

14 jan kl 19:17, 2012
Tidsoptimist.
Självupptagen.
Flexibilitet....Hos andra... Sån är han...
En del murar är bygda av rätt skäl.
Sockerbjörnen bryter ner mina murar en efter en. Samtidigt kommer två nya upp tror jag.
En del murar finns för att skydda. Andra har mer blivit kvar av vana.
Det tog inte många timmar för Sockerbjörnen att delvis sabba det som var vackert med gårdagen.
När han så står där med båda fötterna i det trasiga. Ytterligare en tunn skiva av mitt hjärta krossat... Då räcker det inte ens att han är så kär i mig.
Sorgligt att han inte kan bättre.
Han kommer att förlora nåt fint på det viset.
Jag...
Kommer att klara mig fint.
Men vara ensam en lördagkväll fast jag hatar det.
I går var jag kär.
I morse var jag riktigt lycklig.
Nu ska jag titta på alla avsnitt av 112- på liv och död.
Så här borde det ju inte heller vara...med kärlek menar jag...
Känner igen! Den där sälla samvaron och lyckan i varandra. Och hur den raseras när den andre öppnar ögonen och plötsligt börjar tala, agera. Som sig själv. Inte som en del i den upplevda tvåsamheten.
Skrivet av Anni den 15 januari, 2012 kl. 09:22 #
Ja, Anni.
Så är det nog. Det är ju så att man liksom ÄR en massa olika personer. Med vissa är man varm, med andra rapp. I storstaden stressad och på sin vakt...kanske...
En sak vet jag med säkerhet när det kommer till Sockerbjörnen. Hans avsikt är att ta avstånd från sina sämsta sidor och de vänner och situationer som drar fram dem. Om han så lyckas med sin plan återstår att se.
Jag... skapar dörrar och murar för att inte skadas.
Skrivet av skarvaren den 17 januari, 2012 kl. 00:36 #