- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
25 jan kl 23:33, 2012
Anni.
Jag vill försöka svara dig lite bättre.
Alltså. Hur tänker jag, när relationsyxan kommer fram. Varför gör den det?
Kanske hänger det lite ihop med en tanke som jag hade som barn.
Att vi i oss hade behållare som behövde fyllas på med pussar och kramar... Att man liksom kände när det var läge att fylla på lite.
Samma känsla tror jag att de flesta av oss vuxna oxå har. Den där känslan av hur trötthet och ilska kan rinna ur en från huvud och ner genom golvet om bara rätt person håller om en när man kommer hem.
Om man i en relation väger plus och minus så kommer jag tillslut om minus väger över och väger över och väger över i stort och smått till en punkt när jag bara släpper taget.
Kärleken är borta.
Sen kan man ju välja att stanna kvar och låtsas som ingenting eller vara mer medveten om hur kort livet är både för en själv och den andra.
Till det sammanhanget hör följande viktiga meddelanden:
Det finns en stor risk att jag blivit just den som blivit bortkapad av min älskade Stella.
Det finns faktiskt fortfarande ingen som jag älskar som hon.
En av de värsta eftermiddagarna som jag haft på länge hände följande: (detta var för några månader sen)
Jag satt och stirrade framför mig i soffan. Ångesten var så stark att det gjorde ont i hela kroppen. Jag ringde Johan, han spelade tvspel och drack öl med sin polare och kunde inte prata och missade hur jag mådde... Jag ringde Juvelen som flera gånger sagt att hon "finns där"... Det gjorde hon inte...
Jag satte på fotboll på tv... Det är tillräckligt tråkigt för att vara vilsamt...
Arga snickaren kom ut på msn... Jag blev glad. Det kändes som perfekt... fotboll och lite snack...
Men han ville bara berätta för mig att han skulle iväg och knulla nån donna.
Att han hade fått tid och möjlighet till det. Barnvakt. "ska bli gott"...
Där tog DET slut.
Jag sa att "ok, kul för dig... Mig hör du ALDRIG av igen... ha verkligen ett bra liv... jag var kär i dig Roger...
Han svarade att han inte ens ORKADE ta reda på vad jag menade med det...
Där fanns det ingenting kvar längre.
Sen tittade jag på någon slags fotboll...
Min psykolog säger att jag borde ha varit sjukskriven på heltid redan för minst ett halvår sen. Jag har en utmattningsdepression...
Upphovsrättskyddad © 2008 The storyteller.... Alla rättigheter reserverade
Design av Passagen | Baserad på Roller Weblogger 4.0.
Ja, vi får bara så jäkla nog emellanåt. Vad som orsakar det beror på vem som gör vad och hur vi mår. Värdegrunden är nog alltid den samma, men toleransnivån varierar. Det är bla det som fascinerar mig.
Skrivet av Anni den 26 januari, 2012 kl. 18:44 #
I mitt fall har jag upptäckt att jag numera är beredd att ta mer skit om personen (läs mannen) är för dum eller för dålig på sociala koder... Ibland kan det oxå handla om att jag inte bryr mig tillräckligt själv. Dumma as får helt enkelt vara sig själva. FAAAAN vad jag saknar en varm och kärleksfull, social och inkännande man just nu!
Skrivet av Skarvaren den 26 januari, 2012 kl. 22:20 #
Förtydligande:
Jag har inte gjort slut med Sockerbjörnen.
Han fortsätter å andra sidan att gå från klarhet till klarhet i skit!
I kväll ringde han och gav sig inte med signalerna tills jag vaknade...
Han ville veta hur det går med min försörjning.. "men jag borde nog inte ta upp det, du tar det ju som att jag trycker ned dig.."
"det beror ju väldigt mycket på vad du tänkte säga..." sa jag...
Han menade på att jag borde ta mitt ansvar och börja jobba heltid... Sluta gnälla helt enkelt.
Sen fick han samtal, skulle ringa tillbaka...
Jag fick ett sms: jag är trött! Sov gott...
Han väckte mig alltså för att ge mig mer ångest!?
Jag skrev att han inte behöver ringa igen om han inte har tid för mig eller har nåt snällt att säga. Att jag aldrig igen vill bli väckt för att ta skit.
Då gjorde han slut.
Tycket jag kunde "gå tillbaka till att knulla någon av alla nummer i mobilen!"
Vore jag inte så JÄVLA arg skulle jag nog gråta.
Skulle jag inte ha sån puls skulle jag nog sova.
Skrivet av Skarvaren den 27 januari, 2012 kl. 00:21 #
Vänta nu... Han ringen och väcker dig för att tala om att du borde jobba heltid och sluta sjåpa dig? Sedan lägger han på för att någon annan är viktigare att prata med. Och när du protesterar mot hans skitaktiga behandling blir han förbannad och gör slut- per SMS! Med hänvisning till kontakter i din mobil som han uppenbarligen inventerat och bekymrat sig över.
mmm.. vilken goding!
Låter som en tvillingbror till Mr Armani.
Skrivet av Anni den 27 januari, 2012 kl. 02:06 #
Anni...
Vet vi med säkerhet att han inte ÄR Mr Armani?
Vi vet ju i alla fall effekten. Jag som var så utmattad att jag somnade före nio kan nu av rent raseri inte somna om.
Jag gör ett försök till.
Skrivet av skarvaren den 27 januari, 2012 kl. 02:43 #
Intressant tanke där! Borde valideras! :D
Skrivet av Anni den 27 januari, 2012 kl. 06:38 #
Nu var ni fantastiskt roliga kära häxsystrar! Så duktiga vi är att dra på oss olika sorters svin. För egen del håller jag på att skålla borsten av honom. Än så länge verkar det fungera.
Skrivet av Ontheotherside den 27 januari, 2012 kl. 09:23 #
Häxa ja... Rolig njae...
Svin eller inte, jag funderar ibland på hur man ser på sig själv när man är en sån person. Sockerbjörnen är jag väldigt övertygad saknar sådan självinsikt.
Jag har som jag sagt tidigare alltid haft svårare att ta när bra män gör sviniga saker. De som alltid gör det blir liksom lättare att planera kring.
Skrivet av Skarvaren den 27 januari, 2012 kl. 17:42 #
Absolut! Menade inte att dra alla över en kam. Mer den där känslan som infinner signär man ser mönstret upprepa sig. Jo det var roligt med raljerandet över Mr Armani...
Den tanken du har om män där har jag haft om skilsmässor. När man som jag inte har annat val för att överleva i ordets verkliga mening är det enkelt att gå. En liknelse med att planera kring de män som alltid gör sviniga saker. Att fatta samma beslut med en enklare grund, att det är jobbigt ibland, att man tröttnat, vuxit ifrån varandra osv måste vara mycket svårare, på det sätt du har svårare att ta när bra män gör sviniga saker...
Skrivet av Ontheotherside den 28 januari, 2012 kl. 08:38 #
Ja dom där männen man faller så handlöst för.... dom som inte offrar eller riskerar något egentligen, inte sitt hjärta eller några innerliga känslor. Som håller sitt för sig själv. Men som kan lura skiten ur en.... som verkar vara den perfekta mannen men som glömmer en efter man har stängt dörren i princip. Varför är det dom vi vill ha?
Skrivet av eulalia den 28 januari, 2012 kl. 11:25 #