The storyteller...

DAGEN

1.
Det låg en cm snö över staden när jag hade lämnat lillan på dagis. Jag tog en lång promenad, solen och ljuset var labbrockvitt. Jag kände hopp. Lyssnade på musik. Fikade. Eftersom jag kände mig trygg med var jag är bestämde jag mig för att ta kontakt med mitt lamm och kattpojken med sms. Lammet för att han liksom bara försvann för några månader sen, som bekant gillar jag ju inte sånt och jag ville gärna veta om nåt var fel. Kattpojken för att jag trots allt känner stor respekt för honom och han hela tiden hållit kontakt och inte varit annat än söt och så. Lammet hade fått dåligt samvete för att han inte hört av sig och därför inte vågat smsa... Jag förklarade läget med Sockerbjörnen. Skulle saker å andra sidan ändras... Min kropp mindes plötsligt en annan tid. Jag läste min blogg om värme, kärlek och äkta omtanke och heta heta nätter... Lammet...
Senare frågade Kattpojken så enkelt, rakt och jobbigt. "Varför dejta samma snubbe igen när det inte funkade förra gången?"
Ja.
Efter gårdagen vet jag fan inte. Han hade ledigt, skulle bara på nåt möte vid ett. Jag såg till att han kunde komma hit egentligen när som helst under dagen. Klockan halv tre sitter jag här sminkad och fin för att han skulle ha varit här två. Jag ringer. Mötet är flyttat... Sen fortsätter dagen på den linjen. I slutändan gick väl dagen från halvdålig till sämre på det viset.

2.
När jag kom hem från min promenad behövde jag sova. Jag sov djupt i tre timmar. Det har jag behövt kände jag, på nätterna är det fan alltid någon (stor eller liten) som ligger och snurrar i min säng.

3.
Tydligen hade mobilen varit på ljudlös. Tydligen hade Sockerbjörnen en ÄNNU sämre dag idag. Han var dum och... ja... dum i telefon.
Kritiserade typ allt jag är och allt jag sa skulle vändas till nåt negativt. I samma andetag fick jag skit för att jag inte tänker tillräckligt mycket på honom och finns där för honom OCH för att jag inte gör nåt konstruktivt med mina dagar. Bara sitter och väntar på att han ska ringa typ.
Är inte de två påståendena varandras motsatser? Hur kan jag vara både och? När jag började försvara mig och förklara saker "orkade han inte med samtalet mer..."
Jag vill aldrig mer prata med honom när han har en dålig dag. Jag ringde tillbaka.
Jag sa det till honom. "hör på vad du säger nu... Så här får du aldrig prata med mig igen. Du får fundera på om du är intresserad av att träffa mig mer och i så fall göra saker rätt. Vi hörs senare."