Hagamännen
De senaste dagarna har jag gått och blivit riktigt hatisk och bitter. Insikten att det finns så oerhört många svin där ute gör en ju närmast deprimerad. En sak förstår jag dock inte; om man nu hatar kvinnor så djupt som till exempel ovanstående Hagamän, varför vågar man inte stå för det? När AB ringer upp en av männen bortförklarar han hemsidan med att det hela är ett "skämt" (skitkul) och att benämningen "Hagamännen" inte alls har något med Hagamannen att göra: "Alltså, det är en kompisgrej som har att göra med Hagaparken". Hagaparken? Kan man bli sämre på att ljuga? De har ju för fan en bild på Hagamannen på hemsidan. Herregud, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Nöjer mig kort och gott med att konstatera att jag hatar överklassbarn och deras jävla kvinnosyn. Patetiska är vad ni är.
I all förtvivlan glädjer jag mig i alla fall åt en av artiklarna i dagens DN: "Hans Klette, professor emeritus i straffrätt och ordförande i Brottsofferjourernas riksförbund, BOJ, har länge hävdat att våldtäktslagstiftningen borde skrivas om. I stället för att, som i dag, tala om "uppsåt" och kräva bevis på gärningsmannens avsikt att våldta, vill han införa begreppet "oaktsamhet", vilket i stället skulle innebära en skyldighet att försäkra sig om kvinnans medgivande."
Äntligen någon som förstår att det är lagstiftningen det är fel på, inte vad kvinnan har på sig. Sedan är det ju en jävla gåta att det finns män som överhuvud taget vill ha sex med en tjej som är stupfull, och dessutom i sällskap med bästa kompisen. Men å andra sidan har jag slutat förvånas.
PS. "Ladyn" förresten... Hjälp mig.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
31 augusti
kl. 09:52
Idag skriver AB om överklassungdomar som hyllar Hagamannen (tack för länk, Marcus):
"De kallar sig Sällskapet Hagamännen och uppmanar till våldtäkt av kvinnor. Medlemmarna är överklassungdomar som brukar roa sig på Stureplan. Flera av dem är barn till kändisar. Så här lyder sällskapets beskrivning på hemsidan: "Sällskapet Hagamännen är en sluten krets för en utvald skara Hagamän i
sina bästa år som alla delar idén om att sexuellt umgänge är något som
gärna får ske efter endast den ene partens (mannens) villkor, det vill
säga ladyn skall inte ha något val!"De senaste dagarna har jag gått och blivit riktigt hatisk och bitter. Insikten att det finns så oerhört många svin där ute gör en ju närmast deprimerad. En sak förstår jag dock inte; om man nu hatar kvinnor så djupt som till exempel ovanstående Hagamän, varför vågar man inte stå för det? När AB ringer upp en av männen bortförklarar han hemsidan med att det hela är ett "skämt" (skitkul) och att benämningen "Hagamännen" inte alls har något med Hagamannen att göra: "Alltså, det är en kompisgrej som har att göra med Hagaparken". Hagaparken? Kan man bli sämre på att ljuga? De har ju för fan en bild på Hagamannen på hemsidan. Herregud, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Nöjer mig kort och gott med att konstatera att jag hatar överklassbarn och deras jävla kvinnosyn. Patetiska är vad ni är.
I all förtvivlan glädjer jag mig i alla fall åt en av artiklarna i dagens DN: "Hans Klette, professor emeritus i straffrätt och ordförande i Brottsofferjourernas riksförbund, BOJ, har länge hävdat att våldtäktslagstiftningen borde skrivas om. I stället för att, som i dag, tala om "uppsåt" och kräva bevis på gärningsmannens avsikt att våldta, vill han införa begreppet "oaktsamhet", vilket i stället skulle innebära en skyldighet att försäkra sig om kvinnans medgivande."
Äntligen någon som förstår att det är lagstiftningen det är fel på, inte vad kvinnan har på sig. Sedan är det ju en jävla gåta att det finns män som överhuvud taget vill ha sex med en tjej som är stupfull, och dessutom i sällskap med bästa kompisen. Men å andra sidan har jag slutat förvånas.
PS. "Ladyn" förresten... Hjälp mig.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
More about the pigs
Jag är medveten om att det är den som är målsägande som ska kunna bevisa att ett brott har begåtts, och det är bra, men när olika målsägandes ord, beroende på om det handlar om en man eller en kvinna, inte värderas likvärdigt är det ju käpprätt åt helvete. Givetvis är det oerhört viktigt att ingen döms för ett brott som han eller hon inte har begått men jag tror faktiskt att jag vågar påstå två saker.
1. Med tanke på hur kvinnor som anmäler att de har blivit våldtagna vanligen behandlas av rättsväsendet är det föga troligt att någon tycker att det är ROLIGT att anklaga någon annan för våldtäkt; att gå till polis och domstol är följaktligen ingenting som man utsätter sig för om man verkligen inte tror att man ska bli trodd. Det är fanimej ingenting man HITTAR PÅ.
2. Ett offer av manligt kön anklagas sällan för att vara anledningen till att brottet har begåtts. Det gör däremot ett offer av kvinnligt kön; när hon gör en anmälan om våldtäkt får hon veta att hon har haft för kort kjol, för uringad topp, för mycket smink; att hon varit för berusad, för uppmuntrande och för promiskuös vid tidigare tillfällen för att hennes historia ska vara trovärdig; hon får veta att hon inte borde ha gått hem ensam från krogen, eller att hon överhuvud taget inte borde ha varit så dum i huvudet att gå ut när det var mörkt, osv. Sådant ligger henne till last, det gör henne till boven i dramat: det är hennes fel att förövaren har betett sig som han gjort. Om hon inte hade varit så jävla dum i huvudet och satt på sig den där korta klänningen hade det här ju aldrig hänt (underförstått: eftersom män tänker med kuken).
AB idag: "Sanna och hennes väninna är kritiska mot hur polisen bedrivit utredningen. Två av hennes gamla pojkvänner har fått påringningar från polisen. "Polisen har frågat hur hon är i sängen och vad hon gillar bäst. Om det är oralt, vaginalt eller analt. Sen har de frågat vad hon brukar ha på sig när hon går på krogen." Sanna själv har också fått närgångna frågor om sitt sexliv."
Under vilka omständigheter blir en kvinna egentligen trodd? Vad krävs för att en hon ska kunna få rätt i våldtäktsmål? Jo, hon ska helst vara medelålders, ordentligt påbylsad, oskuld, osminkad och hon ska helst ha blivit påhoppad av en främmande man på väg hem från Konsum en tisdagsförmiddag. Dessutom ska hon inte ha en droppe alkohol i blodet (för då är det ju hennes eget fel att hon blivit våldtagen), givetvis heller ingen narkotika; och hon ska omedelbart uppsöka en läkare. Det är en klar fördel om hennes underliv är totalt söndertrashat och en förutsättning att sperma från våldtäktsmannen finns kvar i kvinnan (obs, tvätta dig ej, och låt förövaren hållas tills han har fått utlösning).
Om du inte uppfyller ovanstånede kriterier kan du glömma att du har en chans.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [11]
30 augusti
kl. 10:34
Egentligen har Micaela redan skrivit utomordentligt bra om hur kvinnor systematiskt skuldbeläggs i rättssammanhang men det kliar för mycket i fingrarna för att jag ska kunna låta bli att fortsätta på samma tema. Ingen chans att jag släpper det här med att Stureplansprofilerna frias efter en anmärkningsvärt kort tid i häktet, och glöm att jag låter bli att ta debatten mot alla de som skrivit kommentarer på tidigare inlägg och som anser att jag dömer någon på lösa grunder. Jag ska ha sista ordet.Jag är medveten om att det är den som är målsägande som ska kunna bevisa att ett brott har begåtts, och det är bra, men när olika målsägandes ord, beroende på om det handlar om en man eller en kvinna, inte värderas likvärdigt är det ju käpprätt åt helvete. Givetvis är det oerhört viktigt att ingen döms för ett brott som han eller hon inte har begått men jag tror faktiskt att jag vågar påstå två saker.
1. Med tanke på hur kvinnor som anmäler att de har blivit våldtagna vanligen behandlas av rättsväsendet är det föga troligt att någon tycker att det är ROLIGT att anklaga någon annan för våldtäkt; att gå till polis och domstol är följaktligen ingenting som man utsätter sig för om man verkligen inte tror att man ska bli trodd. Det är fanimej ingenting man HITTAR PÅ.
2. Ett offer av manligt kön anklagas sällan för att vara anledningen till att brottet har begåtts. Det gör däremot ett offer av kvinnligt kön; när hon gör en anmälan om våldtäkt får hon veta att hon har haft för kort kjol, för uringad topp, för mycket smink; att hon varit för berusad, för uppmuntrande och för promiskuös vid tidigare tillfällen för att hennes historia ska vara trovärdig; hon får veta att hon inte borde ha gått hem ensam från krogen, eller att hon överhuvud taget inte borde ha varit så dum i huvudet att gå ut när det var mörkt, osv. Sådant ligger henne till last, det gör henne till boven i dramat: det är hennes fel att förövaren har betett sig som han gjort. Om hon inte hade varit så jävla dum i huvudet och satt på sig den där korta klänningen hade det här ju aldrig hänt (underförstått: eftersom män tänker med kuken).
AB idag: "Sanna och hennes väninna är kritiska mot hur polisen bedrivit utredningen. Två av hennes gamla pojkvänner har fått påringningar från polisen. "Polisen har frågat hur hon är i sängen och vad hon gillar bäst. Om det är oralt, vaginalt eller analt. Sen har de frågat vad hon brukar ha på sig när hon går på krogen." Sanna själv har också fått närgångna frågor om sitt sexliv."
Under vilka omständigheter blir en kvinna egentligen trodd? Vad krävs för att en hon ska kunna få rätt i våldtäktsmål? Jo, hon ska helst vara medelålders, ordentligt påbylsad, oskuld, osminkad och hon ska helst ha blivit påhoppad av en främmande man på väg hem från Konsum en tisdagsförmiddag. Dessutom ska hon inte ha en droppe alkohol i blodet (för då är det ju hennes eget fel att hon blivit våldtagen), givetvis heller ingen narkotika; och hon ska omedelbart uppsöka en läkare. Det är en klar fördel om hennes underliv är totalt söndertrashat och en förutsättning att sperma från våldtäktsmannen finns kvar i kvinnan (obs, tvätta dig ej, och låt förövaren hållas tills han har fått utlösning).
Om du inte uppfyller ovanstånede kriterier kan du glömma att du har en chans.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [11]
Förresten...
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [10]
29 augusti
kl. 19:51
...så här ser svinen ut.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [10]
Idag våldtog Sverige ännu en våldtagen kvinna
"Enligt assistentåklagare Joakim Eriksson vid City åklagarkammare saknas tillräcklig bevisning för att kunna väcka åtal mot de två männen. Bland annat är den anmälande kvinnans minnesbild av händelsen otydlig" skriver DN. Tror fan att kvinnans minnesbild av händelsen är otydlig, hur skulle den kunna vara annat när de drogade henne innan våldtäkten? Vad det egentligen handlar om är naturligtvis att kvinnors ord inte väger lika tungt som mäns. Ord står mot ord, visst, men en kvinnas ord har inte samma värde som en mans. Att kvinnan utöver sin berättelse hade "ganska omfattande skador" samt att en av männen tidigare suttit häktad för samma typ av brott spelar tydligen ingen roll; vad som krävs för att en kvinna ska bli trodd är antingen att våldtäktsmannen erkänner eller att han blir tagen på bar gärning.
Jag är så arg att jag kokar. Jag vill ut och protestera, jag vill demonstrera. Jag vill starta krig, nu! Jag vill hämnas! Jag vill slå, sparka och spotta. Jag vill trycka upp fjärrkontroller i svinens analöppningar, jag vill skära av deras kukar och slå sönder pungkulorna med ett basebollträ. Och sedan vill jag att de ska förnedras av rättsväsendet, precis så som kvinnor gång på gång förnedras och kränks av de svenska domstolarna.
Fy fan vad jag skäms. Det här är Sverige, året är 2007, och kvinnor fortsätter att våldtas av det svenska rättssystemet.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [18]
29 augusti
kl. 19:08
Brudar, nu är det krig. Stureplansprofilerna gick fria och än en gång får vi svart på vitt att kvinnor inte har något rättsskydd i Världens Bästa Land. "Enligt assistentåklagare Joakim Eriksson vid City åklagarkammare saknas tillräcklig bevisning för att kunna väcka åtal mot de två männen. Bland annat är den anmälande kvinnans minnesbild av händelsen otydlig" skriver DN. Tror fan att kvinnans minnesbild av händelsen är otydlig, hur skulle den kunna vara annat när de drogade henne innan våldtäkten? Vad det egentligen handlar om är naturligtvis att kvinnors ord inte väger lika tungt som mäns. Ord står mot ord, visst, men en kvinnas ord har inte samma värde som en mans. Att kvinnan utöver sin berättelse hade "ganska omfattande skador" samt att en av männen tidigare suttit häktad för samma typ av brott spelar tydligen ingen roll; vad som krävs för att en kvinna ska bli trodd är antingen att våldtäktsmannen erkänner eller att han blir tagen på bar gärning.
Jag är så arg att jag kokar. Jag vill ut och protestera, jag vill demonstrera. Jag vill starta krig, nu! Jag vill hämnas! Jag vill slå, sparka och spotta. Jag vill trycka upp fjärrkontroller i svinens analöppningar, jag vill skära av deras kukar och slå sönder pungkulorna med ett basebollträ. Och sedan vill jag att de ska förnedras av rättsväsendet, precis så som kvinnor gång på gång förnedras och kränks av de svenska domstolarna.
Fy fan vad jag skäms. Det här är Sverige, året är 2007, och kvinnor fortsätter att våldtas av det svenska rättssystemet.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [18]
Kortfattat
Idag har jag gått igenom hela min garderob. Jag har slängt en hel del, plockat ihop en kolossalt stor kasse som ska till Emmaus och, framför allt, förfasat mig över att jag har så ofantligt mycket kläder. Kläder som jag har använt en eller två gånger och till och med kläder som jag ALDRIG har använt. Jag hittade exempelvis en Acne-klänning som fortfarande hade prislappen kvar. Ångest.
Jag vågar knappt tänka på veckan som kommer. På måndag börjar min nya kurs, på onsdag börjar jag på mitt nya jobb (japp, jag fick det) och på lördag flyttar vi in i vår nya lägenhet. Jag kommer garanterat få magsår.
Jag har beslutsångest över hur jag ska göra med mitt gamla jobb. Jag har inte talat om för dem att jag fått ett nytt eftersom jag vill ha kvar det gamla om jag inte skulle trivas på det nya samt om ekonomin inte går ihop. Å andra sidan verkar det inte vara några problem att få jobba mycket på nya stället, innan jag ens har börjat har de ringt och fråga om jag vill jobba dagtid med en kampanj i höst. Det vill jag, men jag börjar ana att det är att ta sig vatten över huvudet att ha två jobb och samtidigt läsa två kurser som båda är på ganska ordentligt avancerad nivå. Jag vill ju hinna läsa, skriva, träna och spend time with my love ones också... (Tips, någon?)
Som om det inte vore nog så har jag börjat blocka folk på Facebook. Jag tolererar ICKE att gamla skolkompisar som man knappt kommer ihåg namnet på lägger till en bara för att kunna skryta om att han/hon har 564 kompisar. Själv har jag 25 och det blir snarare färre och färre än fler och fler.
Slutligen vill jag meddela att jag har ställt mig på kö till Petra Östergrens bok "Porr, horor och feminister". När den är färdigläst kommer ni förmodligen få genomlida ännu några kritiska inlägg om prostitutionens offer i denna blogg.
På återseende!
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [7]
29 augusti
kl. 14:03
Idag ska jag lämna alla er lyckliga horor ifred och på grund av tidsbrist och extrem stress endast plita ner något kortfattat i punktform.Idag har jag gått igenom hela min garderob. Jag har slängt en hel del, plockat ihop en kolossalt stor kasse som ska till Emmaus och, framför allt, förfasat mig över att jag har så ofantligt mycket kläder. Kläder som jag har använt en eller två gånger och till och med kläder som jag ALDRIG har använt. Jag hittade exempelvis en Acne-klänning som fortfarande hade prislappen kvar. Ångest.
Jag vågar knappt tänka på veckan som kommer. På måndag börjar min nya kurs, på onsdag börjar jag på mitt nya jobb (japp, jag fick det) och på lördag flyttar vi in i vår nya lägenhet. Jag kommer garanterat få magsår.
Jag har beslutsångest över hur jag ska göra med mitt gamla jobb. Jag har inte talat om för dem att jag fått ett nytt eftersom jag vill ha kvar det gamla om jag inte skulle trivas på det nya samt om ekonomin inte går ihop. Å andra sidan verkar det inte vara några problem att få jobba mycket på nya stället, innan jag ens har börjat har de ringt och fråga om jag vill jobba dagtid med en kampanj i höst. Det vill jag, men jag börjar ana att det är att ta sig vatten över huvudet att ha två jobb och samtidigt läsa två kurser som båda är på ganska ordentligt avancerad nivå. Jag vill ju hinna läsa, skriva, träna och spend time with my love ones också... (Tips, någon?)
Som om det inte vore nog så har jag börjat blocka folk på Facebook. Jag tolererar ICKE att gamla skolkompisar som man knappt kommer ihåg namnet på lägger till en bara för att kunna skryta om att han/hon har 564 kompisar. Själv har jag 25 och det blir snarare färre och färre än fler och fler.
Slutligen vill jag meddela att jag har ställt mig på kö till Petra Östergrens bok "Porr, horor och feminister". När den är färdigläst kommer ni förmodligen få genomlida ännu några kritiska inlägg om prostitutionens offer i denna blogg.
På återseende!
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [7]
Lyckliga horor?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [7]
28 augusti
kl. 11:04
Eftersom det känns något utdraget att behöva förklara och försvara sig genom att skriva kommentar efter kommentar fortsätter jag på gårdagens tema. Lyckliga horor, finns de? Vill man verkligen sälja sin kropp frivilligt? Och vem fan är jag att döma någon annan?
Vi kan väl börja med kontroversen som rör om det över huvud taget existerar prostituerade kvinnor som utövar sitt "yrke" på frivillig basis. Därom går åsikterna uppenbart isär, men vad som förvånar mig är att merparten av de som har kommenterat mitt föregående inlägg hävdar att de flesta som prostituerar sig gör det av fri vilja. Många refererar till Petra Östergrens bok "Porr, horor och feminister", en bok som inte utan anledning har fått mycket kritik. Självklart finns det ett fåtal kvinnor som säger sig ägna sig åt prostitution av "egen, fri vilja" (som om det skulle existera någon renodlad sådan) men här har jag två invändningar.
För det första tror jag att många som säljer sex intalar sig att de gör det frivilligt, att det dessutom är helt okej, kanske till och med att de tycker om det de gör. Varför? För att orka med, såklart. Om man förnekar att sexuella tjänster innebär att köparen (vanligtvis mannen) innehar en maktposition där han har övertaget om kvinnan är man totalt ute och cyklar. Män är generellt fysiskt starkare än kvinnor och i den stund då "tjänsten" utförs har kvinnan ingen att vända sig till. Det räcker alltså med vetskapen att något skulle kunna hända för att vara rädd. Att arbeta som prostituerad är alltså ingen dans rosor, men alltjämt tvingas kvinnor av ekonomiska och/eller sociala skäl att utföra dessa tjänster. Och varför tycka att något som man inte kan undvika att göra är pest och pina? Så fungerar inte vi människor. Det är inte, som många tror, så att vi först har en åsikt eller attityd och sedan handlar därefter. Tvärtom ändrar vi våra åsikter och attityder efter våra handlingar eftersom vi eftersträvar konsonans. Så visst har jag rätt att ha uppfattningen att kvinnor som säljer sex i vissa fall inte vet sitt eget bästa, och kanske intalar sig att hon trivs med sitt "yrke" trots att så inte är fallet. Efter en grundkurs i psykologi skulle vem som helst hålla med mig om detta basala samband.
För det andra, även om det verkligen skulle finnas prostituerade kvinnor som trivs med sitt yrkesval och som aldrig känner sig rädda när de säljer sina tjänster till främmande män, har jag då inte rätt att tycka att de gör alla andra kvinnor en björntjänst? Har jag inte rätt att kritisera dem? Att tala om för en kvinna som tvingas sälja sex mot sin vilja att hon har skuld i det hon gör vore både fel och elakt av mig av den enkla anledningen att det inte är hennes fel att män sätter på henne dagarna i ändå. Men en kvinna som gör det helt frivilligt, som tycker att det är roligt att prostituera sig, henne har jag all rätt att moralisera över. För vad hon gör är att indirekt ge alla sexköpare rätt. Hon talar om för världen att en kvinnas kropp är en sak, ett objekt, ett jävla ting. Och detta ting kan dessutom köpas för pengar. En kvinnas kropp har ett pris, en kvinnas kropp är till salu för den som har råd.
Detta vägrar jag acceptera. Min kropp är bara min, min kropp är ingen jävla konsumtionsvara. Men eftersom män växer upp med tron att så inte är fallet går jag likt förbannat runt och är rädd för att bli nerslagen och våldtagen. I förlängningen leder en legal sexköphandel till våldtäkter och kvinnomord. Samhället har en gång för alla signalerat att det är fritt fram, en kvinna är ett objekt som kan behandlas som vilken annan vara som helst. Tack och lov är det förbjudet att köpa sex i Sverige, vi har efter århundranden äntligen insett att handeln med kvinnokroppar är helt och hållet oacceptabel.
Men det skrämmer mig verkligen att så många fortfarande anser det rätt att prissätta kvinnors kroppar.
Vi kan väl börja med kontroversen som rör om det över huvud taget existerar prostituerade kvinnor som utövar sitt "yrke" på frivillig basis. Därom går åsikterna uppenbart isär, men vad som förvånar mig är att merparten av de som har kommenterat mitt föregående inlägg hävdar att de flesta som prostituerar sig gör det av fri vilja. Många refererar till Petra Östergrens bok "Porr, horor och feminister", en bok som inte utan anledning har fått mycket kritik. Självklart finns det ett fåtal kvinnor som säger sig ägna sig åt prostitution av "egen, fri vilja" (som om det skulle existera någon renodlad sådan) men här har jag två invändningar.
För det första tror jag att många som säljer sex intalar sig att de gör det frivilligt, att det dessutom är helt okej, kanske till och med att de tycker om det de gör. Varför? För att orka med, såklart. Om man förnekar att sexuella tjänster innebär att köparen (vanligtvis mannen) innehar en maktposition där han har övertaget om kvinnan är man totalt ute och cyklar. Män är generellt fysiskt starkare än kvinnor och i den stund då "tjänsten" utförs har kvinnan ingen att vända sig till. Det räcker alltså med vetskapen att något skulle kunna hända för att vara rädd. Att arbeta som prostituerad är alltså ingen dans rosor, men alltjämt tvingas kvinnor av ekonomiska och/eller sociala skäl att utföra dessa tjänster. Och varför tycka att något som man inte kan undvika att göra är pest och pina? Så fungerar inte vi människor. Det är inte, som många tror, så att vi först har en åsikt eller attityd och sedan handlar därefter. Tvärtom ändrar vi våra åsikter och attityder efter våra handlingar eftersom vi eftersträvar konsonans. Så visst har jag rätt att ha uppfattningen att kvinnor som säljer sex i vissa fall inte vet sitt eget bästa, och kanske intalar sig att hon trivs med sitt "yrke" trots att så inte är fallet. Efter en grundkurs i psykologi skulle vem som helst hålla med mig om detta basala samband.
För det andra, även om det verkligen skulle finnas prostituerade kvinnor som trivs med sitt yrkesval och som aldrig känner sig rädda när de säljer sina tjänster till främmande män, har jag då inte rätt att tycka att de gör alla andra kvinnor en björntjänst? Har jag inte rätt att kritisera dem? Att tala om för en kvinna som tvingas sälja sex mot sin vilja att hon har skuld i det hon gör vore både fel och elakt av mig av den enkla anledningen att det inte är hennes fel att män sätter på henne dagarna i ändå. Men en kvinna som gör det helt frivilligt, som tycker att det är roligt att prostituera sig, henne har jag all rätt att moralisera över. För vad hon gör är att indirekt ge alla sexköpare rätt. Hon talar om för världen att en kvinnas kropp är en sak, ett objekt, ett jävla ting. Och detta ting kan dessutom köpas för pengar. En kvinnas kropp har ett pris, en kvinnas kropp är till salu för den som har råd.
Detta vägrar jag acceptera. Min kropp är bara min, min kropp är ingen jävla konsumtionsvara. Men eftersom män växer upp med tron att så inte är fallet går jag likt förbannat runt och är rädd för att bli nerslagen och våldtagen. I förlängningen leder en legal sexköphandel till våldtäkter och kvinnomord. Samhället har en gång för alla signalerat att det är fritt fram, en kvinna är ett objekt som kan behandlas som vilken annan vara som helst. Tack och lov är det förbjudet att köpa sex i Sverige, vi har efter århundranden äntligen insett att handeln med kvinnokroppar är helt och hållet oacceptabel.
Men det skrämmer mig verkligen att så många fortfarande anser det rätt att prissätta kvinnors kroppar.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [7]
Kvinna som hatar män
Om jag inte hade världens underbaraste pojkvän, en handfull fina vänner av manligt kön samt världens bästa lillebror (och så två till som också är bra) skulle jag tappa allt hopp om männen. Jag skulle bli en renodlad manhaterska. Jag skulle förakta det manliga släktet, ja, jag skulle verkligen sjunka så lågt att jag buntade ihop alla män och tillbringade mitt liv till att gå runt och vara bitter och jävlig. För faktum är att ingenting, absolut INGENTING, tyder på att det blir bättre. Män fortsätter att vara de svin de i flera årtusenden varit, de upphör inte att förtrycka, kränka, slå, misshandla, våldta och döda kvinnor. Och därför har jag jävligt svårt för många av dem.
För att återgå till dagens artikel. Hur kan man ens få kallas människa om man behandlar kvinnor på följande vis? "Totalt arbetar 13 kvinnor åt en hallick som tar ut knappt 500 kronor per samlag. En av kvinnorna har tagit emot 450 män på mindre än 40 dagar. Flickorna får inte duscha mellan besöken och måste be om lov för att få gå på toaletten", och: "Poliser kunde säga "det är bara en rysk hora". (Jag sätter min högra hand på att det uteslutande handlar om manliga poliser.) Det vill säga, först utnyttjas kvinnor sexuellt av män vars kvinnosyn borde räcka som skäl att skjuta skallen av dem, sedan omhändertas de av poliser som föraktar dem, och slutligen kommer de (i och för sig sällan men det händer) till domstolen som talar om för dem att de brott de utsatts för ger förövarna böter. (Inte en enda man har sedan lagen om förbud mot sexköp infördes fått fängelsestraff. Man kan som mest få sex månader, samma maxstraff som det för snatteri.)
Men alla män köper inte sex, tänker ni nu. Nej, inte alla. Men jävligt många. Och man behöver inte gå så långt för att vara ett svin. Ta till exempel de män som besöker videobutiken runt hörnet om mitt hyreshus. Videobutiken utan fönster, den som har öppet till klockan två på natten, där man kan få "privata visningar". Bara tanken på att en massa äckliga män sitter och runkar framför en kvinnoförnedrande film tjugo meter från min lägenhet ger mig kväljningar. Bara vetskapen att det de gör inte är förbjudet enligt lag får mig att vilja sätta eld på stället. Jag blir så jävla FÖRBANNAD.
Och så en sista reflektion: Trots detta, trots att det är MÄN som utnyttjar kvinnor, trots att det är MÄN som köper sex av kvinnor och trots att det är köpet, inte försäljningen, som är olaglig, är det när killar kallar tjejer får horor som vi blir upprörda. Det är hora som är skällsordet, det är hora det är fult att vara, inte torsk. Hur ofta hör man folk kalla varandra för "jävla torsk"? Nej nej, det är en "jävla hora" man för allt i världen inte ska vara. Det är horornas fel att torskarna köper sex.
Sjuka jävla värld.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [34]
27 augusti
kl. 09:53
Jag ska sluta prenumerera på DN. Och jag ska inte ha någon annan morgontidning heller för den delen. Jag klarar nämligen inte av att vakna upp till såna här nyheter. Alltså rubriken inger ju hopp, men artikeln gör en likt förbannat deprimerad. Och arg.Om jag inte hade världens underbaraste pojkvän, en handfull fina vänner av manligt kön samt världens bästa lillebror (och så två till som också är bra) skulle jag tappa allt hopp om männen. Jag skulle bli en renodlad manhaterska. Jag skulle förakta det manliga släktet, ja, jag skulle verkligen sjunka så lågt att jag buntade ihop alla män och tillbringade mitt liv till att gå runt och vara bitter och jävlig. För faktum är att ingenting, absolut INGENTING, tyder på att det blir bättre. Män fortsätter att vara de svin de i flera årtusenden varit, de upphör inte att förtrycka, kränka, slå, misshandla, våldta och döda kvinnor. Och därför har jag jävligt svårt för många av dem.
För att återgå till dagens artikel. Hur kan man ens få kallas människa om man behandlar kvinnor på följande vis? "Totalt arbetar 13 kvinnor åt en hallick som tar ut knappt 500 kronor per samlag. En av kvinnorna har tagit emot 450 män på mindre än 40 dagar. Flickorna får inte duscha mellan besöken och måste be om lov för att få gå på toaletten", och: "Poliser kunde säga "det är bara en rysk hora". (Jag sätter min högra hand på att det uteslutande handlar om manliga poliser.) Det vill säga, först utnyttjas kvinnor sexuellt av män vars kvinnosyn borde räcka som skäl att skjuta skallen av dem, sedan omhändertas de av poliser som föraktar dem, och slutligen kommer de (i och för sig sällan men det händer) till domstolen som talar om för dem att de brott de utsatts för ger förövarna böter. (Inte en enda man har sedan lagen om förbud mot sexköp infördes fått fängelsestraff. Man kan som mest få sex månader, samma maxstraff som det för snatteri.)
Men alla män köper inte sex, tänker ni nu. Nej, inte alla. Men jävligt många. Och man behöver inte gå så långt för att vara ett svin. Ta till exempel de män som besöker videobutiken runt hörnet om mitt hyreshus. Videobutiken utan fönster, den som har öppet till klockan två på natten, där man kan få "privata visningar". Bara tanken på att en massa äckliga män sitter och runkar framför en kvinnoförnedrande film tjugo meter från min lägenhet ger mig kväljningar. Bara vetskapen att det de gör inte är förbjudet enligt lag får mig att vilja sätta eld på stället. Jag blir så jävla FÖRBANNAD.
Och så en sista reflektion: Trots detta, trots att det är MÄN som utnyttjar kvinnor, trots att det är MÄN som köper sex av kvinnor och trots att det är köpet, inte försäljningen, som är olaglig, är det när killar kallar tjejer får horor som vi blir upprörda. Det är hora som är skällsordet, det är hora det är fult att vara, inte torsk. Hur ofta hör man folk kalla varandra för "jävla torsk"? Nej nej, det är en "jävla hora" man för allt i världen inte ska vara. Det är horornas fel att torskarna köper sex.
Sjuka jävla värld.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [34]
Stenmark
Idag inhandlades snygga kylskåpsmagnetsmotiv av detta geni.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [1]
23 augusti
kl. 17:28
Idag inhandlades snygga kylskåpsmagnetsmotiv av detta geni.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [1]
Dilemma
Grejen är bara att jag inte har talat om för min nuvarande chef att jag har sökt det här andra jobbet... Jag vill liksom ha kvar mitt nuvarande jobb eftersom det bara är ett extrajobb och jag har räknat med att kunna hoppa in och jobba nån helg då och då (jävligt bra pengar på helgerna) även om jag inte får det här andra jobbet. Och tänk om jag inte får det, då kanske jag står där utan något jobb alls? Min chef kanske blir så sur på mig för att jag sökt ett nytt jobb utan att tala om det att han inte ger mig några tider överhuvud taget. Och då står jag där, pank och olycklig.
Vad skulle DU ha gjort?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
23 augusti
kl. 11:14
Nu måste ni hjälpa mig bestämma hur fasiken jag ska göra. Det här är mitt dilemma: Imorgon har jag en jobbintervju på ett jobb som jag gärna vill ha. De har bett mig ta med två telefonnummer till referenser och här blir det lite problem. Jag har jobbat på sju olika ställen så egentligen borde jag ha gott om referenser. Men på de flesta ställen har de bytt chef och på en del ställen jobbade jag bara någon sommar och dessutom för ganska länge sedan, så jag är rädd att de inte riktigt ska komma håg mig. Jag har beslutat mig för en av referenserna, det är ett ställe där jag jobbade både halv- och heltid, hade i alla fall någorlunda varierande arbetsuppgifter och där de dessutom älskade mig. Men sen... Jag skulle helst vilja använda min nuvarande chef som referens eftersom det är det senaste jag har gjort och eftersom jag har varit där ett tag och gjort ett bra jobb, tror jag i alla fall (haha). Grejen är bara att jag inte har talat om för min nuvarande chef att jag har sökt det här andra jobbet... Jag vill liksom ha kvar mitt nuvarande jobb eftersom det bara är ett extrajobb och jag har räknat med att kunna hoppa in och jobba nån helg då och då (jävligt bra pengar på helgerna) även om jag inte får det här andra jobbet. Och tänk om jag inte får det, då kanske jag står där utan något jobb alls? Min chef kanske blir så sur på mig för att jag sökt ett nytt jobb utan att tala om det att han inte ger mig några tider överhuvud taget. Och då står jag där, pank och olycklig.
Vad skulle DU ha gjort?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
En våldtäktsmans logik
"Han tror att kvinnans anmälan grundar sig på en sexuell hallucination, som framkallats av bedövningsmedlet Profol. Att hans spermier påträffats i kvinnan förklarar han med att han måste ha haft dessa på sina fingrar när han behandlade hennes bikinilinje och att spermierna själva letat sig in."
Ja, fantasin verkar det i alla fall inte vara något fel på. Men ärligt talat: Om han har SPERMIER på sina FINGRAR under tiden han behandlar sina patienter, är inte då det skäl nog att klippa av paketet, låsa in grisen, och slänga bort nyckeln? Tror han på fullaste allvar att någon ska tro på honom?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [4]
22 augusti
kl. 12:49
Nog för att jag var medveten om att denne kirurg är ett stort svin, men ibland förundras man ändå över hur pinsamt och ointelligent även ett svin kan uttala sig. I dagens DN går följande att läsa:"Han tror att kvinnans anmälan grundar sig på en sexuell hallucination, som framkallats av bedövningsmedlet Profol. Att hans spermier påträffats i kvinnan förklarar han med att han måste ha haft dessa på sina fingrar när han behandlade hennes bikinilinje och att spermierna själva letat sig in."
Ja, fantasin verkar det i alla fall inte vara något fel på. Men ärligt talat: Om han har SPERMIER på sina FINGRAR under tiden han behandlar sina patienter, är inte då det skäl nog att klippa av paketet, låsa in grisen, och slänga bort nyckeln? Tror han på fullaste allvar att någon ska tro på honom?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [4]
Stora män och deras fantastiska gärningar
Okej, så här: Ingmar Bergman gjorde fantastiska filmer och Elvis Presley fantastisk musik, men vilka svin var de sedan inte privat? Jag läste en av DN:s alla artiklar om Bergman strax efter hans död där man intervjuade en präst på Fårö som Bergman var god vän till. Hon framställde Bergman som den mest lynniga och självgoda person, men summan av kontentan i artikeln blev ändå att han är en mästare - och då verkar det tydligen var okej att bete sig hur fan som helst. Är du "en konstnärssjäl", någon som "lever för konsten", då får du tydligen göra exakt hur du behagar. Sedan att Bergman bytte (unga) fruar som en annan byter strumpor, det verkar det inte vara något som helst ruttet med. Tänk om en kvinna hade knullat runt på det sättet, och avlat barn till höger och vänster, hade det också setts som helt okej eftersom hon ägnade sig åt kooonst? Skulle inte tro det va.
Och så kommer jag hem lagom till en dokumentär om Elvis igår kväll. Vilken underbar person han var, Elvis, han gav bort bilar och hus stup i kvarten, och "vare sig man ville eller inte fick man en häst av honom i födelsedagspresent". Bara för att han gillade hästar! Hallå, snubben var stenrik, det är inte som att han gjorde en god gärning. Vad är det för snällt med att ge någon en häst som inte vill ha en häst? Jag skulle inte bli glad om jag fick en jävla häst, vad skulle jag ha den till? Men bara för att han hade pengar och köpte presenter till folk så var han en underbar person. Sedan spelar det ingen roll att han anser att en kvinna ska "stötta, betjäna och samtycka" (här får man se Priscilla Presley serva Elvis med en flaska vatten - inte ens det kan han göra själv!) och att det "inte är lämpligt att kvinnor går klädda i pyjamas och morgonrock" (PLEASE). En kvinna ska helt enkelt, citat: "veta sin plats och vara tyst".
Sedan får personerna i dokumentären tårar i ögonen när de tänker på hur underbar Elvis var tillsammans med dottern Lisa. "Han älskade henne verkligen", "Det var så naturligt för honom att bära runt på henne". Tacka fan för det! När fick en kvinna cred för att hon älskade och tog hand om sitt barn senast? När en kvinna vill göra nånting annat än att ta hand om barnen och hemmet får hon bara höra vilken oduglig kvinna hon är. Ta Sylvia Plath till exempel. Hon fick sitta uppe på nätterna och skriva sin poesi bara för att Ted Hughes vägrade bry sig om nånting annat än sin egna poesi, vilken han ansåg var mycket viktigare än sin frus. Inte konstigt att Sylvia blev galen och gasade ihjäl sig själv. Eller Moa och Harry Martinson: I hur många decennier ansågs inte Harrys litteratur vara mycket finare och viktigare än Moas? Det var Moa som förväntades ta hand om barn, hem - och sin bortskämde man, och ändå lyckades hon med bedriften att skriva 20 böcker. Dessutom var både Ted och Harry tvungna att vara otrogna. Jävla svin.
Jag försöker på intet sätt ta ifrån framstående konstnärer äran de förtjänar för sina verk, men kan man få be om lite mer nyanserade livsporträtt tack?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [1]
16 augusti
kl. 23:29
Med anledning av - bland annat - Ingmar Bergmans död och Elvis Presleys dödsdag har det än en gång slagit mig hur glorifierade så kallade stora mäns liv och livsverk ofta blir. Jag stör mig! Okej, så här: Ingmar Bergman gjorde fantastiska filmer och Elvis Presley fantastisk musik, men vilka svin var de sedan inte privat? Jag läste en av DN:s alla artiklar om Bergman strax efter hans död där man intervjuade en präst på Fårö som Bergman var god vän till. Hon framställde Bergman som den mest lynniga och självgoda person, men summan av kontentan i artikeln blev ändå att han är en mästare - och då verkar det tydligen var okej att bete sig hur fan som helst. Är du "en konstnärssjäl", någon som "lever för konsten", då får du tydligen göra exakt hur du behagar. Sedan att Bergman bytte (unga) fruar som en annan byter strumpor, det verkar det inte vara något som helst ruttet med. Tänk om en kvinna hade knullat runt på det sättet, och avlat barn till höger och vänster, hade det också setts som helt okej eftersom hon ägnade sig åt kooonst? Skulle inte tro det va.
Och så kommer jag hem lagom till en dokumentär om Elvis igår kväll. Vilken underbar person han var, Elvis, han gav bort bilar och hus stup i kvarten, och "vare sig man ville eller inte fick man en häst av honom i födelsedagspresent". Bara för att han gillade hästar! Hallå, snubben var stenrik, det är inte som att han gjorde en god gärning. Vad är det för snällt med att ge någon en häst som inte vill ha en häst? Jag skulle inte bli glad om jag fick en jävla häst, vad skulle jag ha den till? Men bara för att han hade pengar och köpte presenter till folk så var han en underbar person. Sedan spelar det ingen roll att han anser att en kvinna ska "stötta, betjäna och samtycka" (här får man se Priscilla Presley serva Elvis med en flaska vatten - inte ens det kan han göra själv!) och att det "inte är lämpligt att kvinnor går klädda i pyjamas och morgonrock" (PLEASE). En kvinna ska helt enkelt, citat: "veta sin plats och vara tyst".
Sedan får personerna i dokumentären tårar i ögonen när de tänker på hur underbar Elvis var tillsammans med dottern Lisa. "Han älskade henne verkligen", "Det var så naturligt för honom att bära runt på henne". Tacka fan för det! När fick en kvinna cred för att hon älskade och tog hand om sitt barn senast? När en kvinna vill göra nånting annat än att ta hand om barnen och hemmet får hon bara höra vilken oduglig kvinna hon är. Ta Sylvia Plath till exempel. Hon fick sitta uppe på nätterna och skriva sin poesi bara för att Ted Hughes vägrade bry sig om nånting annat än sin egna poesi, vilken han ansåg var mycket viktigare än sin frus. Inte konstigt att Sylvia blev galen och gasade ihjäl sig själv. Eller Moa och Harry Martinson: I hur många decennier ansågs inte Harrys litteratur vara mycket finare och viktigare än Moas? Det var Moa som förväntades ta hand om barn, hem - och sin bortskämde man, och ändå lyckades hon med bedriften att skriva 20 böcker. Dessutom var både Ted och Harry tvungna att vara otrogna. Jävla svin.
Jag försöker på intet sätt ta ifrån framstående konstnärer äran de förtjänar för sina verk, men kan man få be om lite mer nyanserade livsporträtt tack?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [1]
Jag kan inte vara ledig
Just nu ligger jag och läser Pär Lagerkvists "Dvärgen" (nej, jag har inte läst den tidigare; det slog mig just att jag de senaste fyra-fem åren nästan uteslutande har läst kvinnliga författare) men jag är för närvararande alldeles för bitter på det manliga släktet för att kunna uppskatta Pär Lagerkvist. Jo, visst skriver han bra - språket är ju fantastiskt, det får man ju ändå lov att säga, men denna framställning av Kvinnan... Jag kräks.
Apropå det tänkte jag skriva ett inlägg om hur trött jag är på romantiseringen av "stora män" som egentligen är svin, typ Ingmar Bergman och Elvis Presley (med anledning av deras dödsdagar), men jag är på tok för seg för det. Kanske imorgon?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
16 augusti
kl. 16:46
Det är lönlöst, det där med att vara ledig. När jag sitter på jobbet räknar jag ned dagarna, timmarna, minuterna!, men när jag väl är fri att göra vad fan jag vill blir jag så stressad över att jag inte använder min lediga tid optimalt att jag bara mår dåligt. Just nu ligger jag och läser Pär Lagerkvists "Dvärgen" (nej, jag har inte läst den tidigare; det slog mig just att jag de senaste fyra-fem åren nästan uteslutande har läst kvinnliga författare) men jag är för närvararande alldeles för bitter på det manliga släktet för att kunna uppskatta Pär Lagerkvist. Jo, visst skriver han bra - språket är ju fantastiskt, det får man ju ändå lov att säga, men denna framställning av Kvinnan... Jag kräks.
Apropå det tänkte jag skriva ett inlägg om hur trött jag är på romantiseringen av "stora män" som egentligen är svin, typ Ingmar Bergman och Elvis Presley (med anledning av deras dödsdagar), men jag är på tok för seg för det. Kanske imorgon?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
Brainy people
Men efter morgonens DN-läsande insåg jag nånting: Jag blir bitter av att läsa dagstidningar. (Det kanske är därför jag är en sån bitter och negativ människa, jag läser helt enkelt för mycket i tidningen?) Det står ju aldrig om något som man har anledning att glädjas åt. Några exempel på nyheter att uppröras över:
Karin Rebas skriver om "rätten att provocera" (finns ej länk): Konstnären Lars Vilk har tecknat profeten Muhammed föreställande en hund. "Ett svek mot yttrandefriheten" tycker Rebas. En onödig, barnslig och kränkande handling som visar på vita medelålders mäns (hoppas nu för allt i världen att denne Lars Vilk är en vit, medelålders man...) översittarattityd gentemot allt som inte är västerländskt och kristet; ett försök att förlöjliga och nedvärdera något som man inte vet nånting om; ett angrepp på en utsatt grupp, tycker jag. Det skulle ha varit en helt annan sak om han hade målat Jesus som hund eftersom kristna människor är inte förtryckta i västvärlden, eller om en person som bekänner sig till islam tecknat profeten Muhammed som hund. För, vad är Vilks syfte? Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det finns inga rättigheter utan skyldigheter.
Min hemkommun (vill ej länka eftersom jag vill vara i alla fall ett uns anonym) ska satsa 40 miljoner kronor på nya konstgräsplaner. "I arbetet för jämställdhet och integration är fotboll ett värdefullt redskap" hävdar stolpskottet Lennart Gabrielsson (fp). Eh... När blev fotbollen, eller sporten överhuvudtaget, jämställd? Jag ska berätta hur det fungerar i denna borgerligt styrda skitkommun som jag bodde i i 20 år. När jag var sju år och gick i första klass kom en jämnårig flickas mamma eller storasyster (minns inte riktigt) in i vårt klassrum och frågade om det fanns något intresse bland flickor att starta ett fotbollslag. Det gjorde det, men inte fan blev det av för det. Varför? Därför att det inte fanns någon plan att spela på och noll engagemang av gubbarna i idrottsföreningen att satsa på ett tjejlag. Men killarna i vår ålder, de spelade de. Oj så de spelade, och oj så många gräsplaner det helt plötsligt fanns. Det här förslaget handlar inte om jämställdhet, det är bara fina ord som man klär det i. Jämställdhet handlar om prioritering och så länge killar prioriteras framför tjejer kommer det inte händå nånting, hur många gräsplaner man än fixar. Mitt tips till kommunen blir att lägga pengarna på gratis skolmat (vilken vi fick betala 1000 kr/termin för. Ja det är sant!).
Danskarna inför rökförbud på krogen. I och för sig med en rad undantag, men det är ju ändå positivt att vi som väljer att inte riskera livet samt förpesta tillvaron för våra medmänniskor får lite upprättelse och kan börja leva normalt. Men Agnete Bjolig (hur gör man förresten danska "ö:n"?) som äger ett värdshus och Hanne Levisen är emot förbudet och levererar följande brainy kommentarer: "Man säger att den (lagen, min anm) ska ge serveringspersonalen rökfria miljöer. Men visa mig den krogpersonal som inte röker, i vår bransch röker alla!" (Ja, ALLA som jobbar i krogvärlden röker... idiot) och "Alla vet att rökarna är trevligare. På alla fester samlas även icke rökarna runt dem som röker för det är där det händer något." (Om man får ett tillfälle i livet att uttala sig i en dagstidning, varför säger man nåt så ointelligent?! Argh).
Än en gång tappar jag hoppet om mänskligheten. Tack och hej.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
16 augusti
kl. 10:12
Idag kom DN igen, gudskelov. Ibland uteblir den av okänd anledning vilket är ett stort orosmoment eftersom man, eller i alla fall jag, känner mig isolerad från världen om jag inte vet vad som har hänt. Jo, jag vet, det går att läsa tidningen på nätet men det är liksom inte samma sak; jag vill krypa ner i sängen med papperstidningen och en kopp té och bara kunna njuuuta i nån timme sådär (jag är ju en privilegierad student med all tid i världen). Men efter morgonens DN-läsande insåg jag nånting: Jag blir bitter av att läsa dagstidningar. (Det kanske är därför jag är en sån bitter och negativ människa, jag läser helt enkelt för mycket i tidningen?) Det står ju aldrig om något som man har anledning att glädjas åt. Några exempel på nyheter att uppröras över:
Karin Rebas skriver om "rätten att provocera" (finns ej länk): Konstnären Lars Vilk har tecknat profeten Muhammed föreställande en hund. "Ett svek mot yttrandefriheten" tycker Rebas. En onödig, barnslig och kränkande handling som visar på vita medelålders mäns (hoppas nu för allt i världen att denne Lars Vilk är en vit, medelålders man...) översittarattityd gentemot allt som inte är västerländskt och kristet; ett försök att förlöjliga och nedvärdera något som man inte vet nånting om; ett angrepp på en utsatt grupp, tycker jag. Det skulle ha varit en helt annan sak om han hade målat Jesus som hund eftersom kristna människor är inte förtryckta i västvärlden, eller om en person som bekänner sig till islam tecknat profeten Muhammed som hund. För, vad är Vilks syfte? Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det finns inga rättigheter utan skyldigheter.
Min hemkommun (vill ej länka eftersom jag vill vara i alla fall ett uns anonym) ska satsa 40 miljoner kronor på nya konstgräsplaner. "I arbetet för jämställdhet och integration är fotboll ett värdefullt redskap" hävdar stolpskottet Lennart Gabrielsson (fp). Eh... När blev fotbollen, eller sporten överhuvudtaget, jämställd? Jag ska berätta hur det fungerar i denna borgerligt styrda skitkommun som jag bodde i i 20 år. När jag var sju år och gick i första klass kom en jämnårig flickas mamma eller storasyster (minns inte riktigt) in i vårt klassrum och frågade om det fanns något intresse bland flickor att starta ett fotbollslag. Det gjorde det, men inte fan blev det av för det. Varför? Därför att det inte fanns någon plan att spela på och noll engagemang av gubbarna i idrottsföreningen att satsa på ett tjejlag. Men killarna i vår ålder, de spelade de. Oj så de spelade, och oj så många gräsplaner det helt plötsligt fanns. Det här förslaget handlar inte om jämställdhet, det är bara fina ord som man klär det i. Jämställdhet handlar om prioritering och så länge killar prioriteras framför tjejer kommer det inte händå nånting, hur många gräsplaner man än fixar. Mitt tips till kommunen blir att lägga pengarna på gratis skolmat (vilken vi fick betala 1000 kr/termin för. Ja det är sant!).
Danskarna inför rökförbud på krogen. I och för sig med en rad undantag, men det är ju ändå positivt att vi som väljer att inte riskera livet samt förpesta tillvaron för våra medmänniskor får lite upprättelse och kan börja leva normalt. Men Agnete Bjolig (hur gör man förresten danska "ö:n"?) som äger ett värdshus och Hanne Levisen är emot förbudet och levererar följande brainy kommentarer: "Man säger att den (lagen, min anm) ska ge serveringspersonalen rökfria miljöer. Men visa mig den krogpersonal som inte röker, i vår bransch röker alla!" (Ja, ALLA som jobbar i krogvärlden röker... idiot) och "Alla vet att rökarna är trevligare. På alla fester samlas även icke rökarna runt dem som röker för det är där det händer något." (Om man får ett tillfälle i livet att uttala sig i en dagstidning, varför säger man nåt så ointelligent?! Argh).
Än en gång tappar jag hoppet om mänskligheten. Tack och hej.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
Jag och min enorma integritet
Appropå integritet. Det började en ny tjej på mitt jobb för någon månad sedan. När vi hade haft två konversationer (korta) hade hon redan frågat om jag ville med och ta en öl nån kväll. Två gånger. Eller frågat och frågat förresten, konstaterat snarare ("Hur jobbar du nästa vecka? Vi kan ju se om vi lyckas klämma in en öl nån kväll") och jag som har sjukt mycket integritet men samtidigt oerhört svårt att tacka nej till diverse förslag (för att jag är rädd att såra människor, för att jag är alldeles för snäll och orolig) blev jättenervös och var givetvis tvungen att svara lite lagom svävande. Vid det här laget borde jag ha lärt mig att svävande svar sårar mer än ett nej, att man ska vara ärlig, men jag är för feg för att tillämpa den kunskapen i praktiken. Alltså har jag slingrat mig ur och undvikit denna tjej och nu verkar hon vara lite besviken. Men å andra sidan, vad skulle jag ha sagt den där första gången då hon föreslog privat umgänge? "Det kanske skulle kunna vara trevligt men eftersom du ens frågar något sånt trots att vi knappt känner varandra vet jag att du inte skulle kunna bli min vän"?
Till saken hör (nu får jag alla politiskt korrekta på mig men skitsamma) att jag tror att hon är lesbisk. Eller jag är nästan helt säker. Min övertygelse grundar jag på tre saker: 1. Hon har skrivit PRIDE över hela sin almanacka, 2. Hon tog självmant, utan att vi varit inne på böcker e. d., upp att hon just nu läser en bok som handlar om en lesbisk kvinna och som är skriven av en lesbisk författare och 3. Hon tyckte att min tröja med ett stort feministtryck var jävligt snygg.
Nu ska jag åka och träna så att ni slipper mina fördomar och mitt skitsnack.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [5]
15 augusti
kl. 12:36
Här är jag igen. Hur jag än bär mig åt kommer jag alltid krypandes tillbaka till Passagen och inte fan lyckas jag vara det minsta anonym så som jag egentligen önskar. Det är nästan alltid precis det som får mig att sluta blogga; det faktum att jag inte lyckas skriva tillräckligt intressanta men ändå anonyma inlägg. Om man inte skriver intressant, provocerande eller åtminstone igenkännande kan man lika bra skita i att skriva, men samtidigt måste jag få ha lite integritet. Eller ganska mycket förresten.Appropå integritet. Det började en ny tjej på mitt jobb för någon månad sedan. När vi hade haft två konversationer (korta) hade hon redan frågat om jag ville med och ta en öl nån kväll. Två gånger. Eller frågat och frågat förresten, konstaterat snarare ("Hur jobbar du nästa vecka? Vi kan ju se om vi lyckas klämma in en öl nån kväll") och jag som har sjukt mycket integritet men samtidigt oerhört svårt att tacka nej till diverse förslag (för att jag är rädd att såra människor, för att jag är alldeles för snäll och orolig) blev jättenervös och var givetvis tvungen att svara lite lagom svävande. Vid det här laget borde jag ha lärt mig att svävande svar sårar mer än ett nej, att man ska vara ärlig, men jag är för feg för att tillämpa den kunskapen i praktiken. Alltså har jag slingrat mig ur och undvikit denna tjej och nu verkar hon vara lite besviken. Men å andra sidan, vad skulle jag ha sagt den där första gången då hon föreslog privat umgänge? "Det kanske skulle kunna vara trevligt men eftersom du ens frågar något sånt trots att vi knappt känner varandra vet jag att du inte skulle kunna bli min vän"?
Till saken hör (nu får jag alla politiskt korrekta på mig men skitsamma) att jag tror att hon är lesbisk. Eller jag är nästan helt säker. Min övertygelse grundar jag på tre saker: 1. Hon har skrivit PRIDE över hela sin almanacka, 2. Hon tog självmant, utan att vi varit inne på böcker e. d., upp att hon just nu läser en bok som handlar om en lesbisk kvinna och som är skriven av en lesbisk författare och 3. Hon tyckte att min tröja med ett stort feministtryck var jävligt snygg.
Nu ska jag åka och träna så att ni slipper mina fördomar och mitt skitsnack.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [5]