Dom kommer bara att göra dej olyckliga en dag  :/

Jag har en häst och en hund. Hästen köpte jag för nästan exakt 20 år sedan. Och hon har varit mitt liv, min stora kärlek och allt jag har redigerat mitt liv runt sedan dess. Jag har bott, jobbat och levt så att det ska funka runt just den hästen i större delen av mitt vuxna liv.

För 12½ år sedan skaffade jag en hund. Liten golvmopp som var ett fullständigt monster sitt första år. Tuggade sönder allt och på tok för påstridig. Men mycke uppfostran senare blev både hästen och hunden väldigt viktiga bitar av mitt liv. Vad vore jag utan dom?

Hästen som heter Heide (uttalas Heidi) har gett mej en massa upplevelser och varit en god kamrat i 20 år.

Hunden som heter Colan har efter sitt första år som skittjobbig varit en underbar hund som alla älskar. För Colan har enormt goda egenskaper. Det vet alla som träffat henne. Hon har en stor empati och tröstar gärna folk som har det jobbigt, hon är lydig och man kan ha henne lös i stadstrafik och "fjärrstyra" henne. Hon är (förutom att hon är för liten) dom flesta hundvänners våta dröm.

Nu är Heide 24 år och snart 25 år. Och även om jag behandlat henne så att hon ska hålla länge så är hon ingen unghäst längre.

Colan har haft lite problem med ögonen till och från sista åren och : (Här kommer ett koperat inlägg från min facebooksida)

Trots att jag under ganska lång tid varit förberedd på att mina djur är gamla och kan vara helt slut vilken dag som helst.....så var det en fullständig panik när jag igår på förmiddagen insåg att Colan var HELT blind. Hon såg inte ens nog mycke för att ta sej fram inne i huset och ute ramlade hon när hon skulle försöka ta sej fram till gräsmattan för att kissa. Jag gissar att veterinären nästan da