Lyckliga horor?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [7]
28 augusti
kl. 11:04
Eftersom det känns något utdraget att behöva förklara och försvara sig genom att skriva kommentar efter kommentar fortsätter jag på gårdagens tema. Lyckliga horor, finns de? Vill man verkligen sälja sin kropp frivilligt? Och vem fan är jag att döma någon annan?
Vi kan väl börja med kontroversen som rör om det över huvud taget existerar prostituerade kvinnor som utövar sitt "yrke" på frivillig basis. Därom går åsikterna uppenbart isär, men vad som förvånar mig är att merparten av de som har kommenterat mitt föregående inlägg hävdar att de flesta som prostituerar sig gör det av fri vilja. Många refererar till Petra Östergrens bok "Porr, horor och feminister", en bok som inte utan anledning har fått mycket kritik. Självklart finns det ett fåtal kvinnor som säger sig ägna sig åt prostitution av "egen, fri vilja" (som om det skulle existera någon renodlad sådan) men här har jag två invändningar.
För det första tror jag att många som säljer sex intalar sig att de gör det frivilligt, att det dessutom är helt okej, kanske till och med att de tycker om det de gör. Varför? För att orka med, såklart. Om man förnekar att sexuella tjänster innebär att köparen (vanligtvis mannen) innehar en maktposition där han har övertaget om kvinnan är man totalt ute och cyklar. Män är generellt fysiskt starkare än kvinnor och i den stund då "tjänsten" utförs har kvinnan ingen att vända sig till. Det räcker alltså med vetskapen att något skulle kunna hända för att vara rädd. Att arbeta som prostituerad är alltså ingen dans rosor, men alltjämt tvingas kvinnor av ekonomiska och/eller sociala skäl att utföra dessa tjänster. Och varför tycka att något som man inte kan undvika att göra är pest och pina? Så fungerar inte vi människor. Det är inte, som många tror, så att vi först har en åsikt eller attityd och sedan handlar därefter. Tvärtom ändrar vi våra åsikter och attityder efter våra handlingar eftersom vi eftersträvar konsonans. Så visst har jag rätt att ha uppfattningen att kvinnor som säljer sex i vissa fall inte vet sitt eget bästa, och kanske intalar sig att hon trivs med sitt "yrke" trots att så inte är fallet. Efter en grundkurs i psykologi skulle vem som helst hålla med mig om detta basala samband.
För det andra, även om det verkligen skulle finnas prostituerade kvinnor som trivs med sitt yrkesval och som aldrig känner sig rädda när de säljer sina tjänster till främmande män, har jag då inte rätt att tycka att de gör alla andra kvinnor en björntjänst? Har jag inte rätt att kritisera dem? Att tala om för en kvinna som tvingas sälja sex mot sin vilja att hon har skuld i det hon gör vore både fel och elakt av mig av den enkla anledningen att det inte är hennes fel att män sätter på henne dagarna i ändå. Men en kvinna som gör det helt frivilligt, som tycker att det är roligt att prostituera sig, henne har jag all rätt att moralisera över. För vad hon gör är att indirekt ge alla sexköpare rätt. Hon talar om för världen att en kvinnas kropp är en sak, ett objekt, ett jävla ting. Och detta ting kan dessutom köpas för pengar. En kvinnas kropp har ett pris, en kvinnas kropp är till salu för den som har råd.
Detta vägrar jag acceptera. Min kropp är bara min, min kropp är ingen jävla konsumtionsvara. Men eftersom män växer upp med tron att så inte är fallet går jag likt förbannat runt och är rädd för att bli nerslagen och våldtagen. I förlängningen leder en legal sexköphandel till våldtäkter och kvinnomord. Samhället har en gång för alla signalerat att det är fritt fram, en kvinna är ett objekt som kan behandlas som vilken annan vara som helst. Tack och lov är det förbjudet att köpa sex i Sverige, vi har efter århundranden äntligen insett att handeln med kvinnokroppar är helt och hållet oacceptabel.
Men det skrämmer mig verkligen att så många fortfarande anser det rätt att prissätta kvinnors kroppar.
Vi kan väl börja med kontroversen som rör om det över huvud taget existerar prostituerade kvinnor som utövar sitt "yrke" på frivillig basis. Därom går åsikterna uppenbart isär, men vad som förvånar mig är att merparten av de som har kommenterat mitt föregående inlägg hävdar att de flesta som prostituerar sig gör det av fri vilja. Många refererar till Petra Östergrens bok "Porr, horor och feminister", en bok som inte utan anledning har fått mycket kritik. Självklart finns det ett fåtal kvinnor som säger sig ägna sig åt prostitution av "egen, fri vilja" (som om det skulle existera någon renodlad sådan) men här har jag två invändningar.
För det första tror jag att många som säljer sex intalar sig att de gör det frivilligt, att det dessutom är helt okej, kanske till och med att de tycker om det de gör. Varför? För att orka med, såklart. Om man förnekar att sexuella tjänster innebär att köparen (vanligtvis mannen) innehar en maktposition där han har övertaget om kvinnan är man totalt ute och cyklar. Män är generellt fysiskt starkare än kvinnor och i den stund då "tjänsten" utförs har kvinnan ingen att vända sig till. Det räcker alltså med vetskapen att något skulle kunna hända för att vara rädd. Att arbeta som prostituerad är alltså ingen dans rosor, men alltjämt tvingas kvinnor av ekonomiska och/eller sociala skäl att utföra dessa tjänster. Och varför tycka att något som man inte kan undvika att göra är pest och pina? Så fungerar inte vi människor. Det är inte, som många tror, så att vi först har en åsikt eller attityd och sedan handlar därefter. Tvärtom ändrar vi våra åsikter och attityder efter våra handlingar eftersom vi eftersträvar konsonans. Så visst har jag rätt att ha uppfattningen att kvinnor som säljer sex i vissa fall inte vet sitt eget bästa, och kanske intalar sig att hon trivs med sitt "yrke" trots att så inte är fallet. Efter en grundkurs i psykologi skulle vem som helst hålla med mig om detta basala samband.
För det andra, även om det verkligen skulle finnas prostituerade kvinnor som trivs med sitt yrkesval och som aldrig känner sig rädda när de säljer sina tjänster till främmande män, har jag då inte rätt att tycka att de gör alla andra kvinnor en björntjänst? Har jag inte rätt att kritisera dem? Att tala om för en kvinna som tvingas sälja sex mot sin vilja att hon har skuld i det hon gör vore både fel och elakt av mig av den enkla anledningen att det inte är hennes fel att män sätter på henne dagarna i ändå. Men en kvinna som gör det helt frivilligt, som tycker att det är roligt att prostituera sig, henne har jag all rätt att moralisera över. För vad hon gör är att indirekt ge alla sexköpare rätt. Hon talar om för världen att en kvinnas kropp är en sak, ett objekt, ett jävla ting. Och detta ting kan dessutom köpas för pengar. En kvinnas kropp har ett pris, en kvinnas kropp är till salu för den som har råd.
Detta vägrar jag acceptera. Min kropp är bara min, min kropp är ingen jävla konsumtionsvara. Men eftersom män växer upp med tron att så inte är fallet går jag likt förbannat runt och är rädd för att bli nerslagen och våldtagen. I förlängningen leder en legal sexköphandel till våldtäkter och kvinnomord. Samhället har en gång för alla signalerat att det är fritt fram, en kvinna är ett objekt som kan behandlas som vilken annan vara som helst. Tack och lov är det förbjudet att köpa sex i Sverige, vi har efter århundranden äntligen insett att handeln med kvinnokroppar är helt och hållet oacceptabel.
Men det skrämmer mig verkligen att så många fortfarande anser det rätt att prissätta kvinnors kroppar.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [7]