Stora män och deras fantastiska gärningar
Okej, så här: Ingmar Bergman gjorde fantastiska filmer och Elvis Presley fantastisk musik, men vilka svin var de sedan inte privat? Jag läste en av DN:s alla artiklar om Bergman strax efter hans död där man intervjuade en präst på Fårö som Bergman var god vän till. Hon framställde Bergman som den mest lynniga och självgoda person, men summan av kontentan i artikeln blev ändå att han är en mästare - och då verkar det tydligen var okej att bete sig hur fan som helst. Är du "en konstnärssjäl", någon som "lever för konsten", då får du tydligen göra exakt hur du behagar. Sedan att Bergman bytte (unga) fruar som en annan byter strumpor, det verkar det inte vara något som helst ruttet med. Tänk om en kvinna hade knullat runt på det sättet, och avlat barn till höger och vänster, hade det också setts som helt okej eftersom hon ägnade sig åt kooonst? Skulle inte tro det va.
Och så kommer jag hem lagom till en dokumentär om Elvis igår kväll. Vilken underbar person han var, Elvis, han gav bort bilar och hus stup i kvarten, och "vare sig man ville eller inte fick man en häst av honom i födelsedagspresent". Bara för att han gillade hästar! Hallå, snubben var stenrik, det är inte som att han gjorde en god gärning. Vad är det för snällt med att ge någon en häst som inte vill ha en häst? Jag skulle inte bli glad om jag fick en jävla häst, vad skulle jag ha den till? Men bara för att han hade pengar och köpte presenter till folk så var han en underbar person. Sedan spelar det ingen roll att han anser att en kvinna ska "stötta, betjäna och samtycka" (här får man se Priscilla Presley serva Elvis med en flaska vatten - inte ens det kan han göra själv!) och att det "inte är lämpligt att kvinnor går klädda i pyjamas och morgonrock" (PLEASE). En kvinna ska helt enkelt, citat: "veta sin plats och vara tyst".
Sedan får personerna i dokumentären tårar i ögonen när de tänker på hur underbar Elvis var tillsammans med dottern Lisa. "Han älskade henne verkligen", "Det var så naturligt för honom att bära runt på henne". Tacka fan för det! När fick en kvinna cred för att hon älskade och tog hand om sitt barn senast? När en kvinna vill göra nånting annat än att ta hand om barnen och hemmet får hon bara höra vilken oduglig kvinna hon är. Ta Sylvia Plath till exempel. Hon fick sitta uppe på nätterna och skriva sin poesi bara för att Ted Hughes vägrade bry sig om nånting annat än sin egna poesi, vilken han ansåg var mycket viktigare än sin frus. Inte konstigt att Sylvia blev galen och gasade ihjäl sig själv. Eller Moa och Harry Martinson: I hur många decennier ansågs inte Harrys litteratur vara mycket finare och viktigare än Moas? Det var Moa som förväntades ta hand om barn, hem - och sin bortskämde man, och ändå lyckades hon med bedriften att skriva 20 böcker. Dessutom var både Ted och Harry tvungna att vara otrogna. Jävla svin.
Jag försöker på intet sätt ta ifrån framstående konstnärer äran de förtjänar för sina verk, men kan man få be om lite mer nyanserade livsporträtt tack?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [1]
16 augusti
kl. 23:29
Med anledning av - bland annat - Ingmar Bergmans död och Elvis Presleys dödsdag har det än en gång slagit mig hur glorifierade så kallade stora mäns liv och livsverk ofta blir. Jag stör mig! Okej, så här: Ingmar Bergman gjorde fantastiska filmer och Elvis Presley fantastisk musik, men vilka svin var de sedan inte privat? Jag läste en av DN:s alla artiklar om Bergman strax efter hans död där man intervjuade en präst på Fårö som Bergman var god vän till. Hon framställde Bergman som den mest lynniga och självgoda person, men summan av kontentan i artikeln blev ändå att han är en mästare - och då verkar det tydligen var okej att bete sig hur fan som helst. Är du "en konstnärssjäl", någon som "lever för konsten", då får du tydligen göra exakt hur du behagar. Sedan att Bergman bytte (unga) fruar som en annan byter strumpor, det verkar det inte vara något som helst ruttet med. Tänk om en kvinna hade knullat runt på det sättet, och avlat barn till höger och vänster, hade det också setts som helt okej eftersom hon ägnade sig åt kooonst? Skulle inte tro det va.
Och så kommer jag hem lagom till en dokumentär om Elvis igår kväll. Vilken underbar person han var, Elvis, han gav bort bilar och hus stup i kvarten, och "vare sig man ville eller inte fick man en häst av honom i födelsedagspresent". Bara för att han gillade hästar! Hallå, snubben var stenrik, det är inte som att han gjorde en god gärning. Vad är det för snällt med att ge någon en häst som inte vill ha en häst? Jag skulle inte bli glad om jag fick en jävla häst, vad skulle jag ha den till? Men bara för att han hade pengar och köpte presenter till folk så var han en underbar person. Sedan spelar det ingen roll att han anser att en kvinna ska "stötta, betjäna och samtycka" (här får man se Priscilla Presley serva Elvis med en flaska vatten - inte ens det kan han göra själv!) och att det "inte är lämpligt att kvinnor går klädda i pyjamas och morgonrock" (PLEASE). En kvinna ska helt enkelt, citat: "veta sin plats och vara tyst".
Sedan får personerna i dokumentären tårar i ögonen när de tänker på hur underbar Elvis var tillsammans med dottern Lisa. "Han älskade henne verkligen", "Det var så naturligt för honom att bära runt på henne". Tacka fan för det! När fick en kvinna cred för att hon älskade och tog hand om sitt barn senast? När en kvinna vill göra nånting annat än att ta hand om barnen och hemmet får hon bara höra vilken oduglig kvinna hon är. Ta Sylvia Plath till exempel. Hon fick sitta uppe på nätterna och skriva sin poesi bara för att Ted Hughes vägrade bry sig om nånting annat än sin egna poesi, vilken han ansåg var mycket viktigare än sin frus. Inte konstigt att Sylvia blev galen och gasade ihjäl sig själv. Eller Moa och Harry Martinson: I hur många decennier ansågs inte Harrys litteratur vara mycket finare och viktigare än Moas? Det var Moa som förväntades ta hand om barn, hem - och sin bortskämde man, och ändå lyckades hon med bedriften att skriva 20 böcker. Dessutom var både Ted och Harry tvungna att vara otrogna. Jävla svin.
Jag försöker på intet sätt ta ifrån framstående konstnärer äran de förtjänar för sina verk, men kan man få be om lite mer nyanserade livsporträtt tack?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [1]
Jag kan inte vara ledig
Just nu ligger jag och läser Pär Lagerkvists "Dvärgen" (nej, jag har inte läst den tidigare; det slog mig just att jag de senaste fyra-fem åren nästan uteslutande har läst kvinnliga författare) men jag är för närvararande alldeles för bitter på det manliga släktet för att kunna uppskatta Pär Lagerkvist. Jo, visst skriver han bra - språket är ju fantastiskt, det får man ju ändå lov att säga, men denna framställning av Kvinnan... Jag kräks.
Apropå det tänkte jag skriva ett inlägg om hur trött jag är på romantiseringen av "stora män" som egentligen är svin, typ Ingmar Bergman och Elvis Presley (med anledning av deras dödsdagar), men jag är på tok för seg för det. Kanske imorgon?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
16 augusti
kl. 16:46
Det är lönlöst, det där med att vara ledig. När jag sitter på jobbet räknar jag ned dagarna, timmarna, minuterna!, men när jag väl är fri att göra vad fan jag vill blir jag så stressad över att jag inte använder min lediga tid optimalt att jag bara mår dåligt. Just nu ligger jag och läser Pär Lagerkvists "Dvärgen" (nej, jag har inte läst den tidigare; det slog mig just att jag de senaste fyra-fem åren nästan uteslutande har läst kvinnliga författare) men jag är för närvararande alldeles för bitter på det manliga släktet för att kunna uppskatta Pär Lagerkvist. Jo, visst skriver han bra - språket är ju fantastiskt, det får man ju ändå lov att säga, men denna framställning av Kvinnan... Jag kräks.
Apropå det tänkte jag skriva ett inlägg om hur trött jag är på romantiseringen av "stora män" som egentligen är svin, typ Ingmar Bergman och Elvis Presley (med anledning av deras dödsdagar), men jag är på tok för seg för det. Kanske imorgon?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
Brainy people
Men efter morgonens DN-läsande insåg jag nånting: Jag blir bitter av att läsa dagstidningar. (Det kanske är därför jag är en sån bitter och negativ människa, jag läser helt enkelt för mycket i tidningen?) Det står ju aldrig om något som man har anledning att glädjas åt. Några exempel på nyheter att uppröras över:
Karin Rebas skriver om "rätten att provocera" (finns ej länk): Konstnären Lars Vilk har tecknat profeten Muhammed föreställande en hund. "Ett svek mot yttrandefriheten" tycker Rebas. En onödig, barnslig och kränkande handling som visar på vita medelålders mäns (hoppas nu för allt i världen att denne Lars Vilk är en vit, medelålders man...) översittarattityd gentemot allt som inte är västerländskt och kristet; ett försök att förlöjliga och nedvärdera något som man inte vet nånting om; ett angrepp på en utsatt grupp, tycker jag. Det skulle ha varit en helt annan sak om han hade målat Jesus som hund eftersom kristna människor är inte förtryckta i västvärlden, eller om en person som bekänner sig till islam tecknat profeten Muhammed som hund. För, vad är Vilks syfte? Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det finns inga rättigheter utan skyldigheter.
Min hemkommun (vill ej länka eftersom jag vill vara i alla fall ett uns anonym) ska satsa 40 miljoner kronor på nya konstgräsplaner. "I arbetet för jämställdhet och integration är fotboll ett värdefullt redskap" hävdar stolpskottet Lennart Gabrielsson (fp). Eh... När blev fotbollen, eller sporten överhuvudtaget, jämställd? Jag ska berätta hur det fungerar i denna borgerligt styrda skitkommun som jag bodde i i 20 år. När jag var sju år och gick i första klass kom en jämnårig flickas mamma eller storasyster (minns inte riktigt) in i vårt klassrum och frågade om det fanns något intresse bland flickor att starta ett fotbollslag. Det gjorde det, men inte fan blev det av för det. Varför? Därför att det inte fanns någon plan att spela på och noll engagemang av gubbarna i idrottsföreningen att satsa på ett tjejlag. Men killarna i vår ålder, de spelade de. Oj så de spelade, och oj så många gräsplaner det helt plötsligt fanns. Det här förslaget handlar inte om jämställdhet, det är bara fina ord som man klär det i. Jämställdhet handlar om prioritering och så länge killar prioriteras framför tjejer kommer det inte händå nånting, hur många gräsplaner man än fixar. Mitt tips till kommunen blir att lägga pengarna på gratis skolmat (vilken vi fick betala 1000 kr/termin för. Ja det är sant!).
Danskarna inför rökförbud på krogen. I och för sig med en rad undantag, men det är ju ändå positivt att vi som väljer att inte riskera livet samt förpesta tillvaron för våra medmänniskor får lite upprättelse och kan börja leva normalt. Men Agnete Bjolig (hur gör man förresten danska "ö:n"?) som äger ett värdshus och Hanne Levisen är emot förbudet och levererar följande brainy kommentarer: "Man säger att den (lagen, min anm) ska ge serveringspersonalen rökfria miljöer. Men visa mig den krogpersonal som inte röker, i vår bransch röker alla!" (Ja, ALLA som jobbar i krogvärlden röker... idiot) och "Alla vet att rökarna är trevligare. På alla fester samlas även icke rökarna runt dem som röker för det är där det händer något." (Om man får ett tillfälle i livet att uttala sig i en dagstidning, varför säger man nåt så ointelligent?! Argh).
Än en gång tappar jag hoppet om mänskligheten. Tack och hej.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
16 augusti
kl. 10:12
Idag kom DN igen, gudskelov. Ibland uteblir den av okänd anledning vilket är ett stort orosmoment eftersom man, eller i alla fall jag, känner mig isolerad från världen om jag inte vet vad som har hänt. Jo, jag vet, det går att läsa tidningen på nätet men det är liksom inte samma sak; jag vill krypa ner i sängen med papperstidningen och en kopp té och bara kunna njuuuta i nån timme sådär (jag är ju en privilegierad student med all tid i världen). Men efter morgonens DN-läsande insåg jag nånting: Jag blir bitter av att läsa dagstidningar. (Det kanske är därför jag är en sån bitter och negativ människa, jag läser helt enkelt för mycket i tidningen?) Det står ju aldrig om något som man har anledning att glädjas åt. Några exempel på nyheter att uppröras över:
Karin Rebas skriver om "rätten att provocera" (finns ej länk): Konstnären Lars Vilk har tecknat profeten Muhammed föreställande en hund. "Ett svek mot yttrandefriheten" tycker Rebas. En onödig, barnslig och kränkande handling som visar på vita medelålders mäns (hoppas nu för allt i världen att denne Lars Vilk är en vit, medelålders man...) översittarattityd gentemot allt som inte är västerländskt och kristet; ett försök att förlöjliga och nedvärdera något som man inte vet nånting om; ett angrepp på en utsatt grupp, tycker jag. Det skulle ha varit en helt annan sak om han hade målat Jesus som hund eftersom kristna människor är inte förtryckta i västvärlden, eller om en person som bekänner sig till islam tecknat profeten Muhammed som hund. För, vad är Vilks syfte? Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det finns inga rättigheter utan skyldigheter.
Min hemkommun (vill ej länka eftersom jag vill vara i alla fall ett uns anonym) ska satsa 40 miljoner kronor på nya konstgräsplaner. "I arbetet för jämställdhet och integration är fotboll ett värdefullt redskap" hävdar stolpskottet Lennart Gabrielsson (fp). Eh... När blev fotbollen, eller sporten överhuvudtaget, jämställd? Jag ska berätta hur det fungerar i denna borgerligt styrda skitkommun som jag bodde i i 20 år. När jag var sju år och gick i första klass kom en jämnårig flickas mamma eller storasyster (minns inte riktigt) in i vårt klassrum och frågade om det fanns något intresse bland flickor att starta ett fotbollslag. Det gjorde det, men inte fan blev det av för det. Varför? Därför att det inte fanns någon plan att spela på och noll engagemang av gubbarna i idrottsföreningen att satsa på ett tjejlag. Men killarna i vår ålder, de spelade de. Oj så de spelade, och oj så många gräsplaner det helt plötsligt fanns. Det här förslaget handlar inte om jämställdhet, det är bara fina ord som man klär det i. Jämställdhet handlar om prioritering och så länge killar prioriteras framför tjejer kommer det inte händå nånting, hur många gräsplaner man än fixar. Mitt tips till kommunen blir att lägga pengarna på gratis skolmat (vilken vi fick betala 1000 kr/termin för. Ja det är sant!).
Danskarna inför rökförbud på krogen. I och för sig med en rad undantag, men det är ju ändå positivt att vi som väljer att inte riskera livet samt förpesta tillvaron för våra medmänniskor får lite upprättelse och kan börja leva normalt. Men Agnete Bjolig (hur gör man förresten danska "ö:n"?) som äger ett värdshus och Hanne Levisen är emot förbudet och levererar följande brainy kommentarer: "Man säger att den (lagen, min anm) ska ge serveringspersonalen rökfria miljöer. Men visa mig den krogpersonal som inte röker, i vår bransch röker alla!" (Ja, ALLA som jobbar i krogvärlden röker... idiot) och "Alla vet att rökarna är trevligare. På alla fester samlas även icke rökarna runt dem som röker för det är där det händer något." (Om man får ett tillfälle i livet att uttala sig i en dagstidning, varför säger man nåt så ointelligent?! Argh).
Än en gång tappar jag hoppet om mänskligheten. Tack och hej.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]