En stilla undran
Jag undrar därför att jag har upptäckt en sak. Folk har så satans många vänner på facebook. Och vid närmare granskning verkar detta bero på att man är kompis med de mest underliga personer. Folk som jag jobbar med är kompisar med andra personer på jobbet trots att jag aldrig har sett dem ens hälsa på varandra. Folk som jag gick på mellanstadiet tillsammans med är kompisar med varandra. Man addar kompisars kompisar, pojkvänners arbetskamrater, syskons barndomskompisar... Såg precis att brorsan är kompis med en av mina gamla kompisars syskon (!).
Varför?
Jag vet att jag har skrivit om det här förut men jag kan inte riktigt släppa det. Är det mig det är fel på? För om det är normalt att vara facebookkompis med någon som man inte pratat med på 15 år men sett på pendeln ett par gånger utan att hälsa på, då måste det ju vara det. Mig det är fel på, alltså. För det är ju inte en jävel som lägger till mig! Jag har inte fått en enda konstig kompisförfrågan. (Jo, en förresten, men honom blockade jag. Eh, det kanske verkligen är mig det är fel på?)
Så snälla ni, kan ni inte ta och vara riktigt jävla ärliga och tala om hur ni faktiskt uppfattar mig. Kom igen nu, I can handle the truth.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [4]
3 oktober
kl. 07:55
Kan nu ni som känner mig (hur fan ni än nu känner mig) vänligen svara på hur ni egentligen uppfattar mig. Hur framstår jag? Verkar jag inte rätt snäll? Eller är jag tråkig, typ... ointressant? Ingen man tar någon större notis om?Jag undrar därför att jag har upptäckt en sak. Folk har så satans många vänner på facebook. Och vid närmare granskning verkar detta bero på att man är kompis med de mest underliga personer. Folk som jag jobbar med är kompisar med andra personer på jobbet trots att jag aldrig har sett dem ens hälsa på varandra. Folk som jag gick på mellanstadiet tillsammans med är kompisar med varandra. Man addar kompisars kompisar, pojkvänners arbetskamrater, syskons barndomskompisar... Såg precis att brorsan är kompis med en av mina gamla kompisars syskon (!).
Varför?
Jag vet att jag har skrivit om det här förut men jag kan inte riktigt släppa det. Är det mig det är fel på? För om det är normalt att vara facebookkompis med någon som man inte pratat med på 15 år men sett på pendeln ett par gånger utan att hälsa på, då måste det ju vara det. Mig det är fel på, alltså. För det är ju inte en jävel som lägger till mig! Jag har inte fått en enda konstig kompisförfrågan. (Jo, en förresten, men honom blockade jag. Eh, det kanske verkligen är mig det är fel på?)
Så snälla ni, kan ni inte ta och vara riktigt jävla ärliga och tala om hur ni faktiskt uppfattar mig. Kom igen nu, I can handle the truth.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [4]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/sistaordet/entry/en_stilla_undran
Skriv en kommentar:
Skrivet av Karin den 03 oktober, 2007 kl. 10:42 #
Skrivet av E den 03 oktober, 2007 kl. 11:17 #
Skrivet av Micaela den 03 oktober, 2007 kl. 13:07 #
Skrivet av Marcus E den 04 oktober, 2007 kl. 08:58 #