Jag och min enorma integritet
Appropå integritet. Det började en ny tjej på mitt jobb för någon månad sedan. När vi hade haft två konversationer (korta) hade hon redan frågat om jag ville med och ta en öl nån kväll. Två gånger. Eller frågat och frågat förresten, konstaterat snarare ("Hur jobbar du nästa vecka? Vi kan ju se om vi lyckas klämma in en öl nån kväll") och jag som har sjukt mycket integritet men samtidigt oerhört svårt att tacka nej till diverse förslag (för att jag är rädd att såra människor, för att jag är alldeles för snäll och orolig) blev jättenervös och var givetvis tvungen att svara lite lagom svävande. Vid det här laget borde jag ha lärt mig att svävande svar sårar mer än ett nej, att man ska vara ärlig, men jag är för feg för att tillämpa den kunskapen i praktiken. Alltså har jag slingrat mig ur och undvikit denna tjej och nu verkar hon vara lite besviken. Men å andra sidan, vad skulle jag ha sagt den där första gången då hon föreslog privat umgänge? "Det kanske skulle kunna vara trevligt men eftersom du ens frågar något sånt trots att vi knappt känner varandra vet jag att du inte skulle kunna bli min vän"?
Till saken hör (nu får jag alla politiskt korrekta på mig men skitsamma) att jag tror att hon är lesbisk. Eller jag är nästan helt säker. Min övertygelse grundar jag på tre saker: 1. Hon har skrivit PRIDE över hela sin almanacka, 2. Hon tog självmant, utan att vi varit inne på böcker e. d., upp att hon just nu läser en bok som handlar om en lesbisk kvinna och som är skriven av en lesbisk författare och 3. Hon tyckte att min tröja med ett stort feministtryck var jävligt snygg.
Nu ska jag åka och träna så att ni slipper mina fördomar och mitt skitsnack.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [5]
15 augusti
kl. 12:36
Här är jag igen. Hur jag än bär mig åt kommer jag alltid krypandes tillbaka till Passagen och inte fan lyckas jag vara det minsta anonym så som jag egentligen önskar. Det är nästan alltid precis det som får mig att sluta blogga; det faktum att jag inte lyckas skriva tillräckligt intressanta men ändå anonyma inlägg. Om man inte skriver intressant, provocerande eller åtminstone igenkännande kan man lika bra skita i att skriva, men samtidigt måste jag få ha lite integritet. Eller ganska mycket förresten.Appropå integritet. Det började en ny tjej på mitt jobb för någon månad sedan. När vi hade haft två konversationer (korta) hade hon redan frågat om jag ville med och ta en öl nån kväll. Två gånger. Eller frågat och frågat förresten, konstaterat snarare ("Hur jobbar du nästa vecka? Vi kan ju se om vi lyckas klämma in en öl nån kväll") och jag som har sjukt mycket integritet men samtidigt oerhört svårt att tacka nej till diverse förslag (för att jag är rädd att såra människor, för att jag är alldeles för snäll och orolig) blev jättenervös och var givetvis tvungen att svara lite lagom svävande. Vid det här laget borde jag ha lärt mig att svävande svar sårar mer än ett nej, att man ska vara ärlig, men jag är för feg för att tillämpa den kunskapen i praktiken. Alltså har jag slingrat mig ur och undvikit denna tjej och nu verkar hon vara lite besviken. Men å andra sidan, vad skulle jag ha sagt den där första gången då hon föreslog privat umgänge? "Det kanske skulle kunna vara trevligt men eftersom du ens frågar något sånt trots att vi knappt känner varandra vet jag att du inte skulle kunna bli min vän"?
Till saken hör (nu får jag alla politiskt korrekta på mig men skitsamma) att jag tror att hon är lesbisk. Eller jag är nästan helt säker. Min övertygelse grundar jag på tre saker: 1. Hon har skrivit PRIDE över hela sin almanacka, 2. Hon tog självmant, utan att vi varit inne på böcker e. d., upp att hon just nu läser en bok som handlar om en lesbisk kvinna och som är skriven av en lesbisk författare och 3. Hon tyckte att min tröja med ett stort feministtryck var jävligt snygg.
Nu ska jag åka och träna så att ni slipper mina fördomar och mitt skitsnack.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [5]