The storyteller...

Det är bra att bryta ihop.
Man måste bara ha nåt att falla på.
Jag var ingen vacker syn igår.
Kunde inte ens tänka klart. Tårarna rann hela eftermiddagen. Kräkshulkandet." the ugglycry"... som Oprah skulle ha sagt...

Sen lite mer på kvällen. Huvudvärken var tillbaka.
Alkohol.
Hulkandet. Läppar och nos som en kanin.
Den här gången slapp jag ändå bristningar i ögonen. (Bonus)

Jag är inte ledsen för att jag inte ska träffa Sockerbjörnen mer. Han vet inte ens att det är över.
Jag VAKNADE nog.
Några av de saker han gjort och sagt och är kom ikapp... Stack hål på min lilla bubbla av depp.
Jag insåg djupt, på djupet det som jag sagt länge.
Hade det varit vem som helst av mina vänner som träffade honom hade jag inte bara avrått. Jag hade med alla medel tillåtna kämpat mot honom.

Det är dags att slåss för mig själv nu. Se mig själv utifrån.

Ställa mig framför och säga NEJ!
Rör inte henne... prata inte med henne... hon är skör... och hon är MIN!
Inte din.
Skarvaren är Jag, Min... Hon är inte din att göra som du vill med.
Inte en sak.
Hon är fin nog för mig och jag älskar henne. Gå bort Sockerbjörnen. Hon vill inte vara mer med dig, du är DUM!

Jag har hela tiden trott att jag haft garden uppe.
Men det har snarast varit som att ha ett låst smyckesskrin i en olåst lägenhet. De VIKTIGA försvaren har varit helt nere.
Han har fått säga och göra exakt som han vill... för att NEJ inte betyder någonting för honom.

Min åsikt är bara till för att ändra på.

Det är ju inte ens som att jag är ensam eller på något vis desperat.
Bortsett från den bästa familjen och fantastiska vänner har jag alla möjligheter till gott sex.

Och.. Hur ska jag kunna må bättre i detta? Hur ska jag kunna få en bättre och sundare bild av mig själv. Ett bra liv.
Hur ska det någonsin finnas möjlighet till en fin och sund relation med en vuxen man om detta står i vägen.

Jag VET att jag är fucked up.
Summan av lasterna är konstant.
Jag har varken ätit, druckit, knullat eller shoppat ihjäl mig under "sockerbjörnentiden"...

Kanske måste nåt skava och göra ont?
Kanske bör jag ta upp detta i terapin.. :P

Hjärna fattas.
Jag vill gråta.
Jag vill fatta beslut som är bra för mig.
Jag vill lägga energin på "mig".
Jag vill förstå vad det är... Hur man gör det. När man längtar så. Efter nåt.
Jag vill kunna skriva.
Förklara.
Jag vill att han ska förstå.
Jag vill själv förstå.
Jag vill inte att likasinnad ska vara ett skällsord.
Jag vill att min vilja ska ha betydelse.
För mig med.

Jag vill vara the shit.
För jag ÄR the shit.

Jag ville att han skulle ta emot.
Julklappen.
Mina lediga lördagar.
Min omtanke.
Han vill bara ha när jag inte kan.
Det jag inte kan ge.
Vill ge?
Han vill BARA att jag ska vara precis som jag är...
men tvärt emot på alla sätt.
Han ÄR Mr wrong.
Han är dum i hela huvudet.
Han är inte här.
Han är arg på mig för att jag hade velat.
Jag gråter.
Han har lyckats förstöra en lördag till.

Jag vet inte vad en Bad Boy är.
Inser jag.
Jag vet att Sockerbjörnen har en stor tatuering som säger "BAD BOY", så jag antar att han identifierar sig som en.
Jag vet att P Diddys skivbolag heter nåt med BAD BOY och att han brukar vara tydlig med att han är en "BAD BOY for life..."

En del kvinnor dras till dem. Tycker de är spännande, säger de själva. Nån jag känner har en teori om att de skulle vara roligare i sängen. Lite "smutsigare". Mina egna erfarenheter säger att den tanken inte riktigt stämmer. Däremot har de jag träffat varit mer självupptagna så tänder man på det så...

BAD BOY är nog ganska garanterat en fråga om attityd. Kanske delvis en fråga om tatueringar.
Kanske är de vilda?
Kanske har de haft det svårt?
Kanske tror de att de är lite svårare än de är?
Kanske borde de rätt ofta ha någon slags bokstavsdiagnos (slarvigt uttryckt)
Kanske har de fallenhet för alkohol eller droger?

Sockerbjörnen säger att en BAD BOY är en som är lite både och, både hjärndöd och snäll. En som gör det som faller honom in. Men det ska tilläggas att han faktiskt inte ens själv visste vad en BAD BOY är... tatueringen till trots.

http://www.wikihow.com/Be-a-Bad-Boy

http://en.wiktionary.org/wiki/bad_boy

Anni.
Jag vill försöka svara dig lite bättre.
Alltså. Hur tänker jag, när relationsyxan kommer fram. Varför gör den det?

Kanske hänger det lite ihop med en tanke som jag hade som barn.
Att vi i oss hade behållare som behövde fyllas på med pussar och kramar... Att man liksom kände när det var läge att fylla på lite.
Samma känsla tror jag att de flesta av oss vuxna oxå har. Den där känslan av hur trötthet och ilska kan rinna ur en från huvud och ner genom golvet om bara rätt person håller om en när man kommer hem.

Om man i en relation väger plus och minus så kommer jag tillslut om minus väger över och väger över och väger över i stort och smått till en punkt när jag bara släpper taget.
Kärleken är borta.
Sen kan man ju välja att stanna kvar och låtsas som ingenting eller vara mer medveten om hur kort livet är både för en själv och den andra.

Till det sammanhanget hör följande viktiga meddelanden:
Det finns en stor risk att jag blivit just den som blivit bortkapad av min älskade Stella.
Det finns faktiskt fortfarande ingen som jag älskar som hon.

En av de värsta eftermiddagarna som jag haft på länge hände följande: (detta var för några månader sen)
Jag satt och stirrade framför mig i soffan. Ångesten var så stark att det gjorde ont i hela kroppen. Jag ringde Johan, han spelade tvspel och drack öl med sin polare och kunde inte prata och missade hur jag mådde... Jag ringde Juvelen som flera gånger sagt att hon "finns där"... Det gjorde hon inte...
Jag satte på fotboll på tv... Det är tillräckligt tråkigt för att vara vilsamt...
Arga snickaren kom ut på msn... Jag blev glad. Det kändes som perfekt... fotboll och lite snack...
Men han ville bara berätta för mig att han skulle iväg och knulla nån donna.
Att han hade fått tid och möjlighet till det. Barnvakt. "ska bli gott"...
Där tog DET slut.
Jag sa att "ok, kul för dig... Mig hör du ALDRIG av igen... ha verkligen ett bra liv... jag var kär i dig Roger...
Han svarade att han inte ens ORKADE ta reda på vad jag menade med det...
Där fanns det ingenting kvar längre.
Sen tittade jag på någon slags fotboll...

Min psykolog säger att jag borde ha varit sjukskriven på heltid redan för minst ett halvår sen. Jag har en utmattningsdepression...

Sockerbjörnen frågade mig en gång "Har du knullat många före mig i denhär sängen?"
En ljuv honungslögn gled över mina läppar... "Nej hur skulle jag ha kunnat göra det? Jag fick ju ny för ett år sen!"
Ehhhh.
Sen fundarade jag i min ensamhet... ehhhhhh.... Jo svaret skulle nog varit JA... EHHH..
Jag är rätt garanterat ingen sexmissbrukare, men jag har utan tvekan använt män som medicin. Nu är det slut med det.
Jag har tvättat och decinficerat min vita säng.
Nu kan jag utan att skämmas ha ett nytt liv i den.

Jag kom att tänka på Jay när jag hörde denna låt...

Eller på nåt vis kanske mer av samma. För allt hänger ju ihop. Hur jag mår. Hur andra mår. Hur det går med skolan. Hur mina relationer ser ut och hur fan jag ska försörja mig.

Så hur är det?

Skolan... Är det så illa med att jag inte ens kan tänka på hur jag ska kunna få komma tillbaka utan att få hjärtklappning. Jag var dit en sväng i veckan för att prata med studievägledaren. Jag fick några alternativa vägar att gå... Ingen av planerna FUNGERAR...

På väg ut träffade jag ett par vänner från klassen. Deras öppna, glada ansikten var precis som jag befarat jobbigt att möta. IGEN blev jag sittande gråtandes, snorande.
När jag åkte hem kände jag inte min kropp. Det var som att jag hade fått morfin.

Igår var jag hos den nya psykologen. Det gick rätt bra. Efter pratade jag med Mor. Hon sa att jag kunde komma till dem... Eftersom jag faktiskt utgick från att Sockerbjörnen givet skulle föredra att träna före att få mig att må bra så tog jag hennes deal.
När jag pratade med Sockerbjörnen och han frågade var jag var... "Varför är du där?" Sen gick han till träning.
Hos mina föräldrar tittade vi med ena ögat på nåt program om äckliga sjukdomar. En kvinna hade variga bölder i armhålan. Då höll jag på att svimma...På riktigt.

Jag är lite känslig.

Idag hade vi bestämt att vi skulle ses... Sockerbjörnen och jag... det är ju i morgon som jag tar över lillan. " Men jag lovar ingenting..." ... Nej Sockerbjörnen.... "Inte jag heller..."
Han är och tränar...

Jag är trött.
Idag fick jag inget gjort...

Heller.

Jag saknar Lammet. Han var mindre jobb... Mer kul...

Dagens klipp...

Kanske har jag valt fel väg att gå när det kommer till Sockerbjörnen i bloggen. Min tanke har alltid varit att aldrig radera eller korrigera mina inlägg. De ska komma direkt från hjärtat. Så på så vis kan det vara att jag skriver och beskriver vår relation i samma ton som jag beskriver allt annat. Är det ens möjligt? Jag fokuserar ju mest på hur arg och ledsen han gör mig. DET är mitt fokus i skrivandet.
Han är en spännande person. Skulle jag bara välja att skriva om allt som rasar över honom hela tiden skulle det kunna fylla hela min blogg. Jag har inte heller valt att beskriva hur jag gör. Om hur dum jag är, hur jag skadar honom...

Enkelt sagt är det nog så att hans och mina spöken dansar runt som fyllon med bara vänsterfötter. De matchar illa helt enkelt. När hans skrämmer honom driver de honom till att säga och göra saker som triggar mina spöken som i sin tur driver mig att säga och göra JÄVLIGT dumma saker.
Kära bloggläsare. Jag vet inte om ni vet detta. Men jag är INTE nån trevlig människa när jag blir rädd för att bli dumpad. Saker som jag säger då. Lögner. Tonen jag tillåter mig att använda.
Ibland är det jag som ser det. Oftast är det han. Han har STOR insikt. Både i hur han men oxå jag fungerar... redan... Oj, Skarvaren... Det här är nog dina spöken nu... ja...
En sak.
Vi bör undvika "dåliga dagar"... För mig har det ingen betydelse att han är trevligare på sina dåliga dagar nu mot för några år sen.

Igår kom inte nåt mellan.
Han kom hit.
Fem minuter senare var kläderna av... Men Skarvaren... DETTA var ju INTE planen... Skulle vi inte ut och göra nåt?
Just ja...
Men han doftar ju så gott... Jag minns bara att jag kramade om honom i hallen, sen blev det blurrigt.
Jag fick ju duscha och sminka om mig. När jag kommer ur duschen dammsuger han lägenheten...
"Alltså... Skarvaren... (lite strängt) Du skulle ju dammsuga sa du..."
Den mannen är inte bara dålig för mig just nu.
Jag har undervärderat honom många gånger. Jag inser det själv. Det är svårt att inte göra så när han gör så många knasiga saker.

Men när vi på natten, efter att vi faktiskt kom ut och käkade lite och såg en bio, älskar för andra gången är det en kärlekshandling som jag bara har vaga minnen av att jag varit med om innan. När hans för mig perfekta, våta, heta röst viskande BER mig att komma för honom är det vackrare än nåt på länge.
När jag vaknar känns hjärnan så skön som om den är inbäddad i smör och INGENTING i kroppen gör ont även om det är tidigt och mannen ska till arbetet...

Goa, starka brudar är alltid bra...

Tidsoptimist.
Självupptagen.
Flexibilitet....Hos andra... Sån är han...

En del murar är bygda av rätt skäl.
Sockerbjörnen bryter ner mina murar en efter en. Samtidigt kommer två nya upp tror jag.
En del murar finns för att skydda. Andra har mer blivit kvar av vana.

Det tog inte många timmar för Sockerbjörnen att delvis sabba det som var vackert med gårdagen.
När han så står där med båda fötterna i det trasiga. Ytterligare en tunn skiva av mitt hjärta krossat... Då räcker det inte ens att han är så kär i mig.
Sorgligt att han inte kan bättre.
Han kommer att förlora nåt fint på det viset.

Jag...
Kommer att klara mig fint.
Men vara ensam en lördagkväll fast jag hatar det.

I går var jag kär.
I morse var jag riktigt lycklig.
Nu ska jag titta på alla avsnitt av 112- på liv och död.

Så här borde det ju inte heller vara...med kärlek menar jag...

Jag: -Oj, oj!...
Han: - Ja, det kan man verkligen säga!... En blandning av båda våras svett rinner över mig, oss... Vi är skörare, intimare än någonsin. Han håller mig näraså hårt att jag nästan inte kan andas. Han är modig. Berättar om känslor. Jag är feg. Men lycklig och vibrerande tillfredställd.

Sockerbjörnen säger med sin breda dialekt... "Men gu ändå vad vi kan knulla då skarvaren!! De ä ju gaalet..." Det är sant. Galet är det. Men så fruktansvärt skönt. Vilken otrolig kemi vi har som sagt, Sockerbjörnen och jag. Att vara ifrån varandra och lite osams gör liksom inte saken sämre.
Kanske håller vi på att falla lite. Men idag gör det inte ont. Det enda är väl då att han blev tvungen att jobba kväll, så att vi inte får sova ihop. Men å andra sidan är det ju lite skönt. EN natt utan nån med mardrömmar vore rätt skönt. Lillan har sovit jättedåligt i natt. Jag är väldigt trött nu.

Jag pratade i telefon med min vän Juvelen. Eftersom jag hade ett grymt snasksug gick jag till lokala närlivs för att köpa smågodis. Medan jag gick dit snackade vi lite skit. En del om Sockerbjörnen. När vi skojade om att vi två nu bara skulle sitta under en filt hela helgen och hångla och lyssna på musik började jag skratta som en 14is. Kunde inte sluta. Jag skrattade så jag blev tvungen att hålla i mig i kattmatshyllan. Det bubblade i hela mig. Idag var en bra dag.

I natt sover jag.
I natt sover jag gott.

DAGEN

1.
Det låg en cm snö över staden när jag hade lämnat lillan på dagis. Jag tog en lång promenad, solen och ljuset var labbrockvitt. Jag kände hopp. Lyssnade på musik. Fikade. Eftersom jag kände mig trygg med var jag är bestämde jag mig för att ta kontakt med mitt lamm och kattpojken med sms. Lammet för att han liksom bara försvann för några månader sen, som bekant gillar jag ju inte sånt och jag ville gärna veta om nåt var fel. Kattpojken för att jag trots allt känner stor respekt för honom och han hela tiden hållit kontakt och inte varit annat än söt och så. Lammet hade fått dåligt samvete för att han inte hört av sig och därför inte vågat smsa... Jag förklarade läget med Sockerbjörnen. Skulle saker å andra sidan ändras... Min kropp mindes plötsligt en annan tid. Jag läste min blogg om värme, kärlek och äkta omtanke och heta heta nätter... Lammet...
Senare frågade Kattpojken så enkelt, rakt och jobbigt. "Varför dejta samma snubbe igen när det inte funkade förra gången?"
Ja.
Efter gårdagen vet jag fan inte. Han hade ledigt, skulle bara på nåt möte vid ett. Jag såg till att han kunde komma hit egentligen när som helst under dagen. Klockan halv tre sitter jag här sminkad och fin för att han skulle ha varit här två. Jag ringer. Mötet är flyttat... Sen fortsätter dagen på den linjen. I slutändan gick väl dagen från halvdålig till sämre på det viset.

2.
När jag kom hem från min promenad behövde jag sova. Jag sov djupt i tre timmar. Det har jag behövt kände jag, på nätterna är det fan alltid någon (stor eller liten) som ligger och snurrar i min säng.

3.
Tydligen hade mobilen varit på ljudlös. Tydligen hade Sockerbjörnen en ÄNNU sämre dag idag. Han var dum och... ja... dum i telefon.
Kritiserade typ allt jag är och allt jag sa skulle vändas till nåt negativt. I samma andetag fick jag skit för att jag inte tänker tillräckligt mycket på honom och finns där för honom OCH för att jag inte gör nåt konstruktivt med mina dagar. Bara sitter och väntar på att han ska ringa typ.
Är inte de två påståendena varandras motsatser? Hur kan jag vara både och? När jag började försvara mig och förklara saker "orkade han inte med samtalet mer..."
Jag vill aldrig mer prata med honom när han har en dålig dag. Jag ringde tillbaka.
Jag sa det till honom. "hör på vad du säger nu... Så här får du aldrig prata med mig igen. Du får fundera på om du är intresserad av att träffa mig mer och i så fall göra saker rätt. Vi hörs senare."

Om det fortfarande är en eller annan som läser denna blogg så har ni ju märkt att den inte funkat så bra på senare tid.
Därför har jag (mot mina bloggprinciper) raderat ett helt inlägg. Lustigt nog tror jag att det var just inlägget om spöken och skelett som spökade.

Så bort med skeletten, bort med hjärnspökena och bort med det dumma inlägget.

Ny dag, ny kula, nytt drama ändå ju!

Mitt liv går och går. Vissa dagar är jag gladare för än andra. Sen sist har en del saker hänt.
Jag har varit på mitt första möte med min nya psykolog. Vi kan kalla henne "Psykologen". Hon verkar vettig, en erfaren och välutbildad dam med gråa tinningar. Min omedelbara respekt. Vi ger det en chans. Dessutom kostar det mig inget fram till maj.
Jag försöker få reda på hur jag ska kunna få till min försörjning för nästa termin. Om jag har någon möjlighet att få en individuell studieplan eller om jag är tvingad att vara sjukskriven/jobba för det stora möbelföretaget.

Så jonglerar jag som vanligt min Mor och Sockerbjörnen.

Ex: Sockerbjörnen är rätt sugen på att ta en större plats i mitt liv. "Meet the family"...typ. Men jag är väldigt medveten om hur tidigt det är i vår relation OCH hur slingriga vi båda kan vara. Hur fullkomligt omöjligt det redan nu är att planera någonting alls med den mannen.
Hänga med lillan? Njae... riktigt så gränslös är inte ens jag.
Men han hade lyckats glömma den där förbannade klockan en gång till hos mig. Eftersom jag inte vill göra en onödigt stor grej av det fick han komma hit och ta en kaffe fast lillan var hemma. No big deal... "Nu kommer min kompis, som ska ha sin klocka..." Just för att det INTE skulle bli nåt stort av det berättade jag för mina föräldrar att han träffat lillan. Ett dygn gick... Sen kom det...

"Du vet att du inte kan släppa in honom i lillans liv va?" "Lillan har ju aldrig sett kärlek på nära håll, hon är för liten för att förstå sånt..." "Han har mer att tjäna på att träffa henne och inget att förlora!"
SHIT! Vad arg jag blev...
Vad TROR hon om mig? Jag frågade. Hennes svar blev ungefär att det viktigaste hon lärt sig av åren med mig var "att man verkligen inte KAN veta..."
Hon trodde med andra ord att jag KANSKE skulle tro att jag hittat en ny pappa till lillan. Att jag skulle hångla upp eller till och med sexa honom när hon är här hemma!

!!!!!!!!!!!!

Sen avslutade hon med att säga att hon "alltid får städa upp röran som blir" och drog en parallell till att hon tidigare ERBJUDIT sig att betala för mitt terminskort till tåget.
Vid det här laget hade jag fått ganska nog.
"Alltså Mamma, har jag fattat rätt nu? Du kopplar ihop min brist på pengar med att jag skulle KNULLA sockerbjörnen inför lillan? Lugna dig lite nu innan jag blir arg!" Hon tyckte jag kunde ta upp det med min psykolog... DET kan hon lita på!

Sen var det slutpratat om det.