuering i örat. Det var första gången jag skulle besöka doktorn och jag var jättenervös. Jag fick sitta i den lilla lådan med titt-ut-hålen medan Datormannen satt och höll i den brummande maskinens näsa. Han svängde lite på näsan och vi åkte hit och dit och maskinen brummade och förde en massa oväsen.
Plötsligt upptäckte jag att något väldigt jobbigt höll på att hända! Det mullrade jättemycket i magen! Aj, aj, aj vad det värkte. Jag sa till Datormannen att han skulle stanna för att jag var tvungen att gå en sväng, men han hörde mig inte. Då höjde jag rösten och lyckades få fram ett basliknande mjauande och det tog skruv! Datormannen tittade oroligt på mig, men olyckligtvis kunde han inte stanna den rullande maskinen meddetsamma. Vi rullade precis nedför en backe och det var stora bergväggar på båda sidor och helt omöjligt att få stopp på maskinen.
Ja, så det gick som det gick. När Datormannen väl hade fått stopp på eländesmaskinen så var olyckan redan händ. Datormannen fick lyfta ut mig ur titt-ut-lådan och ta med den ut för att avlägsna bevismaterialet. Jag ställde mig på bakbenen och tittade ut genom fönstret för att se att allt gick rätt till. Sedan åkte vi vidare och det var ingen som märkte någonting. Och må alla fräsiga klor drabba den som skvallrar om det här!
Tack och mjau!
/Sigge Katt
Postat i: När jag var liten Permalink Kommentarer [1]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/siggemi/entry/pang_i_backen
Skriv en kommentar:
Mjau mjau
Skrivet av Testar den 18 augusti, 2008 kl. 13:50 #