Nu har ni er chans killar
Nu har ni er chans killar. Ni hävdar ju ständigt att vi feminister drar alla män över en kam, att ni absolut inte har något med några jävla våldtäktsmän att göra. Ni hatar att ni ska behöva vara rädda för att kvinnor tror att ni förföljer dem när ni råkar gå bakom dem på gatan sent på kvällen. För våldtäktsmännen är jordens avskum, eller hur är det ni brukar uttrycka er? Vad glada ni måste vara nu, när ni får ett utmärkt tillfälle att förvandla ord till handling. Äntligen kan ni välja sida, en gång för alla. Jag hoppas för guds skull att ni pallrar er iväg till Kungsholmen så fort som möjligt. Jag önskade verkligen att jag kunde vara där själv.
Har tillbringat förmiddagen med att läsa igenom artiklar om stureplansprofilerna som Tingsrätten friade från misstankar om att ha våldtagit en ung tjej tidigare i år. Idag tas fallet tack och lov upp på nytt av Högsta Domstolen. Måtte nu rättssverige ta sitt ansvar. Man blir verkligen förvånad över att det är år 2007 och inte år 1907 när man läser om fallet. DN skriver att "Efter våldtäkten gick hon till en mottagning för våldtagna kvinnor där det konstaterades att hon hade många blåmärken, skador över hela kroppen och sprickor i analöppningen." Trots det ansåg inte Tingsrätten det bevisat att männen förstod att kvinnan inte ville. Jag undrar vad som hade krävts för att de skulle förstå? Snacka om att tillskriva männen en gris IQ.
Aftonbladet publicerar också en mycket "intressant" artikel där man redogör för dels kvinnans, och dels männens, berättelser. Männen hävdar bland annat att "Hon brukar kalla sig själv min lilla hora". Nu tycker väl förmodligen alla människor med något vett i kroppen att det låter som en extremt dålig lögn, men även om det hade varit så, även om tjejen ifråga gick runt och kallade sig själv för min lilla hora, varför innebär det att det är okej att våldta henne? Dessutom hävdar männen att "jag hörde att hon var lite öm. Hon sade aj eller nåt sådant. När man har analsex kan det väl bli sprickor." Eh, ja, och när någon säger "aj" brukar det betyda att det gör ont och då är det normala att sluta upp med det man håller på med. Hur jävla svårt ska det vara att förstå enkla, grundläggande samband egentligen?
Slutligen en liten undran. På AB:s fråga om vad som händer om männen hävdar att sexet bara var "hårt sex" svarar Nils Rekke, överåklagare och brottmålschef, att: "Om de hävdar att lite våld skulle användas, att hon ville ha hårt sex, då faller våldtäktsåtalet. Men man får inte heller utsätta en människa för hur mycket våld som helst." Kan någon juridikkunnig person förklara för mig vad det innebär att våldtäktsåtalet faller? Kan man inte åtalas för våldtäkt om man säger att "lite våld skulle användas"? Lever vi verkligen på 2000-talet?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [5]
27 september
kl. 14:26
Från Micaelas blogg: "Peppdemonstration för tjejen i stureplansvåldtäkten. 27 & 28
september utanför tingsrätten på Kungsholmen, Bergsgatan 50.
Demonstrationen börjar 8.30 torsdag morgon och sträcker sig över båda
dagarna. Öppen megafon. Peppande plakat och t-shirtar tas med på eget
intiativ. Vet att det är sent annonserat men hoppas ändå att vi ses där!"Nu har ni er chans killar. Ni hävdar ju ständigt att vi feminister drar alla män över en kam, att ni absolut inte har något med några jävla våldtäktsmän att göra. Ni hatar att ni ska behöva vara rädda för att kvinnor tror att ni förföljer dem när ni råkar gå bakom dem på gatan sent på kvällen. För våldtäktsmännen är jordens avskum, eller hur är det ni brukar uttrycka er? Vad glada ni måste vara nu, när ni får ett utmärkt tillfälle att förvandla ord till handling. Äntligen kan ni välja sida, en gång för alla. Jag hoppas för guds skull att ni pallrar er iväg till Kungsholmen så fort som möjligt. Jag önskade verkligen att jag kunde vara där själv.
Har tillbringat förmiddagen med att läsa igenom artiklar om stureplansprofilerna som Tingsrätten friade från misstankar om att ha våldtagit en ung tjej tidigare i år. Idag tas fallet tack och lov upp på nytt av Högsta Domstolen. Måtte nu rättssverige ta sitt ansvar. Man blir verkligen förvånad över att det är år 2007 och inte år 1907 när man läser om fallet. DN skriver att "Efter våldtäkten gick hon till en mottagning för våldtagna kvinnor där det konstaterades att hon hade många blåmärken, skador över hela kroppen och sprickor i analöppningen." Trots det ansåg inte Tingsrätten det bevisat att männen förstod att kvinnan inte ville. Jag undrar vad som hade krävts för att de skulle förstå? Snacka om att tillskriva männen en gris IQ.
Aftonbladet publicerar också en mycket "intressant" artikel där man redogör för dels kvinnans, och dels männens, berättelser. Männen hävdar bland annat att "Hon brukar kalla sig själv min lilla hora". Nu tycker väl förmodligen alla människor med något vett i kroppen att det låter som en extremt dålig lögn, men även om det hade varit så, även om tjejen ifråga gick runt och kallade sig själv för min lilla hora, varför innebär det att det är okej att våldta henne? Dessutom hävdar männen att "jag hörde att hon var lite öm. Hon sade aj eller nåt sådant. När man har analsex kan det väl bli sprickor." Eh, ja, och när någon säger "aj" brukar det betyda att det gör ont och då är det normala att sluta upp med det man håller på med. Hur jävla svårt ska det vara att förstå enkla, grundläggande samband egentligen?
Slutligen en liten undran. På AB:s fråga om vad som händer om männen hävdar att sexet bara var "hårt sex" svarar Nils Rekke, överåklagare och brottmålschef, att: "Om de hävdar att lite våld skulle användas, att hon ville ha hårt sex, då faller våldtäktsåtalet. Men man får inte heller utsätta en människa för hur mycket våld som helst." Kan någon juridikkunnig person förklara för mig vad det innebär att våldtäktsåtalet faller? Kan man inte åtalas för våldtäkt om man säger att "lite våld skulle användas"? Lever vi verkligen på 2000-talet?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [5]
PS.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
27 september
kl. 10:33
Jag funderar på att sätta en av pojkvännens grindcore-skivor på repeat och högsta volym när jag går iväg och tränar. Låter det som en väl fungerande hämnd?
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
Döda
Om de inte stänger av snart kommer jag att göra mig skyldig till minst ett mord inom kort.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
27 september
kl. 10:16
Inatt somnade jag inte förän klockan två eftersom grannjävlarna lekte orkester i sin lägenhet. Idag kan jag omöjligt koncentrera mig på variansanalysen på grund av att samma grannjävlar spelar så hög musik att hela vår lägenhet skakar. Och det är inte vilken musik som helst heller. De spelar Lars fucking Winnerbäck. JAG HATAR LARS WINNERBÄCK! Om de inte stänger av snart kommer jag att göra mig skyldig till minst ett mord inom kort.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
Man ska inte blogga om sin arbetsplats men det skiter jag i
Det började jobba en kvinna hos oss för ett halvår sedan, vi kan kalla henne Lena. Eftersom hon aldrig tidigare haft ett "riktigt" jobb så var hon erhört glad för detta. Hon jobbade på minst lika bra som alla andra och sjukanmälde sig inte en enda dag under dessa sex månader. Ibland jobbade hon över och ibland hoppade hon in extra när det behövdes, trots att hon hade en och en halv timmes resväg till jobbet och två barn i tonåren hemma. Ja, hur som helst. En dag när vi satt och pratade visade det sig att Lena inte fått rätt lön. Jag nämnde något om 100% OB och hon tittade undrande på mig. Det hade hon aldrig fått, trots att hon jobbat många helger. Hon gick till chefen, som hänvisde till underchefen, som hänvisade till lönekontoret, som hänvisade tillbaka till chefen, som sa att han skulle kolla på det. Några pengar har Lena dock inte sett skymten av, och det här var över två månader sedan. Det handlar om ungefär 7000 spänn.
En annan dag satt jag och Lena och pratade om att det funkar så dåligt när det gäller rasterna på vårt jobb. Detta snappade någon kundjävel upp och sprang och skvallrade för chefen (när ska människor börja skaffa sig liv?). Detta resulterade i att Lena fick en utskällning, medan jag inte ens fick en tillsägning. Varför vet jag inte, men jag tror att det kan bero på att min chef vet att jag vet vad jag har för rättigheter, medan Lena inte har någon koll. Och just därför är det extra jävligt, snacka om att utnyttja att människor inte vet vilka grundläggande rättigheter de har.
Nu ska jag komma till saken. Lena fick sparken häromdan. Hon "har inte ställt upp tillräckligt mycket". Det är min chefs förklaring - som om man kan sparka någon på så lösa grunder (och förresten så ligger det noll sanning i det heller). Men det vet ju inte Lena, hon är inte med i facket, hon har inget att sätta emot. När jag pratade med henne nyligen sa hon att hon inte ens orkar vara ledsen, hon orkar inte ens strida för att få den lön de lurat henne på; 7000 spänn är tydligen inte tillräckligt för att ta fighten.
Som om detta inte vore nog: När Lena jobbade sin sista dag samlade arbetskamraterna ihop till en blomma i avskedspresent. En tia var gav de. Bara en enda person vägrade att vara med på blomman. Chefen. Inte ens tio spänn var hon värd. Tio jävla spänn.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
25 september
kl. 15:46
Min svärmor mailade mig en artikel häromdan. Den handlade om en kille som, åtmistone enligt egen utsaga, fick sparken från jobbet pga att han bloggade om situationen på sitt jobb. Jag tror att jag fick artikeln för att min svärmor vet vad jag är kapabel till, en liten varning sådär. Trots detta bara måste jag skriva om det senaste från gamla jobbet, något som givetvis har med chefen att göra.Det började jobba en kvinna hos oss för ett halvår sedan, vi kan kalla henne Lena. Eftersom hon aldrig tidigare haft ett "riktigt" jobb så var hon erhört glad för detta. Hon jobbade på minst lika bra som alla andra och sjukanmälde sig inte en enda dag under dessa sex månader. Ibland jobbade hon över och ibland hoppade hon in extra när det behövdes, trots att hon hade en och en halv timmes resväg till jobbet och två barn i tonåren hemma. Ja, hur som helst. En dag när vi satt och pratade visade det sig att Lena inte fått rätt lön. Jag nämnde något om 100% OB och hon tittade undrande på mig. Det hade hon aldrig fått, trots att hon jobbat många helger. Hon gick till chefen, som hänvisde till underchefen, som hänvisade till lönekontoret, som hänvisade tillbaka till chefen, som sa att han skulle kolla på det. Några pengar har Lena dock inte sett skymten av, och det här var över två månader sedan. Det handlar om ungefär 7000 spänn.
En annan dag satt jag och Lena och pratade om att det funkar så dåligt när det gäller rasterna på vårt jobb. Detta snappade någon kundjävel upp och sprang och skvallrade för chefen (när ska människor börja skaffa sig liv?). Detta resulterade i att Lena fick en utskällning, medan jag inte ens fick en tillsägning. Varför vet jag inte, men jag tror att det kan bero på att min chef vet att jag vet vad jag har för rättigheter, medan Lena inte har någon koll. Och just därför är det extra jävligt, snacka om att utnyttja att människor inte vet vilka grundläggande rättigheter de har.
Nu ska jag komma till saken. Lena fick sparken häromdan. Hon "har inte ställt upp tillräckligt mycket". Det är min chefs förklaring - som om man kan sparka någon på så lösa grunder (och förresten så ligger det noll sanning i det heller). Men det vet ju inte Lena, hon är inte med i facket, hon har inget att sätta emot. När jag pratade med henne nyligen sa hon att hon inte ens orkar vara ledsen, hon orkar inte ens strida för att få den lön de lurat henne på; 7000 spänn är tydligen inte tillräckligt för att ta fighten.
Som om detta inte vore nog: När Lena jobbade sin sista dag samlade arbetskamraterna ihop till en blomma i avskedspresent. En tia var gav de. Bara en enda person vägrade att vara med på blomman. Chefen. Inte ens tio spänn var hon värd. Tio jävla spänn.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
Kära blogg och kära läsare,
Nu till dagens irritationsmoment. Jag har lagt mig till med en ovana, nämligen att beställa korta prenumerationer av värdelösa tidningar för att få premien. Följande tidningar har lyckats lura på mig sin skit: Tara (för 40 plusare, haha), Cosmopolitan, Glamour, Elle och Elle Interiör. Idag kom Glamour, förmodligen den hemskaste av de alla. Bara för att ha det gjort bläddrar jag igenom sidorna med trålsmala tjejer och tips på hur "han" (den homogena gruppen "män", antar jag?) vill ha det i sängen, och kommer plötslig fram till en sida med rubriken "Hej snygging!". Glamour har varit ute på stan och delat ut komplimanger. Riktigt generösa har de varit, dessutom. Över fotografierna på de sju lyckligt lottade tjejerna står det "Du har ett så fint ansikte!", "Vilken fin lyster din hy har!", "Ditt tjocka hår är underbart!", "Vilket härligt leende och mun du har!", "Vilken snygg rumpa du har!", "Du har fina bröst!" och "Dina ögon är så vackra!".
Vad är detta egentligen? Glamours försök att uppmuntra unga tjejer, att tala om att "de är bra som de är"? Visa att det finns vanliga dödliga som har snygga läppar? Tänk vad härligt det hade varit om tjejerna som fick komplimangerna hade fyrkantigt ansikte, finnig hy, tjockt, stripigt hår, liten mun med tunna läppar, platt rumpa, minituttar och små ögon. Men icke. Tänk att unga tjejer läser sån här skit. Kan ingen tala om för dem att de är BRA istället? Duktiga. Smarta. Att de kan göra precis vad de vill.
Imorgon ska jag skriva om chefen på gamla jobbet, snålheten personifierad.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [1]
24 september
kl. 20:15
jag har på intet sätt övergett er. Nu är jag tillbaks, och den här gången är det på riktigt. Äntligen har lugnet lagt sig över nya fina lägenheten (som för övrigt är nystorstädad) och här sitter jag nersjunken i soffan med chips, gurk- och morotsstavar, dipp och coca cola och tittar på Idol. Det känns som att det var evigheter sedan jag kunde unna mig sånt. Tentan är gjord och jag har inte nästa föreläsning förän i övermorgon; jobba gör jag inte förän om en hel vecka. LYX.Nu till dagens irritationsmoment. Jag har lagt mig till med en ovana, nämligen att beställa korta prenumerationer av värdelösa tidningar för att få premien. Följande tidningar har lyckats lura på mig sin skit: Tara (för 40 plusare, haha), Cosmopolitan, Glamour, Elle och Elle Interiör. Idag kom Glamour, förmodligen den hemskaste av de alla. Bara för att ha det gjort bläddrar jag igenom sidorna med trålsmala tjejer och tips på hur "han" (den homogena gruppen "män", antar jag?) vill ha det i sängen, och kommer plötslig fram till en sida med rubriken "Hej snygging!". Glamour har varit ute på stan och delat ut komplimanger. Riktigt generösa har de varit, dessutom. Över fotografierna på de sju lyckligt lottade tjejerna står det "Du har ett så fint ansikte!", "Vilken fin lyster din hy har!", "Ditt tjocka hår är underbart!", "Vilket härligt leende och mun du har!", "Vilken snygg rumpa du har!", "Du har fina bröst!" och "Dina ögon är så vackra!".
Vad är detta egentligen? Glamours försök att uppmuntra unga tjejer, att tala om att "de är bra som de är"? Visa att det finns vanliga dödliga som har snygga läppar? Tänk vad härligt det hade varit om tjejerna som fick komplimangerna hade fyrkantigt ansikte, finnig hy, tjockt, stripigt hår, liten mun med tunna läppar, platt rumpa, minituttar och små ögon. Men icke. Tänk att unga tjejer läser sån här skit. Kan ingen tala om för dem att de är BRA istället? Duktiga. Smarta. Att de kan göra precis vad de vill.
Imorgon ska jag skriva om chefen på gamla jobbet, snålheten personifierad.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [1]
Bitterfittan is back
Okej, en snabb resumé:
Förra måndagen började jag en ny kurs på underbara Psykologen. Har jättebra kurskamrater och kursen som jag läser är fantastisk spännande, men har inte hunnit börja plugga till niopoängstentan som äger rum om mindre än två veckor. Känns himla stressigt, med andra ord.
Förra onsdagen började jag på nya jobbet. Bortsett från mina obefintliga kunskaper i diverse datorprogram har det gått riktigt bra. Över förväntan faktiskt. Trevliga arbetskompisar, helt okej arbetsuppgifter och skön stämning helt enkelt.
I torsdags flyttade vi. Det var otroligt mycket jobbigare än vad jag tänkt mig, och då gjorde jag ändå inte hälften så mycket som min pojkvän och vår kompis som hjälpte oss (TACK!, Max). På kvällen jobbade jag på nya jobbet.
I fredags var det kontorsfest på nya jobbet. Jag gick mest dit för att jag kände att jag borde. Inte för att jag inte vill festa med mina nya arbetskamrater men jag var så fruktansvärt trött. Gick hem vid halv nio trots fantastiskt god mat och öppen bar. Fast lika bra var väl det, tänk om jag hade hällt i mig ännu mer lådvin och fått för mig att jag kan sjunga eller nåt (det fanns karaokemaskin).
I lördags städade vi ur gamla lägenheten. Hjälp vad många ytor det finns som man aldrig tänker på att städa i vanliga fall. Jag skurade som en galen i nio timmar och då snackar vi en etta på 29 kvm. Ibland hatar jag att jag är så fruktansvärt pedantisk.
Söndagen tillbringades på spårvagnen. Vi hade missat att köra över en del grejer i flyttbilen och fick åka några varv till. We are such idiots.
Måndag och jobb på nya jobbet igen. Även tisdagen spenderades där, och då ska tilläggas att jag har föreläsningar varje dag, samt ett ganska tidskrävande grupparbete. För att inte tala om allt jobb med att få ordning i nya lägenheten. Jag tror aldrig jag har varit med om något jobbigare. Varifrån kommer alla saker? Hur fick de plats i förra lägenheten? Var fan ska man ha allting?
Nu ska jag sluta klaga, prata om mig själv och vara allmänt jävla jobbig. En grej till bara: Jag är sjuk också. Så nu vet ni det.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
13 september
kl. 20:44
Åh vad gulliga ni är som saknar mig när jag inte skriver på bloggen på ett par veckor (i alla fall två stycken). Jag har inte slutat blogga och jag har heller inte hållit mig borta med flit; jag har bara haft helt SJUKT jävla mycket att göra de senaste veckorna. Dessutom har jag inte haft tillgång till internet, men i sanningens namn har jag inte ens saknat det, jag har helt enkelt inte hunnit. Okej, en snabb resumé:
Förra måndagen började jag en ny kurs på underbara Psykologen. Har jättebra kurskamrater och kursen som jag läser är fantastisk spännande, men har inte hunnit börja plugga till niopoängstentan som äger rum om mindre än två veckor. Känns himla stressigt, med andra ord.
Förra onsdagen började jag på nya jobbet. Bortsett från mina obefintliga kunskaper i diverse datorprogram har det gått riktigt bra. Över förväntan faktiskt. Trevliga arbetskompisar, helt okej arbetsuppgifter och skön stämning helt enkelt.
I torsdags flyttade vi. Det var otroligt mycket jobbigare än vad jag tänkt mig, och då gjorde jag ändå inte hälften så mycket som min pojkvän och vår kompis som hjälpte oss (TACK!, Max). På kvällen jobbade jag på nya jobbet.
I fredags var det kontorsfest på nya jobbet. Jag gick mest dit för att jag kände att jag borde. Inte för att jag inte vill festa med mina nya arbetskamrater men jag var så fruktansvärt trött. Gick hem vid halv nio trots fantastiskt god mat och öppen bar. Fast lika bra var väl det, tänk om jag hade hällt i mig ännu mer lådvin och fått för mig att jag kan sjunga eller nåt (det fanns karaokemaskin).
I lördags städade vi ur gamla lägenheten. Hjälp vad många ytor det finns som man aldrig tänker på att städa i vanliga fall. Jag skurade som en galen i nio timmar och då snackar vi en etta på 29 kvm. Ibland hatar jag att jag är så fruktansvärt pedantisk.
Söndagen tillbringades på spårvagnen. Vi hade missat att köra över en del grejer i flyttbilen och fick åka några varv till. We are such idiots.
Måndag och jobb på nya jobbet igen. Även tisdagen spenderades där, och då ska tilläggas att jag har föreläsningar varje dag, samt ett ganska tidskrävande grupparbete. För att inte tala om allt jobb med att få ordning i nya lägenheten. Jag tror aldrig jag har varit med om något jobbigare. Varifrån kommer alla saker? Hur fick de plats i förra lägenheten? Var fan ska man ha allting?
Nu ska jag sluta klaga, prata om mig själv och vara allmänt jävla jobbig. En grej till bara: Jag är sjuk också. Så nu vet ni det.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]