The storyteller...

Eller på nåt vis kanske mer av samma. För allt hänger ju ihop. Hur jag mår. Hur andra mår. Hur det går med skolan. Hur mina relationer ser ut och hur fan jag ska försörja mig.

Så hur är det?

Skolan... Är det så illa med att jag inte ens kan tänka på hur jag ska kunna få komma tillbaka utan att få hjärtklappning. Jag var dit en sväng i veckan för att prata med studievägledaren. Jag fick några alternativa vägar att gå... Ingen av planerna FUNGERAR...

På väg ut träffade jag ett par vänner från klassen. Deras öppna, glada ansikten var precis som jag befarat jobbigt att möta. IGEN blev jag sittande gråtandes, snorande.
När jag åkte hem kände jag inte min kropp. Det var som att jag hade fått morfin.

Igår var jag hos den nya psykologen. Det gick rätt bra. Efter pratade jag med Mor. Hon sa att jag kunde komma till dem... Eftersom jag faktiskt utgick från att Sockerbjörnen givet skulle föredra att träna före att få mig att må bra så tog jag hennes deal.
När jag pratade med Sockerbjörnen och han frågade var jag var... "Varför är du där?" Sen gick han till träning.
Hos mina föräldrar tittade vi med ena ögat på nåt program om äckliga sjukdomar. En kvinna hade variga bölder i armhålan. Då höll jag på att svimma...På riktigt.

Jag är lite känslig.

Idag hade vi bestämt att vi skulle ses... Sockerbjörnen och jag... det är ju i morgon som jag tar över lillan. " Men jag lovar ingenting..." ... Nej Sockerbjörnen.... "Inte jag heller..."
Han är och tränar...

Jag är trött.
Idag fick jag inget gjort...

Heller.

Jag saknar Lammet. Han var mindre jobb... Mer kul...

Dagens klipp...